Aftonbladet
Dagens namn: Jon, Jonna
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

”Livet som spelare – grymt och orättvist”

Micke Nybrink om käftsmällarna och pungsparkarna

Det sägs att det är tufft att vara travtränare.

Det sägs att det är gott virke i dem.

Värsta Rambo-typerna.

Det vete faen.

Jämfört med oss spelare är de kycklingar.

Att spela på hästar är nämligen det jävligaste som finns. Eller – det kan i alla fall vara det. Livet som spelare är ganska ofta grymt och orättvist.

Konstigt nog fortsätter vi ändå, trots ideliga käftsmällar och pungsparkar. Travtränarna ”med gott virke i” borde tvingas prya som spelare – så skulle de få en helt annan syn på oss som håller grytan kokande. Vi skulle fortsättningsvis mötas med både respekt och beundran. Vi skulle bli de aktivas idoler.

Fel i stridens hetta

Alla som spelat på hästar ett tag vet vad jag menar. Jag kan ta ett färskt exempel, absolut inte det värsta jag varit med om, men ändå att bevis på hur vardagen för ter sig för oss inbitna storfinansiärer av travsporten.

Jag och en kompis spelade V4 i onsdags. Det var han som hade koll och fick skriva lapparna. Han meddelade nämligen att nu var det läge. ”Maro Khan är stenklar i V4-2.” Den skulle spikas på allt. Sen hade han också ett kanondrag i kallblodsloppet, V4-3, där i stort sett ostreckade Tele Best var skrällen. ”Gör du, jag är med på halva”, sa jag som aldrig behöver övertalas en sådan här gång. Det kändes som om det bara var att hämta.

Han satt och pillade ett tag. Det blev bråttom på slutet men vi fick in systemen i tid.

Nordglöd vann första och det innebar att vi slank vidare med en av de två lapparna. När sedan Maro Khan (odds: 3,96) lekte sig till vinst i V4-2 och Tele Best programenligt skrällde till 22 gånger var värdet 3 400 kronor.

Nu var det läge att inspektera lappen. Vi var kvar med åtta hästar i sista och det kan ju låta bra – men tanken från början var att vi skulle ha alla där. Loppet var nämligen omöjligt. Satan! I stridens hetta hade det blivit lite fel, på den spruckna lappen hade vi förstås alla i sista.

Hur det gick förstår ni säkert – målfotot gick emot oss, en 50-odsdare vann V4-4 och vi sprack. Fyra rätt gav 52 000. Tomheten/desperationen (hit med en pistol!) man då känner går inte att beskriva. Men jag har känt den så många gånger nu. Jag är äckligt van.

Några timmar senare satt jag och plitade ihop ett V64-system…

Till sist: Snälla rara sockersöta ATG, jag vill inte behöva rulla sidan för att kunna se strecklistan på V75/V64/V65/V4. Jag vill ha omedelbar överblick – det här är ju min favoritsida.

Micke Nybrink
Senaste nytt