’Fick hålla tillbaka tårarna...’

Sjöström om att vara Sveriges populäraste idrottare, vadet med pojkvännen & hur mamman stoppade henne från att sluta: ”Jag ville inte gå och simma”

1 av 6
SPORTBLADET

Sarah Sjöström är Sveriges ­populäraste idrottare.

Efter att ha tagit emot ­Jerringpriset vill 21-åringen själv skriva ett par rader i Sportbladet.

”Nu ska jag göra allt för att visa er att jag kan vinna ännu större framgångar” avslutar hon dem.

Sarah Sjöström sträcker glasskålen mot publiken. Skål, säger hon, och går av scenen.

21-åringen kom till Idrottsgalan i tron att hon inte skulle vinna någonting. Skidåkarna hade presterat fantastiskt i OS, tyckte hon, framför allt Charlotte Kalla.

Förväntningarna såg ut att infrias när Sjöström blev utan pris i kategorierna ”Årets prestation” (trots världsrekord med sex tiondelar på 50 meter fjäril) och ”Årets kvinnliga idrottare” (trots sju EM-medaljer och tre VM-guld).

Men hon fick det finaste priset. En tung skål som symboliserar att folket föredrar henne framför Charlotte Kalla, Örjan Kihlström, Zlatan Ibrahimovic och de andra.

”Det finaste”

Sportbladet finner Sjöström ensam i ett hörn av Globen. Hon ser oberörd ut. ­Bekväm, men inte yster. Men så börjar hon prata och spricker upp i ett leende.

– Det är så otroligt ärofyllt att få folkets pris, jag tycker att det är det finaste pris man kan få, ­säger hon.

Din sambo berättade att ni hade ett vad att du skulle ­säga ”skål!”.

– Visst var det en rolig avslutning?

Det var den bästa hittills i ­galans historia.

– Tycker du? Ja, jag vet inte hur man ska förklara hur det kändes däruppe på scenen. Jag fick hålla tillbaka tårarna, jag ville inte ha smink i hela ansiktet.

Du har flera gånger berättat om att du vill bli sportreporter eller -krönikör efter karriären. Vill du skriva i Sportbladet om den här segern?

– En krönika? En text? Det kan jag absolut. Ska jag skriva vad som hände?

Du kanske kan mejla in en text om hur det känns att vinna Jerringpriset?

– Jag tror att det som har gått hem hos de flesta är att jag har presterat hela året (Sarah slog världsrekord och vann sju EM-medaljer i augusti, hon vann tre VM-guld i december). Jag har inte gjort någon besviken under året. Den som blir mest besviken vid en silvermedalj är jag själv.

Vad får priset för konsekvenser, tror du?

– Nu höjs förväntningarna ännu mer. Jag har allt stöd på min sida, men vill nämna att jag verkligen inte kan göra mer än mitt bästa. Det kommer jag säga inför alla tävlingar.

Sarah stannar upp. Kanske fladdrar karriären förbi, den som är lång fast hon bara är 21 år gammal: EM-guld som 14-åring 2008, VM-guld 2009, sedan medaljer i varje mästerskap förutom OS 2012.

”Jag var segstartad”

Genom med- och motgång har hon haft samma ord ringande i öronen.

– Min mamma sa till mig när jag var liten: gör så gott du kan och lite till. De orden sitter kvar i mig. Jag minns dem än.

Hur gammal var du när din mamma lärde dig den inställningen?

– Jag har lite dålig tidsuppfattning, men jag tror typ tio år. Jag gick väl i trean-fyran och simmade inte så mycket. Jag var lite segstartad. Mamma betalade ­terminsavgiften, jag ville inte alls gå och simma, men jag gick dit ändå eftersom mamma hade ­betalat.

Vad hände sen?

– Det gick bra på tävlingarna och... och helt plötsligt var man i landslaget. Lite så känns det. De första två, tre åren var som en skugga. Jag kommer inte ihåg så mycket från dem.

Men du ville knappt tävla?

– Jo, tävla ville jag. Det var fruktansvärt kul för att jag vann hela tiden, fast jag knappt viste vad jag höll på med. ”Åhå, jag vann?”, liksom. Men träning var jobbigt. Jag var lat. Jag ville bara vara hemma i soffan.

Körde din mamma dig till ­träningarna också?

– Ja. Hon körde när jag började träna klockan sex på morgonen före skolan.

Sarah Sjöström återvänder till bordet där hon satt under galan. Där finns lagkamrater och tränare, men där finns hennes mamma Jenny. De kramas. Jenny får känna på skålen, hon får väga den med händerna.

Hon verkar häpen över dess vikt.

– Sarah var väldigt omotiverad i början. Hon gick bara ut och ställde sig i duschen och tyckte att allt var tråkigt, säger Jenny Sjöström.

När började hon tycka att ­simning är kul?

– Det bara rullade på. Jag såg att hon började plocka tider när hon var tio-elva år, och plötsligt verkade allt vara kul.

Hur är det att se den truliga ungen stå här med pris som Sveriges populäraste idrottare?

– Underbart. Underbart.

Lovar gott inför OS

Sarah Sjöström fortsätter ta emot kramar. Hon poserar på folks mobil­bilder. Hon lämnar Globen med en ursäkt, kanske kommer hon inte hinna skriva den där texten hon utlovade. Kanske dröjer det en dag.

En timme senare mejlar hon. Simstjärnans första uppdrag som krönikör är löst före deadline. Alstret är en aning kort, men lovar gott inför OS i Rio nästa sommar:

”Det känns fantastiskt att ta emot Jerringpriset.

Jag är stolt och det är en stor ära för mig. Det känns kul att så många tror på mig. Nu ska jag göra allt för att visa er att jag kan vinna ännu större framgångar.”

Sarahs minikrönika

Det känns fantastiskt att ta emot Jerringpriset.

Jag är stolt och det är en stor ära för mig. Det känns kul att så många tror på mig. Nu ska jag göra allt för att visa er att jag kan vinna ännu större framgångar.

Vinnare av Jerringpriset

2014: Sarah Sjöström, simning.

2013: Henrik Stenson, golf.

2012: Lisa Nordén, triathlon.

2011: Rolf-Göran Bengtsson, ridsport.

2010: Therese Alshammar, simning.

2009: Helena Ekholm, skidskytte.

2008: Charlotte Kalla, längdskidor.

2007: Zlatan Ibrahimovic, fotboll.

2006: Susanna Kallur, friidrott.

2005: Tony Rickardsson, speedway.

2004: Stefan Holm, friidrott.

2003: Annika Sörenstam, golf.

2002: Carolina Klüft, friidrott.

2001: Magdalena Forsberg, skidskytte.

2000: Magdalena Forsberg, skidskytte.

1999: Ludmila Engquist, friidrott.

1998: Magdalena Forsberg, skidskytte.

1997: Magdalena Forsberg, skidskytte.

1996: Ludmila Engquist, friidrott.

1995: Annika Sörenstam, golf.

1994: Fotbollslandslaget.

1993: Torgny Mogren, längdskidor.

1992: Pernilla Wiberg, alpint.

1991: Pernilla Wiberg, alpint.

1990: Handbollslandslaget.

1989: Jan Boklöv, backhoppning.

1988: Tomas Gustafsson, skridsko.

1987: Marie-Helene Westin, längdskidor.

1986: Tomas Johansson, brottning.

1985: Gunde Svan, längdskidor.

1984: Gunde Svan, längdskidor.

1983: Mats Wilander, tennis.

1982: IFK Göteborg, fotboll.

1981: Annichen Kringstad, orientering.

1980: Ingemar Stenmark, alpint.

1979: Ingemar Stenmark, alpint.