Jag hade för en gång skull lite åsikter i helgen, dels i V75-sändningen

i lördags där jag och Anders Malmrot var eniga, dels i min spalt i Sportbladet dagen efter. Johnny Takters insats bakom Online d’Amour var, enligt oss båda, inte maximal. Vi använde till och med ordet bortkörning. Nej, jag ska inte veva den ett varv till – så kul var det inte. Det är glömt nu, jag har gått vidare, Takter är fortfarande en lysande kusk som jag har fullt förtroende för.

Däremot vill jag diskutera känslorna som det uppenbarligen väckte till liv. Min mejlkorg var plötsligt full av näthat; de hade tydligen vaknat till liv i sina hålor, de ljusskygga människorna med skumma e-postadresser, jolly@yahoo och allt vad de nu hette. Det var som den där Michael Jackson-videon när de kommer upp ur marken, Thriller, heter den så? De morrade, hatade, hotade, skrek, spydde galla. Jag borde väl för fan fatta att Takter kände sin häst bäst själv, att om han körde på det sättet berodde det på något. Ungefär så tyckte näthatargrisarna sedan jag, för er skull, rensat bort de fula orden och de smaklösa personangreppen.

Inte för att jag känner behov att bemöta idioter men några har varit hyfsat nyanserade i sitt tyckande och jag anser också att diskussionen är intressant. Här är mina tankar:

 Om nu kusken alltid känner sin häst bäst själv – hur kommer det då sig att de anfaller med trötta hästar ganska ofta och startar halta pållar som galopperar bort sig tidigt? Borde de inte känna det också?

 Om det inte är okej att kritisera en kusk som svarat för en sämre insats än väntat, då borde vi väl inte hylla dem när de varit ovanligt duktiga? Det måste väl finnas en balans?

 Är det alltid hästen som är sämre när det går dåligt så borde det väl i så fall vara enbart hästens förtjänst när den vinner? Eller har hästen en dålig dag när den förlorar och är det kusken som är genial när den vinner?

Hur kommer det sig att man i alla andra sporter alltid diskuterar och repriserar ödesdigra misstag? När Tiger Woods slår en boll i vattnet på 18:e i US Open och förlorar, när Messi missar öppet mål i Champions League-finalen eller när en hockeymålvakt duckar för en puck. Det är helt okej, då ska det frossas, hur kul som helst – men säg för fasen inte att Örjan Kihlström körde för sent med Maharajah för det begriper du inget om din jävla mupp. Örjan känner hästen och har säkert en bra förklaring!

Till sist. Travtränarnas Riksförbund (TR) visade sin handlingskraft i går när de uppmanar alla aktiva att frysa ut Nisse Enqvists gamla anställda ur travsporten. De värnar om hästarna och tar avstånd från fusk och dopning. Samma handlingskraft visades inte när Åke Svanstedt dömdes av tingsrätten för grisföseri och när anställda i hans stall erkände och dömdes för samma sak. Okej, Åke friades i högre instans men processen mot Nisse pågår fortfarande. Var det inte lika synd om de strömmade hästarna? Vågade inte TR ryta till mot Svanstedt? Är det skillnad på en lallare som Nisse och en storfräsare som Åke? Stinker det inte dubbelmoral? Jag säger bara usch.