Nobbar partynätterna – läser hellre om klockor

Robin Söderling om sin exklusiva samling, flickvännen Jenni – och kändisskapet: ”Det där är ganska jobbigt, speciellt i Sverige”

Foto: BILDBYRÅN
SPORTBLADET

BÅSTAD. Många av spelarna i Båstad tillbringar kvällarna bland skumpasprutande stekare på Pepes Bodega.

Robin Söderling?

Han läser hellre ett klockmagasin.

Det tycker den svenske tennisstjärnan är urkul.

– Jag försöker synas så lite som möjligt, säger 25-åringen i en stor intervju om det ofrivilliga kändisskapet, sin exklusiva klocksamling och flickvännen Jenni.

Robin Söderling behövde två timmar och 25 minuter på sig för att besegra Andreas Seppi med 4-6, 7-5, 7-6 och säkra en plats i semifinalen i Swedish Open.

Om västgöten hade koll på tiden?

Det har han alltid.

”Roligt med klockor”

Världsfemman från Tibro har en samling med lyxklockor som få förmögna Båstad-besökare kan matcha. Det är Söderlings sätt att belöna sig själv. Senast efter finalplatsen i Öppna franska kompletterade han samlingen med ett armbandsur av märket Hublot.

– Det är roligt med klockor. Det finns de som kan mycket mer, men jag är ganska intresserad och började läsa klocktidningar för några år sedan. Alla klockor är dyra och de som inte kan så mycket tycker att man är knäpp, men med tanke på hur mycket jobb som läggs ner, hur många komponenter det finns... Det är fantastiskt. Man blir fascinerad.

Hur många klockor har du?

– En, två, tre... Tio stycken, kanske, säger Robin, där han sitter tillbakalutad i en soffa på hotell Skansen.

Vad är det för märken?

– Jag har två Rolex, en Audemars Piguet, en Hublot, två IWC, en Bvlgari... Sjöö Sandström, som är svenskt, gillar jag också. Sådana har jag två-tre stycken. Det är roligt att byta lite, men många av klockorna använder jag inte så ofta. Det är bara roligt att ha dem. Jag ser dem inte som smycken och skulle inte köpa en Cartier-klocka med 70 diamanter. Det är inte det som är grejen. Jag har blivit mer insatt och har kontakt med en journalist från Portugal som skriver om tennis och har ett klockmagasin. Han har gett mig lite tidningar det senaste året.

Hur mycket pengar har du lagt ut på klockor?

– Det säger jag inte.

Vad köper du mer? Du har spelat in drygt 50 miljoner kronor enbart i prispengar.

– Det är fantastiskt roligt att kunna trygga sin och sina barns framtid på det man tycker är det roligaste som finns. Jag lever bra och vill jag göra något gör jag det, men jag är ingen slösare.

Rafael Nadal spelar med en klocka värd 4,2 miljoner kronor på höger handled. Du är ganska sugen på att ta över det kontraktet, va?

– Hans Richard Mille är häftig, alltså. Det är en väldigt komplicerad klocka. Jag tror att den väger sex gram. Det är helt otroligt.

När köpte du din första dyra klocka?

– I slutet av 2007 köpte jag en Rolex Daytona. Den har jag gett bort till Jenni nu, berättar han.

Varit tillsammans sedan 2007

Jenni heter Moström i efternamn och Robin Söderlings flickvän. De har varit ett par sedan 2007.

Hur träffades ni?

– Vi har några gemensamma kompisar. Sedan tittade jag på Solheim Cup, när det avgjordes i Tylösand. Jenni jobbade med tävlingen så där träffade jag henne igen, men det tog några månader innan vi började träffas mer regelbundet.

Svårflirtad tjej?

– Ja, det var hon lite, säger Robin och skrattar.

Ni har varit förlovade i ett och ett halvt år. När ringer bröllopsklockorna?

– Jag vet inte, men förhoppningsvis blir det någon gång. Den där ettårsgrejen har spruckit ganska rejält. Att det skulle bli så var vi ganska medvetna om båda två. Jag reser mycket och lever ett inte så vanligt liv.

Är du barnkär, så att vi får se en och annan lill-Robin i framtiden?

– Ja. Jag vet inte om det är rätt tillfälle nu, men hoppas verkligen att man är så lyckligt lottad att man får barn någon gång i framtiden. Det vill väl alla.

Pepes Bodega – inget för Robin

Jenni satsade på golfen. Underlättar det att leva med en tjej som själv har hållit på med idrott och förstår din situation?

– Det är ganska skönt, faktiskt. Hon har försökt livnära sig på golfen och då fattar man lite vad det handlar om. Hon satsade och spöar mig lätt trots att hon inte spelar så mycket längre. Att hon slår mig säger i och för sig inte så mycket... När Jenni spelar dåligt gör hon par, medan jag är fem-sex slag över.

Vad betyder det att Jenni ofta reser med dig på touren?

– Det är jätteskönt och det är ju så vi träffas. När hon är med är det lättare att koppla bort tennisen och tänka på något annat. Om jag är ensam och inte har spelat bra kan jag ligga och fundera i sex timmar på vad jag hade kunnat göra annorlunda. Om jag rest själv hade jag nog i princip bara varit på tennisen och hotellet.

Hur ser du på kändisskapet? Jag har svårt att se dig medverka i ”Fråga Olle” och prata om samlagsställningar i tv.

– Har du det? De har aldrig frågat. Ha, ha, ha. Jag försöker synas så lite som möjligt, faktiskt. Det där är ganska jobbigt, speciellt i Sverige. Det är inte så många som kommer fram, men går jag in på en restaurang känner jag hur alla tittar. ”Har jag spillt? Har jag något i håret?” Jag kan inte slappna av riktigt och känner mig iakttagen. Många älskar det, men jag tycker att det är jobbigt.

Så i Båstad skulle du inte sätta din fot på Pepes Bodega?

– Nej, fy fan. Det skulle jag inte göra, även om jag var där när jag var yngre. Att gå ut så där... Folk blir lite påverkade och ska prata om matcher och grejer. Det tycker jag är jättejobbigt. Det är synd. Jag skulle vilja gå ner på stranden och bada, men det är lite samma sak. Oftast är det vänliga och trevliga människor som kommer fram, men det blir lite jobbigt. Jag vill gärna vara i fred någon gång, säger Robin Söderling.