Aftonbladet
Dagens namn: Bernhard, Bernt
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Nybrink: Så blir du en VINNARE

Är du badkarskusk, sista minuten-nisse eller kanske en kusklirare? MICKE NYBRINK har vaskat fram sanningen om landets spelare

Foto: Björn Lindahl

Vi lever med travet och kan inte tänka oss ett liv utan.

Spelare är vi allihop och utan oss dör sporten.

Men vi är inte stöpta i samma form.

Vissa är badkarskuskar, andra favorithatare.

Sen har vi värmningsvinnaren, sista ­minuten-nisse och favoritfrasse.

Men ingen vill väl sorteras in bland spelmytomanerna?

Travsport och spel på hästar är det bästa jag vet. Faktiskt. Vad folk än säger – de anonyma dårarna på nätet är många och fega­ och svåra att fånga – så finns det inte många människor som ägnar så mycket tid åt travet som jag.

Nu är jag ingen Stefan Melander som ­jobbar med hästar 18 timmar om dagen ­eller Ulf Ohlsson som kör 10 000 mil om året

i sin bil mellan travbanorna. Jag är heller ingen Åke Svanstedt som tränar 300 ­hästar. 

Men jag lovar att jag är lika travtokig som dem – på mitt sätt. Älskar att spela på trav, kan inte tänka mig ett liv utan analyser, bortförklaringar och nya startlistor. Känslan att sätta en vinnare är alltid lika stark, det är kanske inte en drog men i alla fall något som får mig att känna mig mer levande. Jag är travnörden personifierad och det är jag och alla mina likar som får travsportens hjul att snurra. Glöm aldrig det, Svanstedt, Melander och Ohlsson. Ni lever gott på oss och bör nämna oss med beundran i rösten. Vi förtjänar er respekt. Ni har vår.

Nåväl, nog sagt om det, slut på brandtalet och dags för business. V75 är vad den här tidningen handlar om, VM i V75. Vi är en satans massa världsmästare som ska vara med och tävla (men jag är ändå stor­favorit, ha ha) och vi är enormt många som spelar på hästar varje vecka. Travnördar är vi allihop. Jag har därför roat mig med att kategorisera och sortera in oss i fack. Om du ännu inte hittat din egen spelstil kan det här kanske vara till hjälp. Jag tror nämligen att det är vettigt att ha en medveten stra­tegi, att jobba på samma sätt varje vecka. Annars blir det bara hattigt.

Nu är det förstås så att de flesta av oss har drag av flera personligheter men här är i alla fall de arketyper jag stött på genom åren.

Favorithataren

Om du är en chanstagare ska du ha en spelstil som är fräck men samtidigt inte galen. Bli en favorithatare. Det är kul! Men såga inte alla favoriter utan nöj dig med att alltid leta fel på dem. Vid minsta tvekan – döm ut dem som chanslösa. Sätt gärna upp regler för hur du ska jobba, till exempel: 1) Max en galopp i någon av de tre senaste starterna, 2) Bakspår eller tillägg på kort distans ratas, 3) Måste köras av en toppkusk, 4) Sämre insats senast, såga rakt av, 5) Varit sjuk sen senast, schas, 6) Tvingas gå med skor, brukar gå barfota, bye bye. 7) Dagens största favorit, garderas oavsett, de är inga maskiner.

Favorithataren vinner sällan men när han gör det är han tämligen ensam i luckan. Han tror aldrig på Hallsta Lotus, Maharajah och Sebastian K. ”När var han bra senast?”, är standardkommentaren om en jättefavorit på V75.

Badkarskusken

Om du är mer analytiskt lagd kan du bli en badkarskusk, en sådan som kör loppen i förväg. Travlopp, särskilt de på V75, handlar nämligen nästan enbart om positioner. Den som har förmågan att läsa startlistan på rätt sätt och se hur fältet formerar sig ligger långt före alla andra spelare. Badkarskusken har full koll på hästarnas styrkor och svagheter, vet vem som är startsnabb, vilka som måste smyga, vem som anfaller tidigt och trycker upp farten. Lopparkivet på atg.se är hans bästa vän och där tillbringar han glosögd många timmar varje vecka. Kollar startrusningar, funderar över spetsstrider. Han läser alla tidningar och ondgör sig över fel de har i sina analyser. ”Såg du att Ronden hade Viola Silas som spetsfavorit. Har de rökt på eller?” är badkarskuskens tugg i ett nötskal.

Favoritfrassen

Den här kategorin vill ingen hamna i. ­Ändå är det många som halkar in i facket. Favoritfrasse är en hängiven travsport­entusiast. Han läser alla tidningar och ser allt på tv. Ganska ofta är han hästägare ­också. Egentligen lägger han inte ner så mycket tid på att plugga trav inför en V75-omgång, mest läser och lyssnar han. När någon expert sticker ut hakan och har ett kul drag skakar han på huvudet, ”Vilken ­idiot, har han inte sett Hallsta Lotus?”, och singelstreckar omgångens två största favoriter. När han ”vinner” handlar det om fem rätt, ingen utdelning och jackpott. Men en gång, hösten 1998, skrev han fel och vann

8 000 kronor på V75, även om han brukar ­mumla 80 000 numera.

Sista minuten-nissen

V75 är ett spel där allt handlar om att snappa upp den senaste informationen. Sista­ minuten-nissen lägger inte så stor vikt vid hästarnas prestationer, han går helt och hållet på haussen i slutet av veckan. Han ringer alla betalnummer som finns och blicken flackar vilt över startlistan när han ska komponera sitt system. ”Fan vad dyrt det blev. Äsch, jag ringer Spelartjänst också, de kanske har lösningen?” Åtta minuter och 160 kronor senare. ”Vadå? En helt annan spik? Hur i helvete ska jag göra nu då?! Det här blir ju 10 000 rader!” Nja, det är nog bättre att lita på sig själv och torska på ­egna drag, även om de som säljer tips i sista stund är både pålästa och kunniga.

Kuskliraren

Pratar du enbart om kuskar, aldrig ­hästar, är du troligen en kusklirare. Det är ­Erik, ­Örjan, Goop, Åke och Lennartsson för ­hela slanten. Vem de kör spelar ingen större roll. Jag har en kompis som kan allt om trav, ser minsta lilla hälta på en kilometer och har gått på Solvalla i 40-50 år. Han funderar länge och väl men när det är dags för lopp säger han alltid: ”Jag tror fan Örjan vinner.” Kuskliraren har oftast en favoritkusk som han stöttar så fort det bara går. Han har också kuskar han hatar och aldrig lägger en krona på. Han är övertygad om att kusken betyder mer än hästen. Och det finns faktiskt spelare som tagit hela V75-potten på att enbart spela på kuskar.

Bolagsspelaren

Att gå med i ett spelbolag är ingen dum idé. V75 är ett spel som kräver både kassa och uthållighet och det är något man enklast åstadkommer genom att spela tillsammans med andra. Bolagsspelaren kan vara väldigt travintresserad men har tröttnat på att lämna in 216 rader och aldrig få mer än fem rätt. För den som håller i bolaget och tar ut systemet är bolagsspelaren en pain in the ass. Han ringer redan på måndagen och säger att han har en klar i guld. Fortsätter höra av sig oavbrutet under veckan men nu är det nya vinnare, gärna i samma lopp som tidigare. Det värsta är ändå ­efteråt då han berättar för alla ­andra i bolaget nere på spelbutiken att ”Synd att vi sprack i fjärde, jag ­ringde ju och sa den redan i tisdags.”

Spelmytomanen

Känner du någon som vinner hela tiden? Jaså, du också. Vi har en spelmytoman i vår närhet. Så fort man träffas börjar han rabbla upp vinster. ”Jag hade sju rätt förra lördagen, var kvar med alla gånger alla men fick favoriten i båda. Okej, blev 90 lax ändå men tänk om det skrällt ­lite. Jag har aldrig något flyt!” I nästa andetag visade det sig att han vann 30 000 på lunchen i söndags och hade 300 på dubbeln (67 gånger) lite senare på dagen. Om du tänker efter så verkar han aldrig förlora, ­bara ha oturen att vinna för lite. Nej, de som hämtar ut hela tiden ljuger, det vet alla som spelat ett tag.

Värmningsvinnaren

Han sitter strategiskt placerad på trav­banan med full uppsikt över ovalen och följer hästarnas steg minutiöst. Det piper när han trycker igång klockan och det är

”15 ­sista 300 utan att glänsa”, ”av på mitten” och ”laddad i snabba bakvarv”. Värmningsvinnaren är bergsäker på att intrycket i uppvärmningen är helt avgörande. Där har han plockat ut massor av vinnare, om inte

i värmningen så i provstarten. Hans hästar är i bästa skick, inget snack om det, men ­ibland har han en tendens att överskatta ­betydelsen. ”Som den såg ut kan den aldrig torska, jag lovar!”. Men 1.10 i 400 meter kan alla V75-hästar trava numera, bara kusken begär det. Men därmed inte sagt att hans kunskap är dålig eller att han är en loser. Värmningar är viktiga och bra, bara de ­används klokt.