"Jag samlar på vallaburkar"

Thobias Fredriksson om guldet, känslan, brorsan, framtiden
- och hemliga hobbyn

SPORTBLADET

VAL DI FIEMME

Utseendemässigt är världsmästaren Thobias Fredriksson, 27, och Mathias Fredriksson, 30, rätt lika.

I övrigt ganska olika.

Thobias gillar att gå på auktioner, älskar att pyssla med sin sommarstuga i Värmland - och så samlar han på vallaburkar.

Jo, ni läste rätt.

- Det är en lite annorlunda hobby, jag vet, säger han och skrattar.

FRÅN DOLDIS TILL SVENSK FOLKHJÄLTE VM-guldet kommer förändra livet för Thobias Fredriksson - även om han själv inte insett det riktigt än...
Foto: Mats Strand
FRÅN DOLDIS TILL SVENSK FOLKHJÄLTE VM-guldet kommer förändra livet för Thobias Fredriksson - även om han själv inte insett det riktigt än...

Det är dagen efter och ögonen ser trötta ut efter den tuffa tävlingen och den långa festnatten. Thobias Fredriksson har vaknat upp till ett liv som världsmästare. På ett dygn har han klivit fram ur skuggan av sin bror och blivit hela Sveriges Fredriksson.

Själv har han inte hunnit förstå.

- Telefonen ringer lite mer än vanligt. Annars har jag inte märkt någon större skillnad. Men det kanske öppnar sig en helt ny värld när jag kommer hem, vem vet, säger Thobias.

Han är - precis som under guldkvällen - lugn som en filbunke och slår sig ner i utemöblerna på svenskhotellet Montanara med ett duns. Thobias sätter sig tillrätta, kisar mot solen och konstaterar kort:

- Det känns rätt okej just nu.

Bara okej? Nu är du ju hjälte i hela Sverige.

- Tror du det? Nej, jag vet inte, jag är en kille med båda fötterna på jorden och även om ett guld är stort så är jag samma gamla Thobias som förut. Jag skulle bli mycket förvånad om jag förändrades som människa bara för att jag åkt fort i ett VM.

Bygger i Värmland

Han skruvar på sig lite generat och det märks att han inte är van med all uppståndelse.

- När man håller på med idrott strävar man givetvis efter att vinna och få stå i rampljuset. Nu är jag där, men jag vet inte hur man ska hantera sådant. Det där kommer nog automatiskt.

Thobias bor vinterhalvåret med sin sambo Linda Englund i Östersund, men på sommaren går flyttlasset till Värmland.

- Jag håller på att bygga en stuga på Långberget, en mil utanför Sysslebäck. Utvändigt är allt i stort sett klart.

Är du händig?

- Ja, kanske, men jag har mycket hjälp av pappa (Rune). Men det är ett långtidsprojekt. Jag har ju inte så mycket tid över.

Är brorsan också med och bygger?

- Nej, han är inte den typen som trivs med sådant. Vi är nog rätt olika.

Inte Mathias?

- Han har sina intressen.

Thobias berättar att han trivs med att fiska, att han är hyfsad på golf och att han gillar att gå på auktioner.

- Mitt största kap gjorde jag väl för ett år sedan. Jag köpte en Volkswagen Bubbla från 1962 och den är i fint skick. Bilintresset har jag fått från morfar, som höll på med veteranbilar.

Bilar - och vallor

Sedan samlar han på vallor. Ett minst sagt udda intresse.

- Ja, det kan man nog säga. Men någon hobby måste man ha och vallor är min, säger han och skrattar.

Som frimärken, då?

- Precis. Jag brukar få olika burkar och tuber av polarna. Sådana som annars ligger i någon låda och skräpar. Jag börjar ha en gedigen samling.

Varför?

- Jag vill se hur allt gått framåt. Ibland vallar jag skidorna med något gammalt och känner efter.

Hur många burkar har du?

- Jag vet inte, tidigare hade jag halva frysen full, men numera har jag lagt allting på balkongen.

Sportbladet ber Mathias Fredriksson berätta om vilken egenskap som utmärker Thobias.

Svaret kommer direkt.

- Snällhet, han är otroligt snäll.

Är du så snäll?

- Ja, jag är nog det och blir sällan förbannad.

Telefonen ringer i ett. Landslagschefen Jan Palander bokar in intervjuer och Thobias Fredriksson tackar ja - till allt. För första gången får uppleva det brorsan fått i alla år.

- Jag är väldigt trött, men jag njuter av varje sekund.

Inte undra på det.

Han är ju nybliven världsmästare.

Patrik Thornéus