Aftonbladet
Dagens namn: Jon, Jonna
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Han är travets Tony Soprano

Visst är han travets Tony Soprano?

Minns ni när Baron Indika sprang naken?

Och varför går vi igång på en Svanstedtare?

Det ska ni få reda på nu.

Jag är en sådan där person som inte kan låta bli att hitta likheter på människor. Det är omöjligt att låta bli. ”Jocke Johansson ser ut som Göran Hägglund och Micke Nybrink måste vara Brad Pitts tvillingbrorsa”. Ni fattar, klockrena kopior liksom.

I Vinnare V64 i söndags (finns på ATG play) blev Åke Svanstedt kallad travets Tony Soprano. Den är jag helnöjd med.

Svanstedt har ju två sidor, dels den hårdföre kusken och travtränaren som har sina egna regler, som ingen domare vågar döma. Bli inte ovän med honom – då slutar det illa. Han har också kompisar som gladeligen tar en kula för honom. Samtidigt är han familjekillen/småbarnspappan.

Grejen med Åke är att vi gillar honom oavsett, vad han än gör, precis som maffia-bossen Tony. Vi glömmer och förlåter.

Finns många höjdare

Mina tre Svanstedtare (våldsamma svepningar sista 800) jag bjöd på i

programmet har fått sällskap. Vår egen Svanstedt-kännare Micke Carlsson tog fram de här höjdarna:

Baron Indika på Solvalla i maj 2003. Han slet av alla skydd och skor på Kåre Axelssons häst som rekordsänkte med tre sekunder och vann på 1.11,3 efter att ha exploderat runt dem.

Nettan Palema, i ett V64-lopp på Vaggeryd i juni 2011. Första barfota runt om och hon svepte dem i ett huj och fortsatte att

rada upp segrarna efter det.

Claes Palema när han vann ett långlopp på Åby i mars 2004. Stod med 40 meters tillägg och satt sist 800 kvar när han blåste dem över sista bortre långsidan, satt i spets 500 kvar och bara försvann.

Med Carlssons hjälp minns vi även: Gabriella Palema på Åby 27/9-12, Covington Ås på Mantorp 26/11-12, Victory Toll på Åby 17/4-04, Conrads Garland i V75 på Örebro 1/5-10.

Påminner om hur travet var förr

Jag har funderat varför just Svanstedtarna blivit ett begrepp och tror mig ha svaret. De påminner om hur travet var förr.

När jag var liten var spel på trav en helt annan sak. Man hade en vinnare, en häst man sett i senaste starten och den kanske stod i åtta gånger. Efter provstarten (den fick inte galoppera där) gjordes spelet, om man hann fram – kön var lång.

När den sedan hamnade i femte ytter var saken klar, nu skulle de vinna. Hamnade den i fjärde inner var det spännande men man trodde fortfarande på toppchans.

Så är det inte längre. Allt handlar om positioner, inte om vilken häst vi spelat. Där tror jag att travet behöver hitta tillbaka till sina rötter. På något sätt har sporten vuxit ur sina kläder. Om det ska till nya banor, nya distanser, åttor, uppförsbackar eller vattengravar vet jag inte. Men vi vill att alla ska kunna göra en Svanstedtare.