”Att träna gör ont – det är inte roligt”

SPORTBLADET

Säsongen började väldigt bra för Mathias Fredriksson.

Han åkte till VM som nybliven svensk jaktstartsmästare, nyss fyllda 30, i världscupsledning och med gulddrömmar.

Det blev ett stafettbrons.

Drömmarna om guld ska han infria i världscupen, som han just nu leder.

Här berättar han om sin träning och om hur jobbigt det kan vara att leva med en elitidrottare.

Stora delar av Mathias Fredrikssons liv handlar om träning – det är inget han gillar. Men känslan att vinna vägar upp allt slit.
Foto: MARIE BIRKL
Stora delar av Mathias Fredrikssons liv handlar om träning – det är inget han gillar. Men känslan att vinna vägar upp allt slit.

Lägger du upp ditt träningsprogram själv?

– Ja, jag har ingen tränare men bollar en del idéer med en kille som heter HC Holmberg. Till exempel om jag ska träna hårdare eller mindre eller på andra sätt.

– Jag skriver inte ner något utan har det mesta i huvudet. Många sitter i april och planerar hela året men jag tycker det är svårt att veta i april hur man ska känna i oktober, så jag har det hellre öppet.

  Hur ser ditt träningsår ut?

– I maj börjar uppbyggnadsträningen. Jag vilar 2–4 veckor mellan säsongerna men är självklart inte helt still. Om man börjar träna stenhårt efter att hållit uppe helt länge så får man lätt skador eftersom omställningen från snö till barmark är stor. Så perioden efter säsongen använder jag till att komma igång. Men regnar det så måste man ju inte gå ut...

Lärt sig vila

Tränade du annorlunda förr?

– Jag har blivit bättre på att lyssna på min kropp de senaste åren. De flesta gör felet att trots att de känner sig lite slitna så kör de på lika hårt som vanligt. Men jag har lärt mig att ta det lugnare när kroppen fått vad den tål.

Hur ser en normal träningsvecka ut för dig?

– Under en standardvecka tränar jag dubbelpass fyra dagar i veckan, ett pass två dagar och jag vilar på söndagarna – det blir 20–22 timmar ungefär.

– Intervallpasssen är viktigast, de brukar jag ha tre i veckan. Sen kör jag två styrkepass och resten distansträning. Under sommaren blir det mycket gym då jag försöker utveckla styrkan och så kör jag mycket rullskidor. På vintern färre styrkepass för då vill jag bara underhålla. Då blir det också skidstyrka för att få det mer grenspecifikt.

Tränar till musik

Vad tänker man på?

– Allt möjligt. De senaste åren har jag börjat lyssna på musikradio, om jag inte behöver koncentrera sig så mycket. Det är skönt när man åker själv längs samma vägar i tre och en halv timme.

Vad är jobbigast?

– De tuffa intervallerna, till exempel sex gånger fem minuter. Jag har kört de hårdaste passen på rullband på Vintersportcentrat i Östersund.

Roligast?

– Ingen träning är rolig. En kul film med kompisarna är roligt. Att träna och tävla gör ont.

Vad motiverar dig då?

– Man har ju en drivkraft och vill se hur bra man kan bli. Jag älskar att vinna – den känslan måste vara stark. När man åker och allt stämmer, då övervinner man allt det andra.

Gillar kinesiologi

Och du går hos en kinesiolog?

– Ja, jag har gått och balanserat kroppen hos en kinesiolog var fjärde vecka i två år. Min terapeut känner av olika energier i kroppen och bearbetar obalanser genom muskeltest. Det kändes lite suspekt i början men jag kände att det var något speciellt. Jag är övertygad om att det fungerar.

Hur länge orkar kroppen med denna hårdträning?

– Den orkar nog mycket längre än huvudet. Kroppen är ju ens redskap så man har ju med sig arbetet 24 timmar om dygnet. Det krävs att man lyssnar på den.

– Jag var sjuk under Nagano OS och i Salt Lake. Jag har sagt att ett OS ska jag köra i alla fall så 2006 är mitt långsiktiga mål.

Vad krävs för att du ska bli ännu bättre?

– Att jag är motiverad och beredd på att lägga ner tiden som krävs. Teknik kan man alltid förbättra för att åka effektivare. Framför allt är det fristilstekniken som jag har jobbat extra med och förbättrat de senaste åren. Det finns mycket jag kan jobba på.

Lugnt privatliv

Hinner du med vänner och förhållanden på din lediga tid?

– Visst kan det vara svårt. Jag har ju sambo och hon är glad än så länge (skratt) men jag förstår att det inte är lätt. Skidorna tar mycket tid och när jag tränar som hårdast är jag inte så sugen att göra annat. Själv tycker jag det är skönt att bara vara hemma. Det måste vara tufft att leva med elitidrottare.

Hur mycket träning krävs för att bli bäst? Hur håller elitidrottarna motivationen uppe timme efter timme, vecka efter vecka? Svaren finns i en mental kom-ihåg-lista, hos en kinesiolog i Östersund, i ett skidspår i Västerås och i ett hemmagjort gym i Surte. Sportbladets JOHANNA GARÅ har gjort en svettig granskning av fyra svenska landslagsstjärnor, Mathias Fredriksson är den sista.

Johanna Garå