Kusk ville spela på konkurrent

SPEL

Travsporten måste tålas att granskas.

All publicitet behöver inte vara positiv.

Sanning och allvar gör sporten seriös och skapar intresse.

En vän till mig var på travbanan Solänget utanför Örnsköldsvik i somras.

Före ett av loppen svänger en av kuskarna och hans häst förbi honom längs staketet och säger: ”Den här är stenklar”.

Vännen gick och spelade en tusenlapp.

Tillbaka vid staketet svänger ett annat ekipage i samma lopp förbi: ”Vad sa den andre kusken till dig?”. Och efter ett snabbt och ärligt svar: ”Kan du inte springa och lägga en tusenlapp på den andra hästen åt mig också?”.

Det ska poängteras att det är skillnad på kuskar och kuskar. De flesta är mycket seriösa, men visst finns det hästhandlartyper i den här sporten.

De senaste veckorna

har två negativa händelser dominerat travsportjournalistiken.

Lärlingen Mikael H Björklund misshandlade sin häst i en värmning med en spark och ett par piskrapp. Och den franske Prix d’Amerique-vinnaren Jag de Bellouet blev diskad för dopning.

Efter Björklunds avstängning skrev krönikören Lennart Persson i Travnet: ”Att en häst får en fot i rumpan, att en häst får en dagsedel av piskan händer då och då. Dock mest på träningsbanor eller i skogen, långt ifrån alla tv-kameror”. Och travtränaren Stefan Melander skrev i sin krönika, i en annan kvällstidning än den här, att det var fel av TV4 som upptäckte misshandeln att springa med bildernna till domarna. En tredje erfaren travsportjournalist jag pratat med säger att man ju inte vill hålla på och skvallra på dem som gör fel.

Jag hoppas i stället att det ligger i alla seriösa journalisters intresse att lyfta fram och rapportera om missförhållanden och olagligheter. Varför skriver inte Lennart Persson om det han tycks ha sett eller veta?

Jag de Bellouets

dopning fick också flera travsportmedia svårt att hantera. Experten Thomas Nilsson sa i TV4 att Jag de Bellouet trots allt var en bättre häst än nye svenska vinnaren Gigant Neo i årets Prix d’Amerique. Men problemet är ju att de tydligen inte tävlade på samma villkor.

Jag har pratat

med flera travtränare och andra insatta och hört STC:s chefsveterinär Peter Forssberg. Många har svårt att tro att Jag de Bellouet av misstag fått i sig otillåtet preparat från feltillverkat c-vitamin.

Det är naturligtvis svårt att bevisa något annat när det är en offentlig förklaring från både det franska travsportförbundet och vitamintillverkaren.

I flera travsportmedia har det ändå varit dåligt med kritiskt granskande och har man försökt förklara alla konstigheter i fallet har man missat att ställa de viktiga följdfrågorna.

Tycka vad man

vill om att Jag de Bellouet får tävla så snart igen efter sin dopning. Men jag tycker trots allt det är tufft att Åbys sportchef

Per Wetterholm

försöker få en frisk ”Jaggen” till Olympiatravet. ”Kom och kolla på det franska monstret!” – det skulle slå publikrekord.