Anrell: Ett av svensk idrotts mest dramatiska skeenden

SPORTBLADET

ÅRE. Vi står bredvid och tittar på – och ibland tror jag nästan att vi står där tillsammans med Anja själv.

Anja fjärmar sig själv från tankarna som håller på att bli alldeles för stora att bära.

Jag tror det är så det måste vara när vi befinner oss i mitt i ett av svensk idrottshistorias mest dramatiska skeenden någonsin.

Det var fantastiska scener vid prisutdelningen i går.

Anja kramade verkligen om Silvia. Det var inte den försiktiga handen på axeln som det brukar vara i såna sammanhang. Det var en riktig kram från Anjas sida. Nästan så att det var lite oklart vem som var mest drottning, om ni förstår vad jag menar.

Och i nationalsången blev det till slut för mycket för Anja.

Vid orden ”då ärat ditt namn flög över jorden …” kunde hon inte hålla igen känslorna.

Kanske började hon tänka för någon sekund och insåg att det är hon som är den som ärat för ditt namn över jorden just nu.

Sluta tänk, Anja. För Guds skull, sluta tänk.

Tänk till exempel inte så här:

Tre raka guld i ett VM.

Vad ska vi likna det vid?

Tre raka Wimbledonsegrar för Björn Borg?

Ja, kanske.

Någon av Ingemar Stenmarks segersviter i världscupen?

Ja, definitivt.

Tre raka major som Annika Sörenstam skulle vilja ta?

You bet.

Tanken svindlar. Vi kan räkna hur vi vill och jämföra, men det här börjar snart bli bortom alla jämförelser: Anja är på väg att bli vår allra största kvinnliga idrottare någonsin. Antagligen är hon det redan. Kanske Pernilla är miltals efter, Kajsa också och Klüft och alla de andra också.

Men det bästa av allt är att det kommer mera.

Hon kan vinna storslalomen

I morgon är det storslalom och eftersom tekniken där är själva grunden för all utförsåkning så finns det ju ingenting som talar mot att Anja i den unika form hon är just nu ska kunna vinna det också. Hon börjar träna försiktigt redan i dag, berättade hon i går, men med tanke på den smarthet och professionalism som finns i hennes läger med pappa Anders i spetsen så skulle det inte förvåna om hon tjuvtränade med ett försiktigt stretchingpass ute i storslalombacken redan i går.

Jag talade med många i Anjas innersta krets i går och det framstod som uppenbart att Anjas form och teknik verkligen gör att hon faktiskt kan vinna storslalom också. Samtidigt ska vi veta att hela Österrike just nu står och är vansinniga för att deras åkare i nationalsporten låter en svenska vinna allting i Åre.

Hela Ungern håller förmodligen med.

Anja ligger på 17:e plats i världscupen i storslalom i år.

Enligt statistiken är Nicole Hosp, Tanja Poutiainen, Kathrin Zettel, Julia Mancuso, Michaela Kirchgasser, Kathrin Hoelzl, Karen Putzer, Denise Karbon, Nicole Gius, Anna Ottosson, Maria Pietilä -Holmner, Manuela Moelgg, Genevieve Simard, Ingrid Jacquemod, Elisabeth Goergl och Tina Maze bättre än Anja. I den ordningen.

Anja är alltså praktiskt taget sämst av alla som startar i morgon i storslalom.

Men det är på pappret.

I verkligheten vet vi egentligen bara att Anjas övertag, rent psykologiskt och tekniskt, är enormt just nu. Antagligen skulle bara det kunna räknas om till åtminstone en sekund i ren tid.

Dessutom – och det är minst lika viktigt, Anja sa det själv vid medaljceremonin i går:

–?Jag är ju faktiskt regerande världsmästarinna i storslalom.

Jag vet inte om ni hade möjlighet att specialstudera de olika beståndsdelarna i hennes lopp i går. Hon var etta vid första mellantiden, trea vid andra, 17:e vid tredje efter en halvstor miss, fyra vid fjärde - och etta i mål. Anja brukar säga att en av hennes bästa egenskaper i störtlopp är att få med sig bra fart ur sina missar. Gårdagens lopp var verkligen ett bevis för det. Stopp i mitten, kanske ett linjeoffer för att komma snabbare ner i slutet.

Av det kan man lära sig att fartgrenarna inte bara är för dödsföraktande, enkelspåriga sluggers – utan också för tänkande tekniker.

Storslalom är däremot bara för tekniker.

Det vet vi sen Stenmarks dagar.

Sen återstår slalom och där möter ju Anja den nästan obehagligt revanschsugna världscupettan Marlies Schild och svenska Therese Borssén som är tvåa. Schild kommer som sagt att ha hela Österrike bakom sig. Om det tynger eller hjälper henne, vet jag inte, men alpint är ungefär lika stort i Österrike som i Tärnaby.

Jag var inne på det häromdagen.

Nu måste vi tänka det onämnbara.

Vi måste tänka fem guld.

Och i så fall – hur stort är det?

Fem Wimbledonsegrar?

Självklart.

Brons i fotbolls-VM?

Kanske.

OS-guld i hockey?

Absolut.

VM i tungviktsboxning?

Ooooh.

Hoppas som sagt att Anja inte tänker för mycket.

Hoppas hon stannar kvar i den bubbla av form som gör att hon skyddar sig själv så att hon kan iaktta den här historiska veckan från sidan.

Jag tror hon klarar det.

Anja blir bara mer och mer rörd för varje guld hon tar. Det är också stort; att kunna fortsätta glädjas. Det gör bara den som inte riktigt förstått vad som händer.

Vi andra som är här fattar nog vad vi är med om. Vi vet att hon kan ta allt. Vi vet att det handlar om historia. Svensk idrottshistoria.

Till sist: vilken sanslös triumf för Patrik Järbyn. Sparkad ur landslaget två gånger och hånad av media för att han snackat för mycket gick han in och tog Sveriges första herrmedalj nånsin i störtlopp.

Norske segraren Svindal var strålande när han sa att svenska landslagsledningen borde be om ursäkt och inte bara dricka champagne med Järbyn.

Heja Järbyn.

Ibland vinner även en gammal rättshaverist.

Isinbajeva till Valuej - lika överlägnsa som Anja