”Helt fantastiskt”

SPORTBLADET

Det var en jublande silvermedaljör som glatt kunde konstatera att han knappt kvalificerade sig för att vara med i sprinten alls. Och så slutade det med silver.

– Jag var självklart väldigt besviken, men det är Inges beslut och sedan ändrade han sig och det är jag glad för, sade Larsson till Svt efter loppet.

Loppet gick helt hans väg, tyckte han:

– Det är helt fantastiskt. Jag trodde jag skulle ta Svartedal på upploppet, men han var stark.

Tidigare i tävlingen tvivlade han:

– Jag var lite orolig i kvalet för det kändes inte riktigt bra, jag blev för trött. Men jag kom igång.

– Nu känns det ändå som om jag har vunnit det här.

Larsson var som bekant den reserv som kallades in när Fredriksson åkte hem.

– Först fick jag inte åka, sedan fick jag chansen och nu gick det bättre och bättre.

Det blev inte den totala dominans i sprintfinalen för de svenska herrarna som man kunde drömt om.

Kanonlopp

Men ett silver blev det i alla fall för Mats Larsson som gjorde ett kanonlopp.

Loppet var precis så spännande och intensivt som man kunnat önska sig.

Mats Larsson tog starten med Svartedal i hasorna. Eldar Rönning var dock hetast i första backen och tampades främst med Larsson med Lind vakandes bakom.

Emil Jönsson råkade antingen ut för en rejäl felvallning eller något annat problem för han halkade efter hundratalet meter redan efter en och en halv minut.

– Jag snubblade på mig själv, jag vet inte riktigt vad som hände, förklarade Jönsson efteråt.

Tryckte sig förbi

Allt avgjordes på upploppet. De bägge norrmännen hade täten in i sista kurvan, men där gjorde Mats Larsson ett ryck och tryckte sig förbi Eldar Rönning. Lind jagade och jagade men slutade fyra.

Larsson knappade in på Svartedal under hela upploppet men nådde inte riktigt ända fram.

Guld och brons till norrmännen.

Silver till Sverige och Mats Larsson. Lagkamraterna var mycket glada för hans skull:

– Det är verkligen jätteroligt för Mats, tyckte Björn Lind.

– Det här unnar jag honom verkligen, fyllde Emil Jönsson i.

Taktiken var enkel:

– Vi skulle försöka åka så fort som möjligt, sade Björn Lind lakoniskt. Jag valde bort fäste för att förhoppningsvis få bättre glid och ett tag hade jag häng på tredjeplatsen.

Det bar dock inte hela vägen för Lind som trots allt var nöjd med fjärdeplatsen.

Läs också:

Robert Triches