VÄNDNINGEN

Det sägs att mer än 300 miljoner fotbollsälskare över hela världen följer Manchester United. Det motsvarar fem procent av jordens befolkning. Om supportersvansen verkligen är så stor eller inte är svårt att slå fast med säkerhet, men souvenirerna säljer stort i alla världsdelar och matcherna följs av en enorm publik på kabelkanaler i över 100 länder. Finanstidningen Forbes har värderat United till motsvarande 15 miljarder kronor.

De flesta av supportrarna mådde nog ganska bra för fem år sedan, en bra bit in på säsongen 2003/2004. United hade vunnit Premier League åtta gånger på elva år, var ett topplag i Europa och eftersom formen under hösten var bra såg laget fortsatt ohotat ut. Arvet från 1990-talet efter först Eric Cantona och senare David Beckham fördes vidare.

Trodde de flesta.

Tills landslagsmannen Rio Ferdinand gjorde bort sig.

Och rad senare omständigheter skickade laget in i en negativ spiral – utom räckhåll för ligatiteln.

• • • • •

Man Uniteds träningsanläggning kallas av journalister för ”fortet”, eftersom den är ointaglig för media och supportrar. Men den heter ”Trafford Training Centre” och ligger i förorten Carrington.

Svårtintagligt, visst, men representanter för internationella anitdopingbyrån Wada kan kliva in för att göra oannonserade drogtester. Det gjorde de den 12 september 2003. En förvånad Rio Ferdinand beordrades ta ett urinprov – men lämnade senare anläggningen utan att ha gjort testet. I efterhand förklarade han ångerfullt att han varit distraherad av en pågående flytt till ett nytt hus, helt enkelt glömt bort testet och att han i stället åkt för att shoppa. Att han två dagar senare förklarade sitt misstag för klubben och då lämnade ett rent urinprov hjälpte inte.

86 dagar senare, långt in i en säsong som varit mycket lyckad för United, kom domen från fotbollsförbundet FA. Efter två dagars förhör med Ferdinand på Boltons Reebok Stadium, och vittnesmål från bland annat managern sir Alex Ferguson, stängdes den 25-årige mittbacken av i åtta månader eftersom han ”vägrat” ta testet. Han fick dessutom 50 000 pund i böter och var från den 12 januari borta resten av säsongen.

Ferdinand var förtvivlad.

Ferguson var upprörd.

Saknaden av Rio Ferdinand i Uniteds backlinje blev kännbar. Plötsligt var försvarsarbetet sårbart, det spreds oro, och det grepp som Ferguson haft om ligaledningen blev allt svagare. En orsak var att en av Fergusons ärkerivaler, Arsène Wenger, upplevde sitt livs säsong som manager i Arsenal. I februari tog ”Gunners” över ligaledningen och lämnade United bakom sig för resten av säsongen. I mitten av maj säkrade Arsenal ligatiteln efter en drömsäsong där de inte förlorade en enda match. United slutade trea i tabellen, bakom Chelsea, och var 15 poäng från seriesegern. Det var en klen tröst att det var lika många poäng nedåt, till fyran Liverpool.

Magin var bruten.

Sportbladets Peter Wennman minns:

– Jag tror inte United var förberedda på det motstånd som plötsligt kom i deras väg. Först drabbades de av Arsenals drömsäsong då de gick genom ligan obesegrade, senare skulle även Chelsea storma in på scenen med (Roman) Abramovitjs pengar. Men det där blev en bra spark på rätt ställe för de ansvariga i United.

Del av räddningen fanns redan i klubben. Före säsongen hade Ferguson värvat 18-åriga underbarnet Cristiano Ronaldo dos Santos Aveiro som imponerat på Uniteds spelare när de mött Sporting Lissabon i en uppvisningsmatch under sommaren. Ronaldo hade varit bevakad av Liverpool i två år – men klubben hade inte bedömt honom som mogen. Ferguson däremot slog till direkt och betalade motsvarande 170 miljoner kronor för övergången.

Ronaldo ville ha tröja nummer 28 – men Ferguson skakade på huvudet:

– Glöm det. Du ska ha nummer 7, sa han.

Uniteds klassiska nummer 7 hade burits av George Best, Bryan Robson, Eric Cantona och David Beckham. Tröjnumret skickade en signal till omvärlden om vem som var nästa storstjärna, och supertalangen spred energi.

– Han var ung och kaxig och hetsade lite mot de gamla stötarna, där en spelare som Ryan Giggs kanske borde ha lagt av men i dag är bättre än någonsin, menar Peter Wennman.

Men det skulle dröja innan Ronaldos effekt visade sig i en tabell.

• • • • •

Efter två missade ligatitlar blev det inte ett dugg roligare för Ferguson och United säsongen 2005/06. Ronaldo hade blommat ut och förlängde sitt kontrakt – men det var stökigt i truppen. Omstridde mittfältaren Roy Keane hade varit i klubben i tolv år och hade varit den som tagit över kaptensrollen efter Eric Cantona. Men Keane lämnade United tidigt på säsongen – och orsaken var öppna infekterade konflikter med både medspelare och lagledning. Lika illa var det i fallet med Ruud van Nistelrooy, som upplevdes som stökig och efter säsongen fick sparken efter ett öppet bråk på träningsanläggningen med Cristiano Ronaldo. van Nistelrooy klagade på att Ronaldo aldrig släppte bollen och hånade honom inför lagkamraterna.

– Gråt ut hos pappa, skrev holländaren.

Tidigare under säsongen hade Ronaldo förlorat sin far till cancer.

– Jag menade inte hans riktiga pappa, jag menade Carlos Queiroz (portugis och assisterande tränare), förklarade van Nistelrooy senare.

Bråket med Ronaldo var inte holländarens enda.

Stuart Mathieson är United-reporter på Manchester Evening News. Han minns en stökig säsong:

– Det var stora problem i gruppen det där året. Det var många starka viljor och många gick över gränsen. Alex Ferguson har alltid byggt sina lag på stark sammanhållning men av det fanns det inget kvar.

Men tre misslyckade säsonger var nog för Alex Ferguson.

Han hade en plan och såg en ny generation mogna. I det unga lag han nu matchade fanns ett spirande självförtroende. För redan den 26 februari 2006 hade United vunnit Ligacupen i en final mot Wigan i Cardiff, med 4–0.

– I klubbens enorma historia kan Ligacupen låta obetydlig men den här titeln blev en vändpunkt, säger Stuart Mathieson. Ferguson hade matchat en ny generation spelare som inte hade upplevt klubbens storhetsår utan istället bara kände till bråk och osäkerhet. Men titeln i Cardiff gav dem självförtroende och tro på framtiden.

• • • • •

De äldre och rutinerade – som inte levde rövare – tände till i sällskap av supertalangerna Ronaldo och Rooney. Lägg till det att Sir Alex plötsligt lyckades bättre med sina värvningar och nu såg han ut att på allvar kunna utmana Chelsea. Michael Carrick ersatte Roy Keane på mittfältet och försvarsvärvningar som gjordes redan i januari, Patrice Evra och Nemanja Vidic, började fungera väl med Rio Ferdinand och nyutnämnde kaptenen Gary Neville.

United inledde återtåget mot ligatiteln med hög fart från start, med nyfunnet självförtroende, hösten 2006. De förlorade bara en av sina 17 första matcher och redan efter den tionde omgången hade de ett grepp om förstaplatsen de aldrig släppte. Plötsligt gjorde laget mål som i gamla dagar och såg ut att vara ostoppbara. De skulle avsluta säsongen med att ha gjort 20 mål fler än ligatvåan Chelsea.

Stor del i Det Nya United hade en inte helt okänd svensk.

Den sista november 2006 ringde det i telefonen hemma hos Henrik Larsson. Det var Alex Ferguson som ville prata fotboll. Ferguson hade i många år haft ett gott öga till den svenske landslagsstjärnan som nu lämnat Barcelona för att varva ner i allsvenskan. Det dröjde inte många minuter förrän Uniteds manager sa till Larsson vad han ville:

– Kom över och träna med oss.

Larsson tvekade men övertalades och det bitande argumentet var att det handlade om ett lån på ungefär tio veckor, som därför inte nämnvärt skulle påverka familjen eller Helsingborgs IF. När Larssons familj godkänt äventyret var beslutet taget.

Nästa dag vid lunchtid slog nyheten ner som en bomb i England och Sverige.

– Det är en lagom tidsperiod, inte för långt och inte för kort. Jag diskuterade det med familjen och när de sa ok var det inget att tveka på, sa Henrik Larsson.

Vad får du för roll?

– Det har vi inte diskuterat. Jag har någorlunda koll på hur det ser ut. Det blir väl lite inhopp här och där.

Den 7 januari debuterade Henrik Larsson i Uniteds klassiska röda tröja – och gjorde mål direkt, i mötet med Aston Villa i FA-cupens tredje omgång. Tre veckor senare gjorde han mål på Old Trafford och hyllades enormt för sin energi, som lyfte hela laget, enligt media. Han gjorde dessutom mål i sin avskedsmatch på samma arena den 7 mars, då United besegrade Lille i Champions League, framspelad av Ronaldo. För första gången sedan 2003 var Manchester United i kvartsfinal i Champions League.

När Larssons tid i klubben var över beklagade Ferguson att det svenska gästspelet var över:

– Henrik har varit fantastisk för laget. Vi gjorde allt för att få behålla honom, sa managern.

När United två månader senare knäckt Chelsea och tog emot guldmedaljerna i Premier League ordnades så att även Larsson fick en medalj – trots att han egentligen spelat för få matcher.

Stuart Mathieson på Manchester Evening News minns Larssons insats väl:

– Henrik kom in som en injektion med stor erfarenhet. Han gjorde kanske inte lika många mål som väntat, men han var oerhört viktig vid sidan av planen, han är ju allt annat än en troublemaker. Rooney talar fortfarande om hur inspirerande Larsson var för United.