Coleman imponerade – efter inhoppet

”Skönt att få tillbaka känslan”

Michelle Coleman.
Foto: Foto: TT
Michelle Coleman.
SPORTBLADET

KAZAN. Sverige fick en ryggsimmare, en ryggsimmare fick en plats i semifinal.

Men mest av allt: Michelle Coleman fick glädjen tillbaka.

– Jag har varit ledsen och arg på mig själv, säger hon.

I lagkappsfinalen hoppade hon i och sjönk, kallade sin förstasträcka för ”skitdålig” och undrade varför inte huvudet hängde med när kroppen kändes så bra.

– Jag har ingen aning om vad som hände, och det är inte okej att veta det på ett VM, sa Michelle Coleman då.

En natt senare var hon tillbaka i VM-bassängen för att simma försök på hundra rygg, och den här gången hade hon huvudet med sig.

60,55, tolfte bästa tid, nytt personligt rekord.

– Jag var glad idag när jag hoppade i, jag log innan jag hoppade i vattnet. Det var skönt att få tillbaka den där känslan.

Vad hände i går?

– Allting satt, förutom huvudet. Vi snackade om det i går, att det är 90 procent psykiskt och tio procent fysiskt.

– Det var ingen besvikelse, jag var mer ledsen och arg på mig själv.

Dålig hållning

Problemet är inte nytt för Michelle Coleman. Att hon är en av svensk simnings allra mest kompetenta simmare vet alla, att hon har både fysik och teknik för att hävda sig i toppen också. Men hon är också en tänkande känslomänniska, som ibland har svårt att få ihop alla bitar.

I Kazan är det en fysiolog och massör som fick dem att falla rätt. Ett samtal med landslagets Jozef Michlewicz hjälpte Coleman in i VM.

– Jag snackade med Jozef, han sa att på morgonen hade jag bra hållning och sträckte på mig, men på eftermiddagen var det ihopsjunkna axlar och dålig hållning. Omgivningen såg det.

– I träningsbassängen i morse reflekterade jag verkligen: Vad var det som hände i går? Men sådan är idrotten.

Det leende rekordloppet i försöken räckte till en semifinalplats, och en fin öppning för det svenska medleylaget både i VM och på vägen mot OS nästa sommar.

Men någon individuell ryggsimssatsning i Kazan blir det inte.

– Jag kommer inte att simma semin, säger Michelle. Jag ville egentligen inte simma hundra ryggsim, sen blev Ida (Lindborg) skadad och jag kände att det vore bra med ett lopp före lagsimningen.

Vad betyder det här inför satsningen mot Rio-OS?

– Jag släppte ryggsimmet lite när Ida började komma igång, och vi får hoppas att hon utvecklas ännu mer. Det kommer fortfarande att finnas där för mig, men inte som första fokus.