Tänk om livet alltid vore så euforiskt som innan finalen

SPEL

Elitloppet är ett fenomen, ingenstans i hela världen finns dess like. Jag ryser när jag tänker på de där magiska sekunderna innan bilen släpper fältet i finalen.

Tänk om livet alltid kunde kännas så - så laddat, så underbart, så fyllt av löften. Så euforiskt.

32 427 personer såg Varenne vinna förra året. Inte? Okej 31 427 då.

1000 stackare var lite trötta och sov sött (nåja) när referenten Bosse Rydgren varvade upp: "Då har vi dom här, och det är 100 meter kvar till start""

Om du aldrig varit på Solvalla en Elitloppsdag är det svårt att förstå vad jag menar. Ni andra vet exakt. Det är bara bäst, det är sånt drag, tryck och sån positiv stämning. Det är som att gå på fotboll i England med den lilla skillnaden att alla hejar på samma lag. Vi hyllar hästar och kuskar utan urskiljning. Ingen är utanför, alla får applåder: Stig H, franska fartdårar, övermodiga norrmän, amerikanska cowboys och de egna lallarna. Travbanor i Sverige har alltid varit en oas, ett ställe där gränser suddas ut, där hudfärg och social status inte betyder ett dugg.

Och vi som är där spelar som två nykära älskar eller som fyllhunden dricker, blint och av tvång och under påverkan av en oemotståndlig kraft. Okej, det där sista snodde jag av Anatole France, men visst stämmer det?

Jag backar inte på Scarlet

Själv har jag sett 25 Elitlopp live. Inte? Okej, en gång var jag en av de där 1 000 som var lite trött när Rydgren släppte i väg finalfältet. När Utah Bulwark vann 1987 låg jag och en kompis och vilade oss i gröngräset. Det var sista gången. Numera dricker jag inte en droppe under Elitloppshelgen. Det finns 51 andra helger då man kan dra några bärs.

Vem som vinner i dag? Jag har ju tjatat om Scarlet Knight en hel vecka nu och kan förstås inte backa.

Men det är ju alltid så att ju närmare man kommer, desto tuffare känns det. Men det fina med Scarlet Knight är att han inte behöver vinna försöket för att ha chans i finalen. Hästen är inte beroende av ett bra startspår och av ledningen utan kan dundra på lite hur som helst. Kapaciteten är våldsam.

- Han känns otroligt laddad och fin i jobben. Jag tror att han kommer att vara lite vassare än senast, berättade Melander på Valla i går.

Senast gick han 1.10,4, i dag kutar han under 1.10. Jag önskar övriga lycka till.

Hur bra är H.P.Paque

Victory Tilly då? Ja, han MÅSTE till ledningen i sitt försök. Visst borde han greja det men Lutfi Kolgjini verkar ha inhalerat ammoniak likt en tyngdlyftare och ska göra allt för att svara ut Victory Tilly med Tout ou Rien. Kan en övertänd Kolgjini sänka storfavoriten?

Och H.P.Paque, jänkaren som var tvåa förra åretoch som inte har startat sen dess. Hur bra är han nu? Från stallet menar man att han är minst lika bra, rent av bättre, och siktet är inställt på ledningen. Lita på att han kommer flyga den första biten i försöket.

Gidde Palema får vi heller inte bortse från. Hans insats i Oslo var overklig. Åke Svanstedt rycker skorna av Gidde redan i försöket, plastade hovar, bära eller brista, med dojor hade han varit chanslös. Men det finns två frågetecken: 1. Klarar Gidde att gå barfota i två heat? 2. Åke förklarade i går att han inte var helt nöjd med Gidde i sista jobbet.

- Han kändes inte lika fin som inför Oslo.

Men frågar ni mig vem som vinner mig är svaret alltså givet: Scarlet Knight, på något sätt så är han minst sårbar av de fyra stora (Victory Tilly, Gidde Palema, H.P.Paque och Scarlet Knight).

Micke Nybrink