Bergström: ”Alsgaard och Ulvang skämmer ut sig...”

Sportbladets skidexpert om norska skidbråket

SPORTBLADET

Har ni tänkt på en sak:

Man hör aldrig någon aktiv klaga på att Petter Northug skulle vara respektlös eller skadlig för sporten.

Alla tycker olika om norrmannens manér, men bara två tycker helt fel.

Alsgaard och Ulvang, sluta skäm ut er!

Det kändes så fånigt.

Efter att Petter Northug förlorat spurten i lördags stod två svenska reportrar och trettio norska utanför den lilla boden där han bytte om. Infon var bristfällig, men visst skulle han komma snart? Prisceremonin skulle ju strax köra igång och ryssarna stod där förberedda.

När högtalarna surrade och distat proklamerade att Northug kommit tvåa kastade han sig ut, saxade över ett nätstängsel, rundade några sponsorskyltar, tackade ödmjukt trean Legkov och ettan Vylegzhanin och tog plats på pallen.

För förseningen fick han böta tio procent av prispengarna, vilket är ungefär så mycket han får för att bära en mössa med den där energidrycksloggan på i trekvart. Där hade jag velat begrava historien, men dårskapet rullade vidare.

Alla bryr sig om Northug

Northug gick tillbaka in i båset, de 32 reportrarna tog sina platser, väntade tio minuter, såg honom komma ut och hasade sedan efter mot presskonferensen. Inte för att någon ställde en enda fråga under 200-meterspromenaden, men för att man... man... ska ju göra så. Följa efter. Hoppas på ett nytt köttben. Vi jobbar ju till 75 procent med längd och till 25 procent med Northug.

Vid podiet klarades ryssarnas dubbeltriumf av snabbt, de fick lämna tältet och höra Petter ta över. Inburrad i tre höga kragar och en mössa fnös tvåan åt frågorna, men gjorde klart för alla att han för helvete inte förlorat någon spurt, det här var bara en... eh... kamp på upploppet. Inte spurt, för sådana förlorar han inte.

Och Södergrens försök att rycka från start? Som att hoppas på jultomten sju dagar för tidigt.

Där vill man ju sätta punkt och inte fläska ut mer om Northugs ret. Men det är som att vi på tidningarna har ett kortkommando, kanske F4. Trycker vi på den tangenten skapar datorn automatiskt rubriken "Northugs nya hån" och lika självstyrt kastas 120 000 läsare till nätartikeln. Alla bryr sig.

Alsgaard och Ulvang är fåniga

Till slut verkar till och med Thomas Alsgaard och Vegard Ulvang tro att det är på riktigt. Att Northug skulle vara respektlös. Att han vore en Gallagher, en Doherty, ett rövhål.

Jag hoppas så att de norska legendarerna medvetet blåser liv i Northugelden för att bygga hans status. Att de agerar som rädda gubbar för att kontrastera. För naturligtvis blir guldgossen bara mer omtyckt för varje gång vi kommer åt F4 och ni klickar. Alla vinner just nu.

Men om, jag säger om, Alsgaard och Ulvang menar allvar är de fel ute. Om de tror att Södergren skulle bli ledsen, att Hellner får darrläpp av att höra att Northug aldrig ens behövt spurta mot honom, att Vylegzhanin skulle bli sårad över att Northug var sju sekunder sen till prispallen så borde de inte sprida åsikterna högt.

För det känns så fånigt.