Leifby: Hoppas att alla tänker på L-G i dag

När ni i eftermiddag sätter er i fåtöljerna, tar fram Stryktips- kupongen och knäpper på Premier League-fotbollen vill jag att ni tänker en stund på Lars-Gunnar Björklund.

Utan honom hade vi kanske inte suttit här.

Utan honom hade svensk sportjournalistik inte varit vad den är i dag.

Marcus Leifby.   Marcus Leifby.

Den här krönikan skulle egentligen ha handlat om det totala public service-haveriet i ”Vinterstudion” förra helgen, TV4:s nya ”Sportcentralen” eller kanalens alla sporträttigheter som är till salu nuförtiden.

Men så kom det något större, viktigare och, dessvärre, sorgligare emellan.

Lars-Gunnar Björklund somnade in och med honom tystnade också en av våra mest älskade sportröster.

Jag hoppas innerligt att Viasat- redaktionen tar tillfället i akt att hylla ”Tipsextra” och dess fader när de visar City–Everton i eftermiddag.

Går det obemärkt förbi säger jag upp mitt abonnemang.

Vid det här laget är alla inför­-stådda med att det var Björklund som tog den engelska fotbollen till Sverige 1969.

Han arbetade inte bara fram uppgörelsen och köpte loss sändningsrättigheterna från England.

Han klurade även ut konceptet, tog hand om programledaruppdraget och då och då, när andan föll på, kommenterade han några matcher.

Mer mångfacetterad än så kan en radio- och tv-man inte bli.

”Det måste bli mål”

Jag är själv lite för ung (född 1979, samma år som Lars-Gunnar började på Tipstjänst) för att relatera till alla hans referat och jag har aldrig fått tillfälle att prata med honom mer än ­lite flyktigt.

Jag har lyssnat i kapp och minns förstås ett par, bland annat referatet i hemma-VM 89 när Kenta Nilsson uppfann svensk idrotts mest kända fint.

Hur Lars-Gunnar menade att ”det MÅSTE bli mål!” när Kenta kom fri från blå.

”Det måste bli mål!”...?

Måste!!?

Fantastiskt fräckt.

Lärde sig brottargreppen

Under de senaste åren har jag pratat med många som stod honom nära och de har inte bara tecknat en bild av en otroligt duktig kommentator – utan framför allt av en uppskattad kompis och kollega.

Jag älskar historierna om hur han tog universitetslektioner i ryska inför ett hockey-VM – för att kunna uttala de sovjetiska namnen rätt.

Eller hur han tränade brottning i månader inför ett jobb – för att lära sig greppen och tekniken.

Vi har utsett Sven Jerring och Lennart Hyland till pionjärer inom svensk sportjournalistik.

Lars-Gunnar Björklund måste nämnas i samma kontext.

Som chef på Sveriges Radio rekryterade, vägledde och tog han hand om ungtuppar som Leif ”Loket” Olsson, Christer Ulfbåge, Bosse Gentzel, Fredrik Belfrage, Agne Jälevik, Ingvar Oldsberg och Arne Hegerfors.

Ni hör ju själva, ett helt arbetslag av karaktärer som har kommit att forma svensk tv- och radiosport.

Skickliga yrkesmän som mycket väl kunde blivit hans konkurrenter.

Det vittnar om mod och självaktning.

I kombination med humor, värme och ödmjukhet blev han en riktig förebild.

Inte bara inom journalistiken, utan i livet i stort.

Nu när han lämnat oss tänker jag att han snart lär stöta ihop med Grive, Strömmer, Hyland, Svanlund, ”Plex”, Gentzel och de andra där uppe.

Det låter som att ni kommer att ha en för jävla bra julfest i år.

Hälsa – och tack för allt, ­ Lars-Gunnar.

 

FOTNOT: Viasat har meddelat att de kommer att sända extra under lördagen till minne av Lars-Gunnar Björklund. Här är tv-tiderna som gäller:

13.15, Viasat Fotboll/Viasat Fotboll HD: Premier League-studion

20.30, Viasat Fotboll: Tommy Engstrand 45 minuter: Lars-Gunnar Björklund (från 2008)

SENASTE NYTT

Sportbladet

Visa fler
SPORTBLOGGAR

Populära bildspel via Shootitlive