Sportbladets Micke Nybrink: Han varnade mig för en vecka sedan

SPEL

Att en norrman skulle vinna det svenska Derbyt stod i 1,50. Det var bottenodds.

Allt var lirat på Roger Walmann och hans Giant Diablo.

Få hade räknat med att Tom Horpestad, också norrman, skulle vinna sitt livs seger.

Men han varnade mig för en vecka sedan.

För åtta, nio dagar sedan pratade jag med Tom Horpestad, tränare på den natursköna plutt-travbanan i Årjäng. Vi diskuterade Gazza Degato och dennes seger i kvalet till Derbyt några dagar tidigare. Jag påpekade att hästen hade övertygat stort när han krossat allt från dödens och undrade om han rent av kunde ge Giant Diablo en match.

Hade gjort allt för att toppa

Det verkar som Gazza Degato hittat kanonformen lagom till Derbyt, svarade den 37-årige norrmannen lite finurligt.

Han fortsatte berätta och förklarade, bland annat, att han gjort allt för att toppa hästen inför Derbyt och att det faktiskt verkade ha lyckats.

Hästen är så bra han kan bli nu och jag ska dessutom rycka av honom bakskorna för första gången på länge.

Men det skulle inte laddas för spets, trots att Gazza aldrig förlorat i den positionen. Det brukar kosta för mycket i såna här lopp, förklarade han. Vi smyger.

Horpestad gick på knock

Som alla såg blev det inget smyglopp. Så fasen heller. Efter 350 meter fattade Horpestad det nya och segergivande beslutet att gasa mot täten och köra för vinst, gå på knock. Av med hängslena, bort med livremmen, med huvudet före, friska på.

Väl i ledningen kändes det förstås fint. Hästen hade ju som sagt aldrig torskat där. Men det var liksom inte läge att ta på sig den gula (och grymt fula) kavajen ännu. Alldeles i kölvattnet smög nämligen oslagbara Giant Annika Sörentam Diablo med och alla räknade nog med att hon skulle knäppa Gazza när hon fick det mesta serverat i andra ytter.

Sämre än väntat

Men på något vis sket det sig för Giant Diablo. Det kändes som hon bara skulle smasha in den, det var upplagt, men trots en hyfsad långspurt blev hon bara tvåa.

Vet inte om jag är petig, men nog var hon en besvikelse och sämre än vi vant oss vid? Något saknades, jag tyckte att hon såg rent mänsklig ut över upploppet.

Hur det nu var, Gazza Degato höll undan och Tom Horpestad som flyttade från Norge till Sverige, till Årjäng och kärleken 1998, fick vinna sitt livs seger.

Vad talade för seger?

Jag frågade för resten honom om det, när vi talades vid härom veckan, vad som talade för att just han skulle vinna.

Att något inträffar, att det blir vild körning från start eller att de starka hästarna anfaller tidigt och duellerar. Då har vi sparat på krutet och då vinner jag.

Men det där är väl ändå bara fantasier? invände jag, styvnackat förvissad om att Walmanns dam var osänkbar.

Inte alls, allt kan hända och jag har en ruskigt bra häst som är i sitt livs form, blev svaret.

Men egentligen hände väl inget alls? Jo, Horpestad bytte taktik och Giant Diablo visade att hon inte var Mars eller Pluto, utan snudd på en vanlig häst.

Micke Nybrink