Aftonbladet
Dagens namn: Jesper
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

MÄSTARDUELLEN

Ultimata jämförelsen: Nuncio vs Bold Eagle  Han vinner plusjämförelsen

Här är Elitloppets superduell – om de möts i en final.

Vem är egentligen bäst – regerande mästaren Nuncio eller dubble Prix d'Amérique-vinnaren Bold Eagle?

Sportbladets Per Nicklasson har gjort en djupanalys på stjärnorna. Här är plusbetygen.

Frankrikes största travstjärna vs. Sveriges största travstjärna.

De två senaste årens Prix d'Amerique-vinnare mot regerande Elitloppsmästaren.

Två sexåringar som är populära publikfavoriter i de två ledande travnationerna.

Svenske kusken Örjan Kihlström och franske kusken Franck Nivard är varandras motsvarigheter.

Elitloppet 2017 på Solvalla har länge betraktats att kunna bli det mäktigaste någonsin.

Sportbladets travexpert Per Nicklasson har gjort en djupanalys av de båda superhästarna.

Här är den ultimata jämförelsen.

NUNCIO:

Fysik

Nuncio är ett fysiskt praktexemplar, något annat går inte att säga. Hans tränare Stefan Melander är känd för att vara mer noggrann än de flesta andra när det gäller att ta måtten på de hästar han är spekulant på. Det går också att i Nuncio se likheter med många andra av Melanders framgångsrika hästar genom åren. Men Nuncio är Stefan Melanders drömhäst. Utan att vi har måtten på honom kan man tänka sig att han kommer så nära det ultimata det går att komma utifrån Melanders sätt att se på hästar.

Utstrålning

Nuncios utstrålning är gigantisk och den manifesterar sig främst i hans enorma lugn och hans bergfasta tro på sig själv. Under hela karriären har han värmt upp med att galoppera runt i bakvarv skapandes frågetecken framförallt för de som följer honom från sidan. Någon anledning till oro har det visat sig aldrig finnas: Nuncio vet precis vad han ska göra och han vet precis när han ska göra det. Man kan misstänka att han är smartare än de flesta människor.

Vinnarskalle

Ska vi kanske ta en titt på statistiken här? Nuncio har 39 segrar på 56 starter, och det är inte direkt så att Nuncio fick en lugn start på karriären. Nej, det var direkt in i hetluften in i den amerikanska unghästcirkusen. Nuncio har med andra ord alltid mött hårdast tänkbara konkurrens, vilket gör hans segerstatistik ännu mer anmärkningsvärd. Även nu när han inte fungerat på slutet finns det ingenting i hans kroppsspråk som antyder att han slutat försöka. Det om något är vinnarskalle.

Teknik

Visst, han har inte sett som bäst ut på slutet när han har slitit med framförallt sin bakaktion men om man tittar tillbaka på gamla starter i Sverige ser man en häst som, med tanke på sin grova aktion, rör sig närmast kattlikt. Likt en travets Zlatan förenar han teknik med fysisk storlek. Något som inte är helt enkelt för vare sig fotbollspelare eller travhästar, det krävs helt enkelt ett unikt exemplar för att göra det. Det andra hästar kan göra med en fotboll, det kan Nuncio göra med en apelsin.

Stamtavla

Här är jag ute på nattgammal is – det finns många som är mycket bättre på stamtavlor. Främst tänker jag på före detta ATG-medarbetaren, numera läsvärd bloggare på travnet.se, Björn Hammarström. Det här är hans syn på Nuncios stamtavla: ”Nuncios far Andover Hall dominerade aveln i Nordamerika under 00-talet. Andover Hall levererade då superstars på löpande band. Nu har han hamnat i skuggan och får inte längre de allra bästa stona. Nuncios möderne kanske inte är det allra vassaste. Dock hittas där Hambletonian-vinnaren Glidemaster.”

Speed för sprinterdistans

Nuncio skulle ha startat i Prix d'Amerique i år men han kom aldrig till start där. Det betyder att han ännu aldrig startat över längre distans än 2 140 meter. Som amerikan är det sprinterdistans han i första hand varit hänvisad till, och man kan inte direkt klaga på hans facit. Men känslan är att Nuncio skulle kunna komma väldigt väl till sin rätt över längre distanser. Speeden för sprinterdistans är han inte hans allra främsta egenskap. Men tillräckligt bra förstås för att vara bättre än de flesta andra.

Hårdhet för två heat samma dag

När jag skriver det här med en knapp vecka kvar till Elitloppet svävar jag lite på målet beträffande något som egentligen borde vara en självklarhet: Nuncio har med eftertryck bevisat att han har hårdheten för två – ja, förmodligen tre om det skulle krävas – heat samma dag. Men så har vi den här problematiken med uppladdningen inför Elitloppet. I nuvarande slag: om Nuncio klarar ett heat på bra sätt, är det då ändå säkert att han klarar ytterligare ett? Det är 10 000-kronorsfrågan.

Spårförutsättningar i försöket

Har man en startraket är förstås spår ett perfekt. Men får man spår två till fem kan man aldrig klaga. Nuncio drog spår fyra och måste förstås vara jättenöjd med det. Han kan öppna riktigt fort om man trycker av honom men det är osäkert, ja, tveksamt om han kommer till ledningen av egen kraft. Men det spelar mindre roll, om Nuncio är i ordning har han förstås bra chans från alla positioner. Det viktigaste är att han från det här spåret ser ut att slippa tvingas gå i spåren genom första sväng.

Kuskens kemi med hästen

Kuskens kemi med hästen borde här snarare vara ”Hästens kemi med kusken”. Om det är någon i den här relationen som skulle ha rätt att beklaga sig någon gång så är det väl Nuncio? För den kusk kan väl inte finnas som påstår sig ha dålig kemi med Nuncio? Det vore ju i så fall oerhört förmätet av denne/denna. Nuncio tycks nämligen vara det mest tacksamma man kan köra, han om någon kan få vilken kusk som helst att se bra ut. Kusk bakom Nuncio, världens enklaste jobb?

Stallets matchning

Jag brukar beklaga mig över hur tränarkåren generellt matchar sina hästar – för många tycks det nästan vara en hederssak att aldrig låta en häst gå till vila innan man försäkrat sig om att hästen har tagit ut sig för fullt. Även Stefan Melander har på den här punkten, i mina ögon, inte matchat optimalt. Men när det gäller ögonstenen Nuncio går det inte att ha några negativa synpunkter på matchningen. Nuncio har startat i snitt en gång i månaden sedan han kom till Sverige.

Totalt: 44

BOLD EAGLE:

Fysik

Många skulle nog säga att Bold Eagle är för liten för att vara en fysiskt fulländad häst. Då säger jag, efter att ha sett Bold Eagle tävla: Det kan inte stämma! Det går inte att frånkoppla hans fysik från hans resultat, resultaten skvallrar om att han har den perfekta fysiken. Skulle han vara ännu bättre om han var ytterligare några centimeter högre? Jag betvivlar det, för då skulle han ju inte vara Bold Eagle. Alla atomer tycks ha sammansmält till perfektion i hans, lilla, kropp.

Utstrålning

Många är de som kan vittna om att de har sett Bold Eagle på nära håll och sagt att, ”nej, det här kan inte vara Bold Eagle!” Menandes att han ser ut som en alldeles för ”vanlig” häst för att kunna vara den galaktiska stjärna han faktiskt är. Själv har jag aldrig haft förmånen att se Bold Eagle på nära håll, utan sulky. Men jag älskar hans utstrålning, det jag har sett av honom. När han värmer upp ser han ut att vara en glad häst som det formligen flödar livsglädje ur.

Vinnarskalle

Det svåraste med att sätta betyg på Bold Eagles vinnarskalle är ju att han vinner sina lopp så lätt, vad händer när han måste stångas sida vid sida med en annan häst? Svaret fick vi kanske i oktober 2016 på Vincennes. Då fick han anstränga sig för att koppla grepp på Traders. När det inte gick av sig själv bar det sig inte bättre än att Traders kunde komma tillbaka och kontra ut Bold Eagle. Är det vad som händer när Bold Eagle får mothugg? Kanske har han blivit för van vid att vinna för lätt? Å andra sidan, kanske inte.

Teknik

Även om Bold Eagle är ”för liten” tog det ett tag för honom att växa in i sin kropp. Fast han var ett unikum redan som unghäst kunde han då vara lite slängig i aktionen. När man ser honom numera finns det inget uttryck som bättre beskriver det man ser än engelskans ”poetry in motion”. Han rör sig så otroligt ansträngningslöst att det närmast ser ut att gå i slow motion. Han har samma skönhet i sitt rörelsemönster som de etiopiska löparna Kenenisa Bekele och Genzebe Dibaba vars löpsteg är bland det vackraste som finns.

Stamtavla

Björn Hammarströms ord om Bold Eagles stamtavla: ”Bold Eagle är fallen efter den enormt populära och tillika dubble Prix de Amerique-vinnaren Ready Cash. Den franske hingsten Ready Cash var en fantom på tävlingsbanan. Nu är han på väg att totalt dominera även avelsscenen i Europa. Det kostar de svenska stoägarna 20 000 euro (!) att nyttja Ready Cashs tjänster som avelshingst. Bold Eagles möderne är stabilt och en rad duktiga tävlingshästar hittas på hans moders sida.”

Speed för sprinterdistans

Det är nog många som kommer att bli överraskade, framförallt de som varit med ett tag och har sin syn på den franska travarrasen som en segstark men inte nödvändigtvis snabb häst. På söndag kommer vi bara att få chansen att se Bold Eagle med högst två olika löpscenarier. Men jag är övertygad om att Bold Eagle, även om vi kanske inte får det bevisat på söndag, är den typen av häst som kan precis allt – inklusive explodera ur en sen lucka på några steg om det skulle krävas.

Hårdhet för två heat samma dag

Det här blir en ny erfarenhet för Bold Eagle men jag ser i honom en travets Roger Federer. Båda har ett sätt att flyta fram på banan som är oefterhärmligt. Om det är någon som tagit sig igenom karriären så gott som förskonad från skador så är det Federer. Inte ens de tuffaste av uppgifter, de längsta av matcher har kunnat knäcka hans fysik. Jag blir förvånad om Bold Eagle skulle vara jättefin i det första heatet men till finalen visa sig tydligt märkt av det, jag tror inte det sker.

Spårförutsättningar i försöket

Det Bold Eagle kan klaga på är att han fick spår utvändigt om Delicious. Men utifrån seedningen var det klart att den risken fanns. Kretsen kring honom lär ändå ha jublat när de såg spårlottningen. Från det här spåret slipper man för det första att göra valet om man ska chansa och ladda med risk för att bli hängande – eller backa och riskera att få för långt fram. Nu är det bara att låta Bold Eagle kliva iväg så bra som han kan (bra!) utan någon större risk för positionstrubbel.

Kuskens kemi med hästen

Jag ser inte Franck Nivard tävla till vardags men kan inte säga att jag är så förtjust i hans körstil i de lopp jag har sett honom – det är lite väl tuffa drivningar emellenanåt. Men det är ju en annan körkultur i Frankrike! Jag köper inte den typen av resonemang och skulle gärna se mer finkänsliga körhänder även där. Med det sagt – Bold Eagle får Nivard att se bra ut. Bakom honom är det mer som att Nivard sitter hemma i länstolen och läser Bernard-Henri Lévy.

Stallets matchning

Bold Eagle debuterade i september 2013 och fick göra fyra starter den säsongen, vann två av dessa. Efter fem månaders vintervila tog hans karriär ordentlig fart som treåring 2014 då han gjorde nio starter och vann samtliga. Det året blev vintervilan kort eftersom han sedan har matchats under det franska vintermeetinget. Men med rejält tilltagen vila under somrarna istället har han aldrig behövt gå i botten. 39 starter har han gjort på knappt fyra år. Det är inte mycket, snarare alldeles lagom, kanske till och med perfekt.

Totalt: 47

Per Nicklasson
Senaste nytt
Läs mer