Vi är tillbaka!

1 076 dagar kvar till OS
- jag längtar redan till Italigen

SPORTBLADET

Likt Birger Sjöbergs bodbiträde, som hade förälskat sig i Frida, kommer jag i framtiden att längta till Italien.

Till framtida skid-VM och vinter-OS i Italien...

Inte bara för att årets succé-VM är det bästa sen VM förra gången avgjordes i Italien, 1991.

Utan också för att italienska VM och OS alltid varit en källa till svenska framgångar.

Ur detta historiska perspektiv är Anders Södergrens silver och Jörgen Brinks brons på femmilen inte alls lika överraskande som de naturligtvis är enbart sedda i nuet.

Överhuvudtaget var detta en av VM-historiens mest överraskande prispallar med svenskanknytning även högst upp, då den vinnande tjecken Martin Koukal nyttjar det tidiga 90-talets svenske förbundskapten Christer Skog som personlig tränare.

På Svenska Spels lista var varken Koukal eller Södergren spelbara utan de båda fanns insorterade under "18. Övriga", odds 5,13, och en eventuell Brink-seger taxerades till 26,17 gånger pengarna.

De sex VM-medaljerna är inte bara en medalj mer än förbundskapten Rönnestrand satt upp som mål, utan de är också beviset på att Sverige tagit tillbaka sin position i världstoppen.

Inte i klass med Norge vars 16 medaljer (5-4-7) är ett smått fantastiskt facit med tanke på att de båda största, Berit Skari och Thomas Alsgaard, på grund av sjukdom förhindrades att genomföra hela sina program.

Gunde Svan-klass

Men bättre än så här har det alltså inte gått sedan Gunde slutade.

Gunde Svan fanns med förra gången i Dolomiterna, då Sverige tog åtta medaljer, lika många som samma generation stjärnor fixade i Oberstdorf 1987.

Men för svenskitalienska skidvänner är det också intressant att skärskåda de båda andra mästerskap som gått härnere, i Cortina d"Ampezzo, fem mil längre österut.

Det var där John Lindgren från Hedlunda, Lycksele 3 februari 1927 tog Sveriges första VM-guld, då han vann femmilen 18 minuter före John Wikström, och när han två dagar senare även tog hem 18-kilometern med nära sex minuters marginal döptes han av italienska tidningar till "Alpernas örn".

1927 tog Sverige fem medaljer i ett program med fyra grenar, och i 1956 års vinter-OS i just Cortina följde nya framgångar: sju medaljer på åtta grenar och femmilen vanns av Sixten Jernberg.

Segertiden halverad

Denna söndag skejtade Koukal sina fem mil på 1.54.25,3, medan Sixten Jernberg 1956 i klassisk stil använde 2.50.27, och John Lindgrens segertid 1927 var mer än dubbla Koukals, 4.11.52.

Så visst finns det fog för snacket om att skidornas uthållighetsprov tidsmässigt blivit i kortaste laget.

Söndagens femmil betydde revansch på flera fronter. Som jag redan berört för hela den svenska skidsporten, men också rent personligt för de båda ex-hälsingar Anders Södergren (Söderhamn) och Jörgen Brink (Delsbo) som nu stal scenen för sina klubbkamrater i Östersunds SK (Mathias Fredriksson) respektive Per Elofsson (IFK Umeå).

För Södergren var detta framför allt en revansch på de båda idrottspsykologer, Olle Anfelt och Peter Hassmén, som efter ett test 1999 ifrågasatte hans motivation och dömde ut Anders som idrottsman.

Den ene, Anfelt, var mental rådgivare åt svenska OS-truppen i Sydney, och den andre, Hassmén, har varit professor i idrottspsykologi i Stockholm men är nu sen drygt ett år tillbaka professor i idrott vid Örebro universitet.

Säger bara: Grattis, grabbar!

För Brink var det en personlig revansch för genomklappningen i stafetten, och med sina tre bronsmedaljer stod han till slut där med fler VM-medaljer än någon annan svensk.

Italien väcker drömmar

Själv tänker jag på att efter nästa VM i Oberstdorf 2005 kommer OS i Turin 2006.

Alltså drömmer jag än en gång som Birger Sjöbergs alter ego, bodbiträdet i "Fridas andra bok":

"Jag längtar till Italien, till Italiens sköna land,

där små citroner gula de växa uppå strand,

där näktergalar drilla allt uti dalen stilla,

och snäckorna så röda, de lysa uppå sand."

Lasse Sandlin