Sonen tog mig till vikingatiden

SPEL

Veckans som gick var händelserik.

Jag tänkte försöka mig på att plocka fram de djupaste intrycken.

En ruskig debut, en lysande comeback och ännu en otäck olycka.

Hoppas att ni var på Jägersro i tisdags. I så fall vet ni vad jag menar när jag säger Going Kronos, tränad och körd av Lutfi Kolgjini. Eller hur? Vi fick se en kanon debutera, en treåring som dundrade runt på 16,9/2 140 volt, från dödens, med en jättegalopp 300 kvar.

Going Kronos pappa heter Viking Kronos och själv tyckte jag att jag flyttats tillbaka till ”Vikingatiden”, till slutet av 90-talet när treårige Viking Kronos härjade på svenska travbanor och vann med 80 meter var han än visade sig.

Det här var något liknande och jag kunde heller inte se någon skillnad på far och son. Hästen är född i Italien och det ska nog svenska treåringar vara nöjda med, annars hade han sopat banan med dem – så såg det i alla fall ut i tisdags.

Obehaglig upplevelse

Den otäcka olyckan är förstås den som Ulf Ohlsson råkade ut för på Solvalla i onsdags. Det var en obehaglig upplevelse, bara att se hästen plötsligt sparka, skoningslöst bakut och inse att Ohlsson träffades.

Fick ett mejl i ämnet:

” Varför inte låta KTH-studerande komma med förslag på en sulky där kusken inte kan sparkas ur vagnen? Beundrar Ulf Ohlsson, Torbjörn Jansson med flera som efter svåra olyckor fortsätter att tävla. Mvh Lasse

Ja, varför inte? Eller ska det krävas att någon får plikta med livet först? Om nu inte sulkyerna går att bygga säkra borde kanske alla unghästar tvingas gå med slagjord?

Imponerande Victory

Den lysande comebacken var givetvis Victory Tillys. Frågan är om han någonsin sett så redo ut i en årsdebut. Jag minns många av dem men har för mig att han sett lite trög och oinspirerad ut vissa gånger. Visst, det kan ha berott på skygglapparna som han gick med nu, han brukar springa med öppet huvudlag när motståndet är fisljummet, men det var ändå underbart att se honom igen.

Han inledde med 9,5 första 500 till spets, sänkte till 14 första rundan och forsade sedan undan med 10,5 sista 500. Släng dig i väggen, Gidde Palema, typ.

Att en elvaåring kan årsdebutera på det där sättet är stort. Jag kan inte låta bli att tänka tanken, drömmen att få se honom i Elitloppet ännu en gång – det blir ungefär som när golflegenden Jack Nicklaus spelade Masters för sista gången. Enda skillnaden är att Nicklaus var chanslös på förhand medan Victory Tilly mycket väl skulle kunna blanda sig i striden.

Så såg det i alla fall ut i söndags.