Bergström: Sarah är drabbad av guldfeber

SPORTBLADET

Netanya, Israel. Hon vann igen! Nu måste vi nog ställa en diagnos på Sarah Sjöström.

Om vi gräver ner oss till botten av den svenska simningshistorien och tillbaka märker vi snart vad 22-åringen har drabbats av.

Sarah har tidernas guldfeber.

Sportbladet Kristoffer Bergström.
Sportbladet Kristoffer Bergström.

En blöt Sarah Sjöström med nedkasade axelband står framför mig och pustar.

– Jag är överraskad. Det verkar som att jag kan förbättra mig ganska mycket när jag kommer till en final. Det är väldigt skönt att visa för mig själv. Det visar att man är mentalt stark.

Analysen är snabb och andfådd. Sarah ska strax upp på översta steget på prispallen för andra gången här i Israel. Hon har simmat makalöst igen och ska vi leta upp en pyttesak att kritisera är det hennes oförmåga att tippa simning.

Överraskad?

Var inte finalurladdningen vi just såg exakt vad Sarah Sjöström bemästrar till perfektion?

Jämn med världsrekordet

Tecknen syntes i morse.

Efter bragdguld och EM-guld vaknade Sarah Sjöström upp till en lugn fredagsmorgon. Åtta av elva lag skulle vidare från damernas lagkapp i frisim, vilket för Sveriges del var lika utmanande som att lägga ett niobitars-pussel.

Loppet förflöt smidigt. Sarah Sjöström trummade sig igenom sin tredjesträcka, Sverige kom tvåa i heatet bakom Ryssland, och det var först när tiderna listades som vi förstod vad vi nyss sett.

Sarah hade simmat på 23,3. Ett par hundradelar från gällande världsrekord.

Medan systrarna Hansson och Magdalena Kuras stannade för intervjuer stövlade Sjöström förbi oss reportrar. Hon skulle simma av och sedan lämna det tjuriga tvärdraget i den iskalla simhallen.

Örnvingar till armar

Ett par timmar senare hade hon laddat om till EM-finalen på den dubbla distansen. Sarah hade näst bästa tid i semin på 100 meter frisim, men till Ranomi Kromowidjojo var avståndet sex skräckinjagande tiondelar.

– Hon såg helt oberörd ut i morse när hon kom i mål och jag var helt slut. Det är ganska långt ner till guldtider men jag kan i alla fall vara med och fajtas om medaljerna, sa Sjöström efter det loppet.

Vi pausar där en sekund. Innan vi redogör för finalen är det läge att bryta in med en grundkurs i Sarah Sjöström.

Första lektionen: Sedan genombrottet som 14-åring har fjärilssim varit hennes naturliga disciplin.

Andra: Den breda axlarna och örnvingarna till armar gynnas av långbana där fysiken ger mer utslag än tekniken.

Tredje: Vid 22 års ålder har Sjöström mognat mentalt och bättrat på undervattningssimning och vändningar.

Och så en fjärde lektion som egentligen är viktigare än övriga tre: Sarah är bra på att vinna. Det låter så himla simpelt, men vad ska jag skriva då?

Kan inte vara en slump

I karriären har hon haft framgångar (sju världsrekord, sju VM-guld) och motgångar (inte så många bortsett från OS-missen 2012), men synar vi medaljskörden ser vi att det inte bara glittrar mycket, utan att det mestadels gör det i guld.

Individuellt hade Sarah Sjöström 24 medaljer på EM och VM inför finalen på hundra meter fritt. 16 av dem var guld. Två av tre gånger som hon är med i täten av finalerna så vinner hon. Det är ett mönster som har upprepats så många gånger, i fristil och fjäril, på kort och lång bana, att jag inte ser det som en slump.

Något bryter fram i Sjöström när medaljer står på spel. Kalla det vinnarskalle eller tävlingsdjävul om du vill, jag kallar det guldfeber.

Ikapp redan vid 40 meter

Jag ägnade eftermiddagen åt att placera Sarah Sjöströms gärning bredvid de svenska föregångarna. Eftersom 22-åringen saknar OS-medaljer kan hon ännu inte hävda sig mot Gunnar Larsson, Bengt Baron och Lars Frölander. Inte heller står sig mängden medaljer – 36 – mot Therese Alshammar som har det dubbla.

Men i en kolumn sticker Sarah Sjöström ut. Hon vinner oftare guld än de andra. En fjärdedel av Josefin Lillhages individuella medaljer är av ädlaste valör, för Anna-Karin Kammerling är det en tredjedel. Arne Borg, Alshammar och Frölander är uppe runt 50 procent. Sarah är stabil mellan 60-70 procent.

Är du trött på teori?

Ska vi ge siffrorna liv och beskriva vad vi förut såg på EM-finalen på 100 meter frisim?

Sarah Sjöström ställde upp på startpallen bredvid Ranomi Kromowidjojo. De dök i jämsides, men holländskan vann som väntat några meter fram till första vändningen. Men till skillnad mot försöken och semin krympte försprånget på andra sträckan. Vid 40 meter var Sarah Sjöström ikapp, vid 50 var hon förbi. Redan där hade hon tagit drygt en halvsekund på sin tid i semin.

Svenskan höll ledningen upp till sista vändning, krafterna verkade tryta vid målgången, hon kände det som att hon stod still. Med blicken mot holländskan på banan bredvid pressade Sarah Sjöström fram sin sista energi och gled i mål som Europamästare.

Resultattavlan visade att Ranomi i det viktigaste loppet höjde sig med två tiondelar. Sarah sänkte sig med sex.

Det är helt sjukt.

Och sjukdomen har ett namn.

FAKTA

Sarahs guldfeber i siffror

Therese Alshammar

39 medaljer, varav 20 guld

Guldprocent: 51

Lars Frölander

31 medaljer, varav 15 guld

Guldprocent: 48

Anna-Karin Kammerling

31 medaljer, varav 11 guld

Guldprocent: 35

Sarah Sjöström

25 medaljer, varav 17 guld

Guldprocent: 68

Stefan Nystrand

20 medaljer, varav 6 guld

Guldprocent: 30

Josefin Lillhage

16 medaljer, varav 4 guld

Guldprocent: 25

Fotnot: Enbart individuella medaljer från OS, EM och VM är medräknade. Ej lagkapper. Kortbane-VM började arrangeras 1993 och -EM 1996, vilket är skälet till att storsimmare som Gunnar Larsson (sju individuella medaljer, varav sex guld), Bengt Baron, Jane Cederqvist och Håkan Malmrot (två OS-guld 1920), inte kan mäta sig med mer nutida simmare i antalet medaljer.