Unik service för dig som vill se idrottsstjärnor på plats.
Sök efter de billigaste resorna – från flest resebolag.
Från bloggen: Fotbollnördar 2:a halvlek
20 nov 19:01
De flesta var reservställ och användes lyckligtvis sällan.
Men några av gräsligheterna har figurerat i nyckelmatcher med sina klubbar.
Sportchansens Lars Nylin listar de fulaste matchtröjorna i Premier Leagues historia.
För att få en bättre bild av tröjorna, klicka på bildextrat här intill.
Listan är gjord utan inbördes ranking.
För att få med denna skönhet fuskar Sportchansen lite. Premier League startade visserligen 1992–93, men Hull City fanns på den tiden långt ner i seriesystemet, i League Two.
Det var under den nesliga eran som klubben bestämde sig för att smeknamnet "The Tigers" skulle förstärkas av en tigerfläckig skapelse. Tidigare hade man kört med gul tröja alternativt med gulsvart a la BK Häcken.
Nu togs det grövre artilleriet till. I tre säsonger bar tigrarna från nordöst denna gräsliga skapelse. Sedan blev det randigt igen och som tack en långsam klättring uppåt i seriesystemet.
Anders Limpar var en av de stackare som i början av 1990-talet tvingdes bära den skapelse som av fansen snart kallades för "den skrapade bananen". Extra osmaklig var upplevelsen när tröjan bars ihop med gula byxor och gula strumpor.
Men "The Gunners" gjorde minnesvärda insatser trots utseendet. 1992 slog man exempelvis Southampton borta med 4–0. Sydkustlaget blev troligen hypnotiserade av allt det zickzack-skuggade.
Grönt och gult tillsammans kan i fotbollssammanhang bli brasseläckert. Men det kan också bli en av de mer oestetiska upplevelserna i vår älsklingsidrott, vi är ledsna att behöva konstatera detta Norwich City.
Det var Umbro som i början av 1990-talet ville hylla Uniteds rötter i den gröngula klubben Newton Heath. Konfektionsföretaget presenterade då denna retroskapelse med snörning i halsen.
Men alla gjorde inte tummen ner. I en match mot Crystal Palace sköt Mark Hughes sitt 100:e ligamål klädd just så här.
De svartvitrandiga från St James Park har genom åren oftast valt gult som bortafärg. Men även blått har förekommit. En variant på det tänket fick Adidas att 1997 presentera denna märkliga kreation.
Ingen kan i dag förklara vad grundidén var. Däremot står det etsat i historieböckerna att man förlorade alla tre matcher som spelades i den, inklusive en överkörning av Leeds med 4–1.
Uniteds ofta kontroversiella val av bortaställ har flera gånger följts av sportsliga floppar som supportrarna efteråt konspiratoriskt har länkat ihop.
Baserat på sådana teorier borde man spelat fler säsonger än en i denna blå skapelse. Där klubbmärket exponerades som gigantisk grafisk knorr i kombination med en bisarr trämönstrad relief. Men faktum är att Unitedspelare som Lee Sharpe och Dion Dublin vann två nyckelmatcher på bortaplan klädda just så här; mot Arsenal och mot Liverpool.
Turkos är knappast den första färgen man associerar till klubben som en gång uppfann den läckert rödvitrandiga fotbollsdressen. Men just turkos var vad man valde till bortastället en säsong i mitten av 1990-talet. Det mest tveksamma inslaget var kanske ändå det märkliga grafiska A - hämtat från dräktsponsorn AVEC - som ramade in respektive spelares nedre regioner.
I Latinamerika eller i Afrika skulle denna dress anses genomsnittlig. När den två säsonger användes vid vissa bortamatcher för Aston Villa delade den supportrarna i två läger. De som hatade den, och de som avskyddde den.
Parallellt hoppade legenden Ron Atkinson av som manager. Ingen har dock kunnat bevisa att det hängde ihop med tröjdesignen.
Ruud Gullit debuterade för Chelsea i en försäsongsmatch 1995 mot Gillingham. Den elegante holländaren fick då inte trä på sig den klassiska blå dressen.
Istället fick han sig tilldelad en skapelse med en färg han kände igen från många matcher i landslagströjan, orange, respektive en som han möjligen associerade till målvaktströjor, grått.
Chelsea vann 1995 utstyrda så här en match i Cupvinnarcupen mot Brügge. Det är den enda förlåtande aspekten.
Nike hade under flera säsonger i mitten av 1990-talet envisats med att inkludera blixtmönster i Arsenals dräkter. 1995 gick man hela vägen och lät blixten få huvudrollen. I färger, blått och ljusblått, som knappast associerade till klubbens historia.
Dennis Bergkamp och vänner förlorade klädda så här i FA-cupens tredje omgång mot Sheffield United.
Möjligen den mest kontroversiella tröjan i Premier Leagues historia. Definitivt den enda tröjan som fått skulden för en förlust. När United förlorade borta mot Southampton krävde coach Alex Ferguson tröjbyte i halvtid – vilket nu i och för sig inte hjälpte, man förlorade med 1-3.
Även de övriga två matcherna med detta utseende, mot Arsenal och Liverpool, resulterade i förluster. Efter detta förpassades Umbroskapelsen till soprummet och ersattes av en tryggt blåvitrandig historia.