Holm: Det är seklets mest oväntade Grand Slam-final

1 av 2 | Foto: AFP
Michael Chang har lämnat cikliderna hemma och tränar nu Kei Nishikori.
SPORTBLADET

Vad betyder det att ha en före ­detta stor­spelare vid sin sida?

Medan Novak Djokovic och ­Roger Federer svarade på frågan genomförde Kei Nishikori och ­Marin Cilic ytterligare ett tränings­pass med Michael Chang och Goran Ivanisevic.

I dag möts de i seklets mest oväntade Grand Slam-final.

Sportbladets Stefan Holm.
Sportbladets Stefan Holm.

Förmodligen har ni aldrig hört namnet tidigare, men i januari 2012 intervjuades tränaren Dante Bottini av Tennis Now. Hans adept Kei Nishikori skulle möta Andy Murray i kvarts­finalen i Australian Open, och skotten hade skapat rubriker genom att några veckor tidigare anställa Ivan Lendl som coach. 

Erik Gudris, reportern, tog givetvis upp det.

Vad har du för tankar kring det, att Ivan ­Lendl sitter i tränarboxen?

Bottini, en i dag 35-årig argentinare som lärde känna Nishikori på Nick Bollettieris tennisakademi i Bradenton, skrattade fram svaret.

– Jag har den största respekt för Lendl, som är en av tidernas bästa spelare. Men sannolikt kommer matchen att spelas mellan Nishikori och Murray, inte mellan Lendl och Bottini. Ha, ha, ha, ha.

Det där flinet är det minst klädsamma tennisen har skådat sedan Bethanie Mattek-Sands anlitade Lady Gagas designer Alex Noble inför Wimbledon. Murray vann matchen med 6–3, 6–3, 6–1 och när Lendl väl trängt sig in i hans hjärna kunde spelaren som inte kunde vinna stora titlar vinna både Wimbledon, OS och US Open.

Chang fick honom att tro

Nu har Dante Bottini anledning att skratta igen. Nishikori, som han har rest med sedan december 2010, är klar för sitt livs första Grand Slam-final.

Det är, vågar både jag och Lendl påstå, inte främst Bottinis förtjänst. Kei Nishikori har länge varit en av tennisens största talanger, men när han väl slog igenom på världscenen hade Dante Bottini – ha, ha, ha, ha - fått sällskap på läktaren.

Sedan december har Nishikori även jobbat med barndomsidolen Michael Chang, som 2003 lämnade ATP-touren för att föda upp afrikanska ciklider i sina privata akvarier.

– Han har varit till stor hjälp och även hjälpt mig mentalt. Han är tuff, men det behövs ibland, säger 24-åringen.

Jag är övertygad om att Bottini har klargjort för Nishikori att han kan slå vem som helst, men jag har en känsla av att det var först när Chang upprepade orden han verkligen började tro på det.

Vem hade du lyssnat på? En spelare som nådde 827:e plats på rankingen eller 17-åringen som, trots att han inte var mycket längre än sin longbody-racket, vann Franska öppna 1989 och lämnade Paris som tidernas yngste Grand Slam-mästare?

Svaret är, förstås, Michael Te Pei Chang. Du kan utbilda dig till en bra tennistränare, men du kan bara spela till dig full trovärdighet.

Dammfria linjer med kamikaze-tennis

 Jag har skrivit det tidigare, och jag gör det igen. På den här nivån är tennis ett mer psykologiskt än fysiskt spel. Den som ska ta sig till den yttersta världseliten och kunna vinna Grand Slam-turneringar måste riva en mental mur, och då är tränarens erfarenhet ett effektivt sprängmedel.

Chang, och alla andra gamla storspelare, vet ju vad som krävs för att vinna stora titlar, hur man ska träna för att bli nummer ett (eller två), hur man ska tänka (eller rättare sagt undvika att tänka) i kritiska lägen och, inte minst, hur viktigt det är att våga vinna.

I princip alla spelare som jobbar med före detta Grand Slam-finalister har blivit modigare och aggressivare i sin spelstil, och det gäller inte minst Kei Nishikori. Oavsett ställning håller japanen linjerna dammfria med sin kamikaze-tennis.

Andy Murray insåg det logiska, anställde Lendl och startade en trend som ledde till att Djokovic lejde Boris Becker, Roger Federer slog en signal till Stefan Edberg, Stanislas Wawrinka fick Magnus Norman att återvända till touren, Fernando Verdasco förstärkte tränarteamet med Thomas Enqvist och Feliciano Lopez engagerade Albert Costa.

Marin Cilic? Kroaten som också ska spela sitt livs första Grand Slam-final tränas av Goran Ivanisevic, som servade hem Wimbledon 2001. De började samarbeta förra året, då Cilic var dopningsavstängd i fyra månader.

Nya tider, före detta storspelare

Med Ivanisevic vid sin sida har 25-åringen blivit mentalt starkare, rörligare och, som väntat, utvecklat serven.

– Jag har alltid sagt att de bästa tränarna är före detta spelare, säger Goran Ivanisevic.

Kei Nishikori och Marin Cilic säger inte emot. Deras intåg är, som jag ser det, huvudförklaringen till att det för första gången sedan Franska öppna 2002 ska spelas en Grand Slam-final utan någon av de åtta högst seedade spelarna.

Nishikori mot Cilic, Cilic mot Nishikori. Det är nya tider, men inte för de före detta storspelare som blev tränare.