Stjärnhästar – men roligast är Sundberg

Elitloppet sista söndagen i maj är speciellt – och en sann dröm för en 54-årig debutant

SPEL

Roquepine och Timothy T.

Eileen Eden och Ideal du Gazeau.

Ozo och Tidalium Pelo.

Plus 38 ungefär lika legendariska vinnare av Elitloppet.

Nu är det alltså dags igen.

Sista söndagen i maj...

En alldeles speciell söndag för oss som gillar stor travsport.

Själv befinner jag mej i dag fredag på Ratina stadium för att se Tommy Söderbergs och Lasse Lagerbäcks fotbollslandslag träningsspela mot Finland inför det EM som börjar om två veckor i Portugal.

Ratina som ligger i samma finska stad som Teivo, Finlands näst största travbana, där Naglo och Örjan Kihlström i september förra året vann Europaderbyt.

Tammerfors, alltså.

Naturligtvis räknar jag ändå med att hinna hem inte bara till söndagens stora begivenheter utan redan till lördagens nästan lika fina tävlingar.

Här intill har jag listat mina fem största privata upplevelser med Elitloppet.

Kanske blev det lite för mycket blågult, och kanske var det därför jag istället valde bara utombys hästar i den här krönikeingressen.

Permit förste vinnaren

Såna med 60-, 70- och det tidiga 80-talets utstrålning. De hästar utifrån som gav Elitloppet dess status.

Tysken Permit var den förste 1952, prissumma 30 000 kronor.

Året därpå blev Frances Bulwark och Sören Nordin de första svenskar som vann.

I fjol tog From Above och Örjan Kihlström hem förstapriset på två miljoner kronor.

Permits odds 2,16. Frances Bulwarks 2,16. From Aboves 9,44 – därmed det högsta på 33 år.

Favoriterna dominerar

Du ska alltså som spelare veta att Elitloppet oftast vinns av en favorit.

Av de 52 gånger loppet körts har vinnaroddset 19 gånger varit under 2,00 och ytterligare 14 gånger mellan 2,00 och 3,00.

Återstår då bara 19 vinnare med högre odds. Det allra högsta (21,12) fixade Eileen Eden och Johannes Frömming 1970.

En bortskämd häst

Det lägsta (1,21) härrör från 1959, och det var den franska duon Jamin/Jean Riaud som stod för detta i ett lopp som då gick över mastiga 3 200 meter.

Jamin var en bortskämd rackare. Vanliga morötter dög inte utan det skulle vara franska kronärtskockor som man hade med sig i säckar hemifrån.

Ett kostintag som får mej att minnas ett intressant uttalande av den amerikanske författaren William Murray:

”En kvinna, som vill göra sig intressant för en totospelare, bör lära sig tugga hö.”

Det roligaste med Elitloppet i år – Késaco Phédo och Gidde Palema och Legendary Lover K. och Scarlet Knight får allt ursäkta – måste väl ändå vara att en sån hederskusk som Hans-Owe Sundberg 54 år gammal äntligen får starta i det lopp som alla kuskar drömmer om att få köra.

Jag sympatispelar

Det sker 37 år efter det att storebror Per 1967 fick hoppa in och köra finalen med italienske City Lights sedan William Casoli, som kvalat in både City Lights och Short Stop, valt att köra den sistnämnde med vilken Casoli sedan blev tvåa bakom omöjliga Roquepine.

Hans-Owe Sundberg kör den Stefan Hultman-tränade Calvin Capar som han senast i Neapels Gran Premio della Lotteria kom tvåa med bakom Legandary Lover K.

I fjol vann Hans-Owe både Sprintermästaren i Halmstad och Fyraåringseliten på Solvalla med Calvin Capar, och även om ekipaget knappast blir favorit så kommer i varje fall jag att sympatisatsa några tior.

Låt mej till sist bara få berätta om att Elitloppet inte bara är goda minnen.

Ego Boy, förstås.

Ego Boy död – ny upplaga

Ett knappt år efter bragdloppet satt Sven Melander och jag på Stortorgskällaren en helgdag och skulle just börja festa upp det väl tilltagna extrahonorar vi just tjänat ihop genom att jobba med en helgtidning.

Då kom hovmästaren med telefonbeskedet: ”Ego Boy död”.

Raskt tillbaka. Ny upplaga.

Svenne Melon skrev, jag ritade sidorna.

Också ett stycke travhistoria.

Här är Lasse Sandlins fem mest minnesvärda Elitlopp

Lasse Sandlin