Nio superstjärnor fast för dopning

Bengt Saltin ska rensa upp i träsket: Alla som åkte dit i OS hade kunnat tas tidigare

SPORTBLADET

Tiden då skidåkare förknippades med sundhet, ärlighet och havregrynsgröt är förbi.

De senaste åren har dopningsskandalerna avlöst varandra och nu är sportens trovärdighet och till och med existens hotad.

Professor Bengt Saltin – kallad dopningens fiende nummer ett – har fått till uppgift att rensa upp i träsket.

– Skidsporten är fruktansvärt sjuk, säger han.

Dopningsproblemet inom skidsporten är inte ny. Spekulationerna har funnits länge och även en del erkännanden har kommit på senare år. Finländaren Arto Koivisto har till exempel berättad att han var dopad när han tog stafettguld i OS 1976 och landsmannen Aki Karvonen har avslöjat att han var fullproppad med förbjudna preparat när han vann OS-silver i Sarajevo 1984.

Men mörkertalet är stort.

– Det finns bara en sport som kan jämföras med längdskidåkning och det är cykelsporten, säger Bengt Saltin.

Internationella skidförbundet (Fis) har inte tagit problemen på allvar och dopningen har under 90-talet fått härja fritt och utvecklingen har gått i ett rasande tempo. I takt med att läkemedelsindustrin tagit fram bättre och effektivare preparat – för att bekämpa sjukdomar – har fuskarna hittat nya vägar att förbättra sina resultat.

1993 – vid VM i Thunder Bay – kom de första allvarliga varningssignalerna om att allting inte stod rätt till. I forskningssyfte tog forskarna blodvärden på åkarna och många av de aktiva hade värden långt över vad som var hälsosamt. Men återigen valde Fis att blunda för fakta och istället sopa allting under mattan i hopp om att det skulle ordna sig.

I Lahtis-VM 2001 briserade bomben. Sex finländska skidåkare åkte dit för dopning – däribland den fyrfaldige VM-guldmedaljören Mika Myllylä – och det var inte internationella skidförbundet som gjorde avslöjandena, utan den internationella dopningsbyrån Wada.

Fis hade blivit överkört.

Ingenting hände – trots skandalen

Längdsporten var gungning, men trots skandalen hände ingenting. Wada fick inte tillräckligt med pengar inför OS i Salt Lake City och facit blev en ännu större skandal.

– Alla som åkte dit i OS hade kunnat tas tidigare under säsongen. Men det fanns inte tillräckligt med resurser, säger professor Bengt Saltin.

Världsåkarna Johann Mühlegg, Larissa Lazutina och Olga Danilova hade sluppit undan även i OS om inte Bengt Saltin och Arne Ljungqvist varit så påstridiga. Först tre dagar innan längdtävlingarna var över i Soldier Hollow fick de rätt att spåra ämnet Nesp – ett ämnen som ökar kroppens produktion av röda blodkroppar och som på så sätt ökar musklernas syreupptagningsförmåga.

Nesp är 20 gånger starkare än Epo.

– Det fanns ett motstånd att spåra Nesp, framförallt från IOK:s sida. Men dom fantastiska resultat som presterades i OS-spåren fick även dom att reagera. Facit vet vi. När vi väl fick utökade befogenheter åkte fuskarna dit, säger Bengt Saltin.

Många slapp undan på grund av pamparnas tröghet, men skandalen i OS har ändå satt dopningen i fokus även inom skidsporten.

– Vid Fis kongress i juni tänkte jag tacka för mig, eftersom jag tyckte att man inte tog problemet på allvar. Till min förvåning stod dopningsfrågan högst upp på dagordningen och plötsligt fanns resurserna. Då valde jag att stanna, säger Bengt Saltin.

Frågan är om det är för sent. Många sponsorer vill inte längre förknippas med sporten, intresset har sjunkit i takt med trovärdigheten och rekryteringen – till den ”sjuka” sporten – har minskat.

Förre svenska förbundskaptenen Magnar Dalen är djupt oroad.

– Vi tål inga fler smällar. Jag är förbannad, framförallt på internationella skidförbundet som inte tagit tag i problemet i tid. Herregud, dopning är inget nytt inom skidsporten, säger han.

Magnar Dalen konstaterar att många misstänkt – till och med vetat vad som försiggått – men att fuskarna fått härja fritt i längdskidsporten.

Blev erbjuden dopning – helt öppet

– Det har inte ens varit hemligt. Till och med jag blivit erbjuden att köpa ”bra grejer” och det har inte skett speciellt dolt, utan på ett helt vanligt träningsläger, säger Magnar Dalen och fortsätter:

– 1999 till exempel, när vi var på träningsläger i Ramsau, kom en man fram till mig och erbjöd dopning. Jag sa givetvis nej, men det säger lite om hur öppet det skett. Det var ett helt vanligt läger med många landslag på plats.

Inför OS i Salt Lake City tipsades Magnar Dalen om Nesp.

– Fick både samtal och SMS:s om att ämnet var mycket bra och att det var omöjligt att spåra i dopningskontrollerna. Jag vill inte nämna några namn, men det var ledare från andra länder som hörde av sig.

Och Nesp hade varit klockrent – om inte Saltin och Ljungqvist tjatat till sig att få spåra även det ämnet i OS.

Då kom också avslöjandena.

– Dom som fälldes blev nog förvånade. Men som sagt, varför var man tvungna att vänta så länge? Redan under decemberturnén i Mellaneuropa kunde man ju ha fått fast fuskarna. Det hade givetvis skadad sporten även då, men inte på samma sätt som när allt kom till ytan under ett stort mästerskap.

Nu jobbar skidsporten för att återupprätta sin trovärdighet. Det är ett jobb som kommer att ta tid, ge nya avslöjanden och ännu fler skandaler.

– Helt fri från dopning är vi inte än, men någonstans måste man börja. Man kan säga att vi lagt en bra grund inför framtiden, säger Bengt Saltin.

Wassberg är uppgiven

Gamle skidlegenden Thomas Wassberg är en av dem som tröttnat på allt fusk.

– Det är inte roligt längre. Visst tittar jag på skidor, men intresset är inte alls som förut. I dag vet man ju vad som försiggår i toppen. Det här har skadat sporten rejält och många har nog vänt den ryggen, säger han.

En förklaring till att internationella skidförbundet nu börjar ta problemen på allvar är att dopningspreparaten blivit så bra att man i dag har mycket tid att tjäna på dopning.

– Jag är ingen läkare, men det pratas om att vanlig hederlig bloddopning gav 10-15 sekunder på en mil, Epo som var nästa steg 20-30 sekunder och Nesp 45 sekunder. Med andra ord, ingen människa i världen kan med träning åka ikapp fuskarna i dag, säger Magnar Dalen.

I vinter kommer dopningstesterna att utökas. Svenska skidlandslaget – på läger i Bruksvallarna – fick till exempel oväntat besök i veckan när Wada kom och ville testa Per Elofsson&co.

”Det är för jävligt rent ut sagt”

Problemet är att fuskarna ofta ligger steget före.

– Men nu jobbar vi hårt tillsammans med läkemedelstillverkarna och forskare för att få fram allt finare testmetoder. Vi är fuskarna på spåren och dom som ändå väljer att gå över gränsen kan inte känna sig säkra. Jag lovar, säger Bengt Saltin.

Han låter märkbart nöjd.

Men det återstår saker som upprör folk. Straffsatsen till exempel. Lagom till VM i Val di Fiemme är de sex dopade finska idrottsstjärnorna tillbaka och några av dem har sagt att de vill åka.

Två år och bara ett missat mästerskap är deras facit under avstängningen.

– Tycker att det är för jävligt rent ut sagt. Dopar man sig medvetet ska man ha livstid, tycker jag. Varför ska dom få förstöra en fin sport ostraffat? säger Magnar Dalen.

Det är upp till internationella skidförbundet att sätta upp reglerna och hittills har deras arbete gått trögt.

Det hotar hela längdskidåkningens existens.

Nio superstjärnor fast för dopning

Så påverkar skandalerna skidsporten

Patrik Thornéus