Knäckt efter finalfiaskot

Therese Alshammar har förlorat finaler mot jäm-bördiga motståndare och mot starkare motståndare.

I går förlorade hon för första gången en final mot långsammare motståndare.

Efter att ha simmat semifinalen på världsrekordtiden 25,07 krampade Alshammar ihop totalt när det gällde som mest. Hon simmade

finalen 52 hundradelar långsammare, en evighet på en distans som 50 fjäril.

Det var en skamligt usel tid.

Och det var en skamsen ”Tessan” efteråt.

– Jag var säker på att jag skulle simma jättefort och min dröm var att gå under 25 sekunder, så det är ju inte så att jag är besviken på att jag missade pallen. Jag är bara jävligt förbannad på mig själv. Och arg. Och självföraktande.

”Lite ivrig”

Alshammar var långsam ut, men hittade rytmen och ledde efter 25-30 meter. Med femton meter kvar såg guldet klart ut, men sedan hände något.

Vad?

– I början var jag lite ivrig kanske. Jag ville ha lite acceleration och rev sönder lite och blev stummare på slutet. Jag tror att det var skillnaden.

Efter rekordtiden i semifinalen hade Therese tyckt att hon simmade halvdant. Efter målgången igår trodde hon att hon vunnit.

– Marleen (Veldhuis) var min största konkurrent, när jag slog henne trodde jag att jag var först. Jag tyckte att det gick fort, men det var ett skitlopp.

Australiskan Marieke Guehrer vann på 25,48 – fyra tiondelar över Alshammars världsrekord – och Alshammar var bara två hundradelar från att ta ett silver.

Inte för att hon velat ha det, det var guldet hon ville ha.

– Jag tycker inte att jag är en ”choker” (en som missar när det gäller), jag har aldrig varit det och ser mig inte som det heller. Det är som om någon bara dragit undan mattan.

Blev utskälld

När Sportbladet träffar Therese har hon just simmat ett heat till och tagit sig till final på 50 meter fritt. Hon skälver, trots att det är nästan 30 grader varmt. Mellan loppen har hon fått en utskällning av tränaren Johan Wallberg.

– Jo, jag fick skälla lite. Hon är i bra form, hon klantade till det lite och slarvade bort det. Finaler är till för att göra det man ska göra, säger Wallberg.

Till slut tog hon sig ändå vidare (24,32, femte bästa tid).

– Helt okej. Det var jävligt tråkigt att ställa sig där igen när det enda man vill är att gå hem säger hon.

Svårt att ladda om?

– Jag tror inte att jag gjorde det. Det hängde lite i luften om jag skulle simma skitdåligt för att straffa mig själv för att jag inte förtjänade bättre.

I kväll går finalen på 50 meter frisim. Therese Alshammar är en av dem med chans på guld.

Men hon kommer inte dit som världsmästare.

Den straffsparken har hon redan slagit tio meter utanför.