Aftonbladet
Dagens namn: Magnus, Måns
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Karlsson: ”Proffsigt toppevenemang...”

Guide till Prix d’Amerique-helgen: Så upplever du hästfesten på bästa sätt

Maharajah vinner Prix d'Amérique 2014 På söndag körs världens tuffaste travlopp på Vincennes i Paris. Sportbladets Mattias Karlsson har lång erfarenhet av Paris-eventet. Här är hans guide – så upplever DU festen bäst.   Maharajah vinner Prix d'Amérique 2014 På söndag körs världens tuffaste travlopp på Vincennes i Paris. Sportbladets Mattias Karlsson har lång erfarenhet av Paris-eventet. Här är hans guide – så upplever DU festen bäst. Foto: Kanal75

Världens tuffaste travlopp, färgsprakande ekipage, 40 000 åskådare, den svarta jättelika banan och städernas stad.

Elitloppet är en folklig folkfest, Prix d’Amerique är ett proffsigt internationellt toppevenemang.

Det här blir mitt 13:e Prix d’Amerique, här är min guide till den storslagna hästfesten.

Mattias Karlsson.   Mattias Karlsson. Foto: Sportbladet

På tolv år har jag fått uppleva superstjärnor som Ready Cash, Bold Eagle, Offshore Dream, Jag de Bellouet och Timoko. Jag har fått se svenska skrällar som Gigant Neo, Opal Viking, Oasis Bi, Super Light och Hilda Zonett. Jag har varit på plats när andra svenska storstjärnor som Scarlet Knight, Going Kronos, Conny Nobell, Raja Mirchi, Mosaique Face, Quarcio du Chene och Solvato haft det tuffare. Och jag fick vara med när Maharajah äntligen besegrade Ready Cash i det fjärde mötet.

Det är klart att jag inser att det är ett illavarslande ålderstecken att börja dra upp hur många lopp jag har bevittnat, och att det finns många fler gubbar och gummor som också pratar om Ina Scot, Ourasi, Ideal du Gazeau, Varenne och Queen L. – ja, till och med Dart Hanover.

Jag som gillar förnyelse och upptäcka nya saker får också inse att jag har fått rutiner under Prix d’Amerique-helgen som har börjat följa samma mönster år efter år, jag hoppas att det inte också är ett för allvarligt ålderstecken.

Franska nationalarenan Vincennes i utkanten av stadskärnan i Paris är en mäktig anläggning dit 40 000 åskådare söker sig den sista söndagen i januari varje år. Ta pendeltågslinje RER röd A2 mot Boissy-Saint-Léger och kliv av vid Joinville-le-Pont, absolut inte stationen Vincennes där det inte är gångavstånd ifrån, och följ publikströmmen i en kvart genom ett mindre skogsområde.

Vincennes är en modern och fräsch anläggning där storbilds- och ljudanläggningarna är i världsklass. Stämningen byggs upp undan för undan under hela dagen.

Jag missar aldrig den spektakulära invigningen klockan 13.00 eller den medryckande Prix d’Amerique-paraden 15.50. Vid båda tillfällena är det hög stämning och en häftig upplevelse – det är hisnande akrobatik, vackra hästar, varierande musikinslag, hyllningar av de aktiva och överraskningar som dresserade rovfåglar.

Prix d’Amerique körs klockan 16.05. Tävlingsdagens första lopp är klockan 13.50. Totalt är det tio sulky- och montélopp med mycket svenskinslag under dagen, däribland stoloppet Prix Helen Johansson där den svenska legendaren själv är prisutdelare.

Vincennes bana är inbäddad i landskapet och skogsdungar med olika typer av kurvor, nedförsbacke och en mytomspunnen krävande uppförsbacke. Underlaget är svart kolstybb som skonsamt krasar sönder under hovarna och skapar ett välgörande svikt i stegen.

Loppen på Vincennes är alltid händelserika och ombytliga. Här är det körning hela vägen, många positionsbyten och hästarna klarar att springa längre sträckor i fjärdespår eller mer.

I Prix d'Amerique passerar fältet den gigantiska huvudläktaren två gånger. Ljudnivån från de 40 000 åskådarna är öronbedövande.

Som ackrediterad journalist har jag inte så mycket erfarenhet av läktarna, restaurangerna och de övriga publikutrymmena. Av det jag upplevt så finns det mesta och det bästa.

I stället har jag bland annat haft förmånen att åka med en internbil tillsammans med Jörgen Westholm för att få studera den beryktade starttarmen uppe i skogen på nära håll och blivit visad runt av Björn Goop i de enskilda omklädningsrummen där kuskarna och ryttarna blir behandlade som superstjärnor och blivit guidad till de lyxiga hästägarlogerna av Anders Lindqvist.

Om man hör till den begränsade skara som kan få tillträde till stallbacken skulle jag aldrig missa den möjligheten. Då kommer man verkligen nära sporten, att vandra omkring bland de tätt placerade hästboxarna och känna in myllret, pulsen, anspänningen, lukterna och ljuden är bland de bästa upplevelser jag har varit med om. Här kan man äta en prisvärd fransk trerätterslunch med fantastisk råbiff tillsammans med de andra aktiva i den enkla stallbacksrestaurangen, eller ta en liten svart café och en baguette i det klassiska stallcaféet med utsikt över banan.

I gengäld hinner jag inte njuta så mycket av själva Prix d’Amerique-loppet i realtid. Nu för tiden förväntar sig redaktionen och läsarna något slags tyck i samma ögonblick som hästarna passerar mållinjen.

Många franska och internationella kändisar brukar tycka om att visa upp sig under Prix d'Amerique-dagen. Till varje år får någon känd modedesigner uppdraget att ta fram en unik Prix d'Amerique-tröja som är prisvärd och har blivit ett samlarobjekt.

Det stora dagliga franska hästspelet hos bolaget PMU heter Quinté, där det gäller att pricka de fem första hästarna i ett lopp med möjlighet att tjäna stora pengar. Den sista söndagen i januari är det naturligtvis Quinté till Prix d’Amerique. Att tänka på när det gäller bland annat vinnarspel när nu till exempel Daniel Redén har fyra hästar till start i Prix d’Amerique och tre av dem har samma ägare så får de tre ett gemensamt stallodds. Det finns också en mängd andra spännande franska spelvarianter.

Trevliga och klassiska gratisprogram finns på banan. Dagliga hästsporttidningen Paris-Turf har sina utförliga och insatta tips till Prix d’Amerique-dagen i lördagsnumret.

Redan på lördagen brukar jag ge mig ut till tävlingsdagen på Vincennes. Då är det lugnare runt publikutrymmena och det är lämpligt att bekanta sig bättre med den jättelika arenan. Då körs också storloppet Prix du Luxembourg där det varit en del svenskframgångar genom åren – övriga lopp heter bland annat Prix Offshore Dream, Prix Moni Maker, Prix Ready Cash, Prix Varenne och Prix Jag de Bellouet.

På lördagsförmiddagen eller någon av de andra anslutande dagarna passar det också att ta sig ut till hästparadiset och travträningsanläggningen Grosbois i fridfulla och natursköna omgivningar i utkanten av Paris, ta redan nämnda pendelstågslinje till ändstationen Boissy-Saint-Léger och sedan taxi för en dryg hundring.

Här bor 1 500 hästar och 400 aktiva. Allt är uppbyggt för hästarna som alltid har företräde och ensamrätt på trottoarerna med sandunderlag. Anläggningen rymmer också bland annat träningsbana under tak, tre andra stora banor med varierande storlek och underlag och fyra mil skogsslingor.

Att promenera runt här bland borgarna där tränarna bor, personalen i rum på övervåningen och hästarna tittar ut genom luckorna runt innergården är nästan en lika fascinerade cirkus som stallbacken inne på Vincennes. Här finns också en enkel och prisvärd kantin där du äter en fantastisk fransk trerätterslunch.

Paris maffiga sevärdheter Eiffeltonet, Notre-Dame, Sacre Coeur, Triumfbågen, Champs-Élysées, Louvren och Seine ska naturligtvis besökas om ni inte gjort det tidigare. För egen del har jag på senare år i stället passat på att på ledig tid se tennismeckat Roland-Gaross och vandra i Ernest Hemingways fotspår.

Allra bäst tycker jag om att promenera planlöst och gå vilse i de olika stadsdelarna, äta god fransk mat och ta något glas på någon trottoarservering och kolla in folklivet i tiogradig vårvärme och kvällsljus som dröjer sig kvar påtagligt längre än på våra breddgrader så här års. Den franska maten, dryckerna och priserna håller hög kvalitet om man håller sig borta från och väljer andra kvarter och sidogator i stället för det tätaste folkvimlet runt Champs-Élysées, Pigalle och Sacre Coeur.

Njut av charkprodukterna, skaldjuren och ostarna. Ta en crepe i ett enkelt stånd vid ett gathörn.

Var man väljer att bo och flanera runt i Paris tycker jag inte spelar någon större roll: gränderna i Montmartre, charmen i Marais, de pampiga boulevarderna på högra stranden … Jag har de senaste åren fastnat för Saint-Germain på vänstra stranden med sitt genuina folkliv, trivsamma bistros och vackra blandade arkitektur.

Den här världs- och modestaden brukar vara tapetserad med Prix d'Amerique-affischer de här dagarna, även på Champs-Élysées, längs Seine och runt Eiffeltornet. I Paris den sista söndagen i januari i år är det också final i VM i handboll (klockan 17.30), Paris SG-Monaco (21.00) och primärval.

Frankrike är det förlovade hästsportlandet, Prix d’Amerique är ett lopp för bankande blågula hjärtan, Paris är gastronomins huvudstad.

En fest för livet.

Beau voyage! Bonne chance! Bon appétit!