Lasse Anrell: Om Anja lyckas ta en enda medalj i VM – då är det en bragd

SPORTBLADET

Söndag 4 februari klockan 12.30 startar damernas super-G i VM i Åre.

Jag är verkligen orolig för Anja.

Inget, absolut ingenting, talar för att hon kommer att ha någonting som helst med medaljstriden att göra.

59 sekunder fick vi se Anja åka storslalom i Cortina i går –?genrepet inför VM.

59 sekunder, sen var åkningen över och den sista chansen för henne att komma in i ett slags rytm och harmoni och en smula säkerhet inför hemma-VM var spolierad.

Anja hade verkligen behövt en tävling som pekade uppåt. Det blev tvärtom.

Det blev ett totalt meningslöst genrep som inte gav några svar, vara sig om utrustningen eller om formen.

Det kändes märkligt att höra Anja prata om sina skidor i termer att hon visste att de skulle ge henne en ”helvetesresa” nerför backen.

Det gör mig verkligen orolig för Anja.

Jag fattar det inte, det är två veckor till VM och utrustningen är så långt ifrån färdig att den tydligen känns lika bekväm som Peter Forsbergs högerskridsko.

Om Anja nu har samma skidor som för tre år sen, som hon säger ibland, varför skulle just de skidorna ge henne en ”helvetesresa” nerför backen?

Eller är det bara ännu en bortförklaring?

Men kanske är det bara så enkelt som att de skidor, pjäxor och bindningar från Salomon som Anja använder är så dåliga som en del hävdar. För det är ju en allmän sanning i branschen; Salomon har inte hängt med i utvecklingen, Salomon är inget vinnarmärke längre. Anja är kvar där, hon är en av få toppåkare som är det.

För många bortförklaringar

I utförsåkningskretsar talar man faktiskt om att Anja ägnar sig för mycket åt bortför

klaringar just nu: Det är snön, vinden, dimman, skidorna eller nåt annat. Det känns som att Anja i ren desperation fokuserar på fel saker.

Vill man försöka sig på en mera psykologisk analys så skulle man antagligen kunna spekulera i att hon tappade den här säsongen redan i somras när det blev klart att Janica Kostelic inte skulle åka i år.

Det var en ny situation för Anja och genast började folk spekulera att det skulle bli en enkel säsong för Anja, hon skulle åka hem världscupen och sen skulle VM i Åre bli en ren söndagspromenad i parken.

Det är en situation som väldigt få elitidrottsmän klarar. Det enkla blir det svåra, aggressiviteten försvinner och den åkning som skulle vara enkel och dominant blir försiktig.

Idrottsvärlden är full av exempel på den psykologin.

Anja ser ut att sakna Janica.

Hon ser ut att sakna den paradoxala tryggheten det fanns i otryggheten att aldrig veta att man var bäst. Nu slår hon tvärtom ur ett slags överläge som blivit en mental mardröm och ett klassiskt underläge.

Till VM som total outsider

Två veckor till VM och det enda man vet helt säkert är att Marlies Schild kommer att vara solklar favorit i slalom.

Det var hon i OS i Turin också.

Det höll inte. När det var psykologiskt allvar i OS pallade inte hennes nerver. Hela startfältet kommer att vara fullt av åkare som kommer att chansa. Risken att någon lyckas är stor. Marlies Schild är den enda som inte kommer att våga chansa.  

Nu har Anja två veckor av förhoppningsvis bra träningen i Åre framför sig. Jag hoppas att inte hela tiden går åt till att prova nya skidor.

Anja går in i VM som total outsider. I OS anade vi i alla fall att hon skulle kunna konkurrera – trots en usel säsong. Det kunde hon.

Tar hon någon som helst medalj i VM efter den här säsongen – då kan vi tala om bragd.

Men är jag orolig för att det inte kommer att hända.