20 största svenska NHL-genombrotten

1. Daniel Alfredsson, Ottawa Senators, 1995–96

"Affe" kom från Frölunda till ett ruttet Ottawa Senators, som den vintern kom sist av alla klubbar i NHL. Men det stod snabbt klart att Senators gjort ett superfynd som skulle hjälpa huvudstadsklubben till Stanley Cup-slutspel. Alfredsson vann Calder Trophy som bäste nykomling.

2. Peter Forsberg, Quebec Nordiques, 1994–95

Efter genombrottet i Modo haussades "Foppa" här hemma som den största svenska exporten till NHL sedan Börje Salmings dagar. Han levererade omedelbart. Inte som han gjorde några säsonger senare, då klubben bytt namn och stad till Colorado Avalanche, men till tillräckligt mycket för att vinna Calder Trophy och nå 50 totalpoäng.

3. Nicklas Lidström, Detroit Red Wings, 1991–92

15 år senare räknas han efter Bobby Orr som NHL:s bäste back genom tiderna. Men redan debutsäsongen var magnifik för Avestaexporten. De 60 poängen gjorde att han blev tvåa i omröstningen till ligans rookie-pris Calder Trophy – ryssen Pavel Bure vann.

4. Börje Salming, Toronto Maple Leafs, 1973–74

Det är möjligt att vi svenskar övermytologiserar Salmings första NHL-säsong. Men faktum är att han blev vald till matchens bäste spelare redan i premiärmatchen mot Buffalo – och så småningom skrapade ihop hyfsade 39 poäng. Att han öppnade dörren för Europa i NHL står över allt tvivel.

5. Henrik Zetterberg, Detroit Red Wings, 2002–03

Att "Zäta" inte vann rookie-priset Calder Trophy under sin debutsäsong anser många i dag är det största skämtet i den utmärkelsens historia. Vinnaren Barret Jackman hade nått rekordlåga 19 poäng och har aldrig nått rubrikerna igen. Detta medan Zetterberg hela tiden befäst att han är en av de mest kompletta spelarna i NHL.

6. Mats Näslund, Montreal Canadiens, 1982–83

Han ansågs för liten, dessutom var hans klubb mycket skeptisk till europeiska spelare. Men Mats Näslund, "Le Petit Viking", bevisade alla belackare fel. Han nådde 71 poäng och hade framför allt fenomenala +34 i plus/minus-statistiken. Han insats tog honom till NHL:s All Rookie Team det året.

7. Henrik Lundqvist, New York Rangers, 2005–06

"King Henrik" gjorde inte bara en förträfflig första säsong i Madison Square Garden. Han blev dessutom en symbol för ett Rangers på väg tillbaka i spotlight. Detta efter många säsonger när det mest skämtats om klubbens höga löner och usla resultat. Lundqvist var underligt nog inte aktuell för Calder Trophy. Men han togs ut till NHL All Rookie Team och han blev en utmanare om målvaktspriset Vezina Trophy.

8. Mikael Renberg, Philadelphia Flyers, 1993–94

Den tunge norrbottningen vann respekt redan från start. Första säsongen vann han poängligan för rookies (82 poäng). Bara Martin Brodeurs genombrott i New Jersey Devils mål hindrade Renberg från att vinna nykomlingspriset Calder Trophy. Att Brodeur faktiskt två säsonger tidigare redan gjort några matcher i Devils gav en känsla av att Renberg var "nästan-Calder-vinnare".

9. Mats Sundin, Quebec Nordiques, 1990–91

"Sudden" var förste svensk att draftas till NHL som nummer ett. Han uppfyllde förväntningarna mer än väl. Debutsäsongen blev det 59 poäng. Vad många nog inte minns är att han i Nordiques också slog sitt karriärrekord för grundserien (114 poäng).

10. Mattias Öhlund, Vancouver Canucks, 1997–98

Trots problem med en svår ögonskada och trots att Canucks just då var ett uselt lag slog Piteås Öhlund omedelbart i NHL. Han blev vicekapten i sin klubb och kom tvåa i omröstning om Calder Trophy (ryssen Samsonov vann).

11. Kenny Jönsson, Toronto Maple Leafs, 1994–95

De flesta associerar Jönssons NHL-karriär till New York Islanders. Men genombrottet kom redan i Toronto, där hans första vinter gav honom en plats i NHL All Rookie Team.

12. Nicklas Bäckström, Washington Capitals, 2007–08

Vissa cyniker menar att Bäckströms omedelbara genombrott i NHL skedde tack vare hans kedjekamrat Alexander Ovechin. Vi på Sportchansen väljer att peka på bevisade fakta som 69 poäng, inklusive fyra poäng två matcher i rad, och uttagningen till ligans All Rookie Team.

13. Tomas Sandström, New York Rangers, 1984–85

Sandström följde upp World Cup-finalen mot Kanada i september 1984 med att kliva rakt in i en imponerande rookie-säsong i Rangers. När den var över hade han skrapat ihop 59 poäng och utsetts till MVP, most valuable player, i klubben från Madison Square Garden.

14. Calle Johansson, Buffalo Sabres, 1987–88

Exakt. Det var i Buffalo Sabres som Johansson slog genom redan under NHL-vinter nummer ett. Washington belv det senare. 42 poäng var bra för en ung back. Men ännu mer imponerande var +12 i plus/minus-statistiken. Bästa statistik för en rookie det året.

15. Stefan Persson, New York Islanders, 1977–78

Den elegante norrbottniske backen Persson anlände från Brynäs och tog en stabil ordinarie plats i ett Islanders som höll på att bygga upp ett storlag. Detta samtidigt som han samlade ihop 56 poäng.

16. Per-Erik Eklund, Philadelphia Flyers, 1985–86

"Pelle" Eklund talade med sin geniala klubba och sin blick för spelet. Under rookiesäsongen gav han en ny valör till evigt busstämplade Flyers. Stockholmaren bidrog med sina totalt 68 poäng till att Flyers nådde finalen av Stanley Cup, där Wayne Gretzkys Edmonton blev för svåra.

17. Håkan Loob, Calgary Flames, 1983–84

55 poäng låter kanske inte så imponerande för en poängmaskin som Loob. Bara några år senare gjorde han det dubbla för Flames. Men premiärvintern var trots det imponerande, det räckte bland annat till en plats i NHL All Rookie Team.

18. Kjell Dahlin, Montreal Canadiens, 1985–86

Han gjorde bara en bra säsong i NHL. Men det var den första och den var desto mer imponerande. Timråfödde Dahlin kom till Canadiens 1985 från Färjestad. Med 71 poäng tangerade han klubbens rookierekord som innehades av en annan Timråtalang, Mats Näslund. Dahlin kom även med i All Rookie Team. I Stanley Cup blev det däremot bara fem poäng, ett tecken på vad som komma skulle. Efter två bleka säsonger återvände Dahlin sedan till Karlstad.

19. Pelle Lindbergh, Philadelphia Flyers, 1982–83

Martin Brodeur vann Calder Trophy trots att han i själva verket inte var debutant (se texten om Mikael Renberg). Men Sportchansen anser att en debut är en debut och placerar därför Pelle Lindbergh längre ner än han förtjänar. Bakgrunden är att Pelle debuterade "på riktigt" med en stark säsong 1982/83 och blev uttagen till All Rookie Team. Men han hade redan 1981-82 spelat åtta matcher i Flyers-kassen och därefter skickats till farmarligan.

20. Kent Nilsson, Atlanta Flames, 1979–80

I denna lista har Sportchansen exkluderat spelare som kom till NHL via piratligan WHA. Men Kenta Nilssons olika debuter i Nordamerika är så märkliga att han bara måste med. Efter två säsonger med mer än 100 poäng för Winnipeg i WHA flyttade Nilsson till Atlanta Flames i NHL och nådde imponerande 93 poäng. När klubben nästa säsong blev Calgary Flames toppade han till och med detta; 131 poäng är fortfarande rekord för en svensk spelare.

Fotnot: Den här listan publicerades första gången tidigare i höstas.