Stafett och femmil återstår - det ser extremt bra ut

SPORTBLADET

CAVALESE

Det är Per Elofsson själv som säger det, någon minut efter sitt tredje VM-guld:

- Med tanke på förutsättningarna: detta är det bästa jag gjort!

Skillnad på guld och guld, alltså. På förutsättningar 2001 och 2003. För två år sen en självklarhet - nu en bragd.

Ändå finns där en märklig likhet: guldloppet är Pers tolfte denna vinter - guldloppet 2001 var Pers tolfte den gången.

Ingen känner sin kropp så bra som Per Elofsson brukar vi skriva.

Helt efter eget huvud lägger han upp sin säsong med sikte på de stora mästerskapen. Han brukar tävla lite, i stället träna desto mer.

Skillnaden denna gång är att Per Elofsson inte själv kunnat välja väg. I Lahtis var kroppen fulltankad, i Val di Fiemme är den fortfarande långt ifrån 100-procentig.

En tåskada under sommaren och en långvarig sjukdom orsakad av nån mykoplasmabakterie gjorde att han helt missade uppbyggnadsträningen.

I princip håller han fortfarande på med den, och nog tycker jag, att Per sett något tilltufsad ut härnere.

Denna dag är han bara lycklig, de röda ögonen till trots, och jag minns vad Gunde Svan sa nån gång:

- Guldmedaljer lär man sig ingenting av, det är bara misstag och motgångar som gör människan klokare.

2001 i Lahtis åt vi guldtårta i presscentret. Drycken minns jag inte.

2003 blir det tårta och italiensk champagne (Vino Spumante Brut Müller Thurgau) utanför svenskhotellet Albergo Montanara, där vi redan 1991 firade dubbla guld, Gundes på tremilen och Torgny Mogrens på femmilen.

Stafett och femmil återstår, och eftersom form är en färskvara ser det extremt bra ut inför fortsättningen.

Med alla fyra åkarna bland de 15 bästa blir Sverige åter favorit inför stafetten.

Jörgen Brink, den försynte hälsingen, spurtade sig till bronset, och Mathias Fredriksson är ju värd sin egen historia. Som sjua sa han med ett leende:

- Om jag är tvåa eller sjua, det skiter jag i!

Nu var Mathias 1,5 sekund från guldet. Som sjua på 15 km var han 21,4 sekunder från guldet och som nia på tremilen 11,3 sekunder efter. Totalt på 65 kilometer 34,2 sekunder från tre guld - ändå helt utan medalj.

Den svenska skidhistorien är full av medaljörer, men nu är det faktiskt bara tre man som har fler individuella VM- och OS-guld än Per Elofsson:

7 guld - Gunde Svan;

5 guld - Sixten Jernberg;

4 guld - Thomas Wassberg.

Sen kommer Per Elofsson med sina tre VM-guld.

Före de sex dubbla guldmedaljörerna Toini Gustafsson, John Lindgren, Sven Utterström, Elis Wiklund, Sven-Åke Lundbäck och Torgny Mogren.

Före de tolv som, i detta sammanhang "bara" har varsitt, däribland skidspårets konungar som Särna-Hedlund, Mora-Nisse, Thomas Magnuson och Assar Rönnlund.

Till sist 1: skiathlon i den här varianten är ingen bra idrottsidé. Per Elofsson klockades till 51:e man i skidbytesetappen, det är inte rättvist. Det blir inte heller rättvisare bara för att Sverige tar två medaljer, och det hedrar de svenska medaljörerna att de fortfarande är kritiska.

Till sist 2: medan ni njuter av TV-Sportens direktsända guldfest på Albergo Montanara återser jag i RAI-programmet "Domenica In" en gammal kärlek. Rita Pavone! Född i Turin men numera boende i Chiasso, Schweiz. Idag 57 år och något sliten.

"Bye Bye Blue Jeans", "Arrividerci Hans", "Questo nostro amore" och Paul Anka-duetten "Kiddy Kiddy Kiss Me". 60-talshöjdare.

Högsta världsklass både i RAI och i SVT. Både Pavone och Elofsson.

Lasse Sandlin