Robin Söderling enda hoppet i Öppna franska

Foto: Foto: Bildbyrån
SPORTBLADET

PARIS. När Öppna franska inleds i morgon står allt hopp till Robin Söderling på herrsidan.

Det var bättre förr.

1987 deltog inte mindre än 18 svenskar i herrarnas singelturnering.

– Det var helt sjukt. Jag var 21:a i världen – men bara sexa i Sverige, säger Jonas Svensson.

Rekordåret 1987 kom 14 procent av de 128 spelarna i Öppna franska från Sverige. Den för många okände Lars-Anders Wahlgren kvalade in till turneringen och besegrade hemmahoppet Guy Forget i öppningsmatchen.

Det var en knall som hördes över hela tennisvärlden.

– Det var en av mina lyckligaste stunder i karriären. Då kände jag mig för första gången som en av de bra svenskarna, berättar Wahlgren 24 år senare.

I dag är Söderling ensam svensk bland världens 300 bästa spelare. Wahlgren var 1989 66:a i världen – men

bara tia i Sverige.

– Det var aldrig tal om att jag skulle spela Davis Cup, men det var bara att acceptera.

Bara sexa i Sverige

När Mikael Pernfors slog sig in på topp 10 hade han fyra landsmän före sig på rankingen. Jonas Svensson var 1986 21:a i världen, men inte bättre än sexa i Sverige.

Trots bredden och den omänskliga konkurrensen fanns det inga tydliga grupperingar i svensklägret.

– Vi var som en stor familj och framgång föder framgång, säger Joakim Nyström.

”Fantastisk period”

– Det gick alltid bra för någon, så ingen behövde känna någon press, säger Mats Wilander.

– Det var en fantastisk period. Det fanns en trygghet i att vi var så många spelare, säger Stefan Edberg.

Spelarna umgicks på och utanför banan och hjälpte varandra till världstoppen.

– Mats och ”Jocke var så oerhört prestigelösa och visade hur man ska behandla andra, säger Jonas Svensson.

Eftersom få spelare reste med coacher brukade spelarna träna varandra.

– Jonas var halvt min coach, och jag och (Ulf) Stenlund hjälpte varandra med teknik. I dag tror jag inte att någon spelare springer runt och ger tips, säger Johan Carlsson.