Bergström: Önskar att Kalla hade blivit ursinnig

SPORTBLADET

Liberec. Det kommer stå om upphämtningen i hennes biografi.

Men jag vill skriva om en detalj i den njutningsfulla scen när Charlotte Kalla kör snabbast i världen, tar sin första VM-medalj och jubelkramas med lagkamraterna:

Måste hon vara så nöjd?

Det är som att omöjligheter tänder Charlotte Kalla. De tre tjejerna före henne – Lina, Britta och Anna – lämnade inte över en medaljchans, de lämnade över 40 sekunders avstånd och en önskan: ”kom igen Charlotte, var fantastisk”.

Kalla svarade med världens bästa skejt. Det var så avslappnat, så kraftsamlande, men ändå så effektivt när hon åt upp försprången. När kameran filmade uppifrån backkrönen liknade det en musikvideoeffekt där bakgrundstjejen spolades snabbare än polskan längst fram.

Åkte energisnålt

Naturligtvis kom hon ikapp.

I sista backen hade Charlotte stulit fyrtio sekunder från Norge och tjugotre från Tyskland, ändå hade hon åkt energisnålt. Med en sista rusning i ytterspåret kopplade hon tag om upploppet och gick mot silvret – då fastnade staven i snön, farten avtog och Claudia Nystad sträckte förbi pjäxan just vid mållinjen.

I den mixade zonen, med segerblommor i handen, kostade Charlotte på sig att hylla tyskan.

– Hon är grym. Och jag hade ändå tagit in... ja, jag vet inte hur mycket det var, så jag hade kanske lite stummare ben.

Och naturligtvis solkar inte spurten Charlottes insats. Hon plockade sin första VM-medalj, Sveriges första i damstafett sedan 1995, och sällan har det handlat så lite om tre föråkare och så mycket om en huvudakt.

Borde blivit ursinnig

Ändå önskar jag att Kalla skulle ha blivit ursinnig för just den petitessen. Tänk vad uppfriskande med en bruten stav och en spottloska. Inte för att det är rimligt att hon skulle slå Nystad, men för att det orimliga var så nära. Jag tror att nästa steg för Charlotte kommer när hon börjar räkna med sig själv som segrare.

Det var så Gunde Svan gjorde under sin aktiva tid – och det är så han gör nu. När Gunde tillträdde som landslagschef sa han att Sverige skulle bli världens främsta skidnation till 2010. Nu återstår ett år, truppen är smal, bakom Hellner finns inga traditionella herrtalanger på världsnivå och vi ligger nia i medaljligan. Ändå står han på sig: om ett år är vi bäst.

I dagsläget är Charlotte Kalla en kämpe som älskar att vinna. Men hon verkar inte hata att förlora lika starkt, hon är inte motgångsallergisk.

På tremilen kan hon förgylla säsongen. Jag tvivlar varken på att hon har teknik som en världsmästare eller styrka som en nationalidol – men hur tjurig är hon i sin första stora masstarts-tremil?

Trettio kilometer i blöt snö tar man inte på ren inspiration. Inte bara på segerdrömmar, utan också på en vägran att förlora.

Jag tror tyvärr att Kristin Störmer Steira vinner loppet, men att Kalla tar ett fantastiskt meriterande VM-silver.

Hoppas att hon blir förbannad över det.