Underbarnets återkomst

Franziska van Almsick är tillbaka som en vinnare - mot alla odds

1 av 2 | Foto: BURDA
simstjärna - och modell Franziska van Almsick har varit tysk simnings omslagsflicka sedan början av 90-talet. Ung vacker och framgångsrik kunde hon tidigt skriva feta reklamkontrakt. I dag omsätter hon 40 miljoner kronor - bara i reklampengar.
SPORTBLADET

BERLIN

Hon var underbarnet som dominerade simningen och tjänade miljoner på sina framgångar och sitt utseende.

Men som inte klarade av pressen.

Under OS 2000 träffade hon sin stora kärlek och nu är Franziska van Almsick tillbaka igen.

Som trefaldig Europamästarinna på hemmaplan.

Sexig, självsäker och snabb. Så beskriver tyskarna sin egen simdrottning. Medierna älskar henne. Publiken avgudar henne. Och själv gör hon allt för att hamna i rampljuset igen. Franziska van Almsick har kämpat länge för att komma tillbaka. Nu har hon äntligen lyckats.

Tio år efter genombrottet.

Tre guld och ett världsrekord efter halva sim-EM-veckan är beviset.

- Det här är helt vansinnigt. Jag blir nervös bara av att vara här i Berlin. På tio år har jag aldrig fått så mycket applåder och sådant stöd, säger hon med ett stort leende på läpparna.

- Det här är höjdpunkten i min karriär.

Motgångarna har varit många.

Franziska van Almsick var underbarnet som dominerade redan som tonåring. Hon kvalificerade sig för EM 1991, men var 13 år gammal och för ung för att få delta. Vid OS ett år senare slog hon igenom. Hon var 14 år gammal och vann fyra medaljer, två silver och två brons.

En av de bäst betalda stjärnorna

Hon var den nya symbolen för ett förenat Tyskland, hon föddes i östra Berlin, men slog igenom först efter muren fallit och öst och väst blivit ett. Hon var för ung för att vara en del av den statligt styrda dopningsidrotten i DDR och hon slog igenom när de före detta västtyskarna törstade som mest efter framgångar i de individuella idrottsgrenarna.

Och när forna östtyskarna behövde mod, trygghet och en tro på framtiden.

Hon var ung, vacker och framgångsrik och sågs som framtiden för tysk idrott. Snart undertecknade hon enorma reklamkontrakt och redan som tonåring var hon en av Tysklands bäst betalda idrottstjärnor.

Vid EM i Sheffield 1993 vann hon allt hon ställde upp i och, totalt sex guldmedaljer. På VM 1994 blev det både guld och världsrekord på 200 meter frisim. På EM året efter fortsatte hennes fantastiska framgångssaga med fem nya guld och hon blev den framgångsrikaste EM-simmaren någonsin.

Men då hände någonting. För första gången svek hennes nerver.

Hon missade finalen på favoritdistansen 200 m fristil.

Det tog hårt på henne och hon började tvivla på sig själv och på sin egen kapacitet. Hon ville inte längre vara en superstjärna som alltid vann och alltid skrattade. Hon behövde få vara i fred.

Tappade glädjen och gnistan

Men istället blev det tvärt om. Ett uttalande om andra världskriget och Hitler lyftes ur sitt sammanhang och under en lång tid tvingades hon stå emot anklagelser om att hon sympatiserade med Hitler. Samtidigt blev hennes dåvarande pojkvän dödssjuk under en semester, men klarade sig tack vare kunnig läkarhjälp. Franziska själv drabbades av influensa och uppladdningen inför OS 1996 var allt annat än lyckad. Hon tappade sin egen glädje och gnista, hon förlorade sitt berömda leende, kände sig pressad, var misstänksam mot allt och alla.

Förväntningarna på den 18-åriga Franziska inför spelen i Atlanta var enorma. Alla väntade på ett guldregn.

Men pressen blev för stor. I Barcelona, fyra år tidigare, visste ingen vem hon var och hon hade allt att vinna. I Atlanta väntade alla på hennes guld och hon hade allt att förlora.

Det blev två silver och ett brons - ett stort misslyckande.

- När jag hoppade i vattnet på 200 meter frisim var det redan över. Jag hade helst av allt stannat på startpallen och inte simmat någonting, berättar hon på sin hemsida.

- Jag ville helt enkelt för mycket och tog ett för stort ansvar på mig. Så vill jag inte sluta.

Istället inledde hon en ny satsning mot OS 2000, men även den kantades av problem. Hon missade hela säsongen 1997 efter att ha brutit vänsterhanden i en motorcykelolycka. Hon tog sig snabbt tillbaka, men efter ett framgångsrikt 1998 förstörde nerverna för henne igen. För tredje gången klarade hon inte av att lyckas när hon behövde det och hon missade att kvala in till mästerskapen 1999. Till OS 2000 lyckades hon efter stora problem kvalificera sig och där kom vändningen.

Inte i bassängen - hon slutade på en elfte- och en tolfteplats i de individuella simningarna och media väntade på att hon skulle lägga av.

Utan i OS-byn.

Där träffade hon sin stora kärlek, handbollsspelaren och rebellen Stefan Kretzschmar. Gift sedan fyra år och nybliven pappa till en dotter.

- Det var inte lätt och ingen av oss hade tänkt att det skulle bli så. Jag har aldrig letat efter gifta män som precis blivit pappa. Jag hade stora betänkligheter och höll tillbaka mina känslor. Men kärleken var starkare. Han beslutade att han skulle separera, jag övertalade honom inte, säger hon till tidningen Maxim.

Efter hemkomsten kom en tid av eftertänksamhet och fundering. Stefan separerade från sin kubanska hustru, men de är formellt fortfarande gifta. Franziska van Almsick och Stefan Kretzschmar blev Tysklands nya drömpar.

Skönheten och odjuret.

Den vackra och unga simmerskan och den äldre omtalade handbollsspelaren som smyckar sin kropp med piercingar och tatueringar.

Tatuerat in ansiktet på vaden

Som en kärleksförklaring till sin Franziska har han tatuerat in en madonnalik bild av hennes ansikte på den vänstra vaden.

- För Franzi är kvinnan jag ber till, säger han till tidningen Super Illu.

- Jag är inte religiös, men tycker om religiösa motiv och gillar hennes estetik.

Tillsammans har de nu tagit idrotten till en ny nivå. Stefan vann EM-silver i vintras och Franziska har kommit tillbaka efter ett diskbråck. Hon har börjat samarbeta med en ny tränare och tränar hon tillsammans med män.

Träningen och kärleken har gjort henne starkare och mer harmonisk än någonsin tidigare.

- Han ger mig närhet, värme och trygghet. Jag har känslan att han beskyddar mig. Jag kan gömma mig bakom honom och vid hans sida hittar jag ro, säger hon till Super Illu.

Hon har länge och målmedvetet satsat på EM i Berlin, i hennes hemland, i hennes hemstad. Fram till EM hade hon bara tävlat en enda gång på ett och ett halvt år, de tyska mästerskapen.

Då presterade hon tider som hon inte gjort på flera år och förhoppningarna inför EM tändes. Hittills har hon infriat dem med råge.

I måndags och tisdags vann hon guld i frisimslagkapperna med det tyska laget. Sedan kom det hon längtat efter så länge.

Det första egna guldet på sju år.

- Nu är jag en mycket lycklig människa. Att se hur många som gläds med mig, och att få simma så bra på hemmaplan är fantastiskt, säger Franziska efter att ha utklassat konkurrenterna på 100 meter frisim.

- Jag var väldigt nervös inför EM, men samtidigt mer motiverad än på många år. Jag har hela tiden sagt att det här ska bli mitt EM.

Hon har redan fått rätt.

Och hon har tagit tillbaka titeln som Europas simdrottning.

För ingen har samma utstrålning och samma förmåga att bli älskad av folket som Franziska van Almsick. Hon är historiens bästa EM-simmare med 16 guldmedaljer och i morgon ska hon kröna sitt fantastiska mästerskap med ännu en seger - på 200 meter frisim, distansen där hon fortfarande har världsrekordet med 1.56,78. En tid som ingen annan tjej ens varit i närheten av.

- Att få simma så bra här i Berlin, när alla mina vänner ser på är jättekul. Jag har ett enormt stöd och det är nästan så man är rädd att allt det här ska ta slut.

Fortsätter nog tre-fyra år

Hon är 24 år gammal och tio år efter genombrottet har hon nu nått sin sportsliga höjdpunkt. Efter år av kamp mot den egna tvivlen och tvivlarna.

- För två år sedan, I Sydney, hade jag kunnat slänga mig själv i den olympiska elden, säger hon till DPA.

Men hon tog sig ur sin besvikelse och ville inte sluta som en förlorare.

- Nu fortsätter jag nog tre-fyra år. Det kostar mer kraft nu än tidigare, men jag väntar tills mitt förstånd säger åt mig att sluta. Jag har redan haft möjligheten två gånger, efter motorcykelolyckan 1997 och diskbråcket i fjol, men jag funderade aldrig på att sluta, säger hon till Super Illu.

- I 18 år har hela mitt liv rört sig kring simningen, därför har jag utvecklat en hatkärlek till den här sporten. Jag hatar vatten och går ogärna i det. Men när jag väl är där mår jag bra. En sak vet jag säkert, att när min karriär är över kommer jag aldrig att kliva i vatten igen.

Dit är det ännu en tid. Stefan Kretzschmar är nu på träningsläger inför handbollens ligastart och han följer simningarna i Berlin via tv. Tillsammans satsar de nu vidare mot det som båda saknar.

Ett OS-guld.

Föddes i Östberlin

Anna Carlsson, Henning Johannesson