Briljant - från början till slut

SPEL

SM-finalen över kort distans vanns av en gammal gubbe, från dödens.

Så skulle man lite elakt kunna skriva efter Gidde Palemas seger i Elitloppet.

Men jag föredrar att hylla en perfekt plan där allt stämde och en häst som aldrig varit bättre.

Det 18 oktober, 2003 togs det första steget i en långsiktig plan, att vinna Elitloppet 2004. Gidde Palema slutade tvåa i ett V75-lopp på Åby, slagen av Tout ou Rien, och efter det gick han till vintervila. Många tjatade och ville skicka honom till Paris under vintern, se honom tampas med de franska ångloken och kanske ge dem ett kok stryk i Prix d"Amerique. Jag var en av dem.

Nej, sa Åke Svanstedt, det är en dum idé. Det är bättre att pusta över vintern, träna hårt och sen vinna Elitloppet. Ägaren Karl-Erik Bender lät sig övertalas, han ville nog gärna tävla över vintern men lät klokt nog hästkarlen Svanstedt bestämma. När Naglo och gänget glänste i Paris tränade Gidde i Edsvära på Skaraslätten - långt från miljoner och berömmelse.

Gidde Palema är nio år och det var därför jag plumpt och okänsligt kallade honom för en gammal gubbe. Han borde i alla fall vara det, grå och orkeslös, i slutet av sin karriär. Men eftersom han åkte på en skada och var borta från tävlingsbanan i 21 månader, då han samtidigt jobbade som avelshingst, är han fortfarande fräsch och löpsugen. Det riktigt spritter i benen på gubben.

Själva genomförandet av Elitloppet var briljant, från början till slut. Svanstedt brydde sig inte om att köra för seger i försöket, såg enbart till att vara tvåa för att få ett vettigt spår i finalen. Han hade planerat det noga, räknade kallt med att få dödens i finalen och det oroade inte ett dugg. Han litade blint på Gidde.

- Jag sparade medvetet på krutet och såg till att farten blev hög i finalen istället. Han är stark och det kändes klart redan 500 kvar, sa Svanstedt efter finalsegern på 1.10,0, den bästa tid någonsin i en Elitloppsfinal.

Bazire var megatorsk

Åke var oerhört nöjd och det var inget snack om saken.

- Elitloppet är det största man kan vinna. Jag är ju från Sverige. Det här är mitt livs seger.

När stora vinnare hyllas finns det också lika stora förlorare. Jean Michel Bazire var helgens megatorsk. Prix d"Amerique-vinnaren Kesaco Phedo, hästen som gjorde att vi kunde kalla loppet för Solvallas Internationella Elitlopp, stod inte på fyra fräscha ben och galopperade bort sig direkt, diskades och smet ut bakvägen.

Det viskades om att Kesaco Phedo sett enorm ut i sista jobbet i torsdags, ett träningspass som bra några få tilllåtits bevittna. Det värsta jag sett, sa en svensk travtränare. Man undrar ju vad han menade? Värsta/sämsta?

För Rotation blev Elitloppet ett fiasko. Stig H Johansson backade ner i femte ytter och väl där satt Johansson som förlamad hela loppet. Sen spelade det ingen roll att Rotation avslutade med 1.07 sista 500 ute i spåren. Underbetyg till Stig H som borde chansat invändigt eller styrt på direkt.

Scarlet Knight vann sitt försök i lovande stil. I finalen lallade Melander till det och hamnade i tredjespår utan rygg för tidigt. Men det kanske spelade mindre roll, Scarlet var blek och långt från fjolårsformen.

Nej, nästa år vill jag inte ens tänka tanken SM över kort distans. Jag vill se fyra fartmonster från USA, Frankrikes fyra bästa och givetvis Daguet Rapide, vinnaren av Fyraåringseliten och nästa stora världsstjärna?

Och så gamle Gidde förstås. Du är bäst!

Micke Nybrink