Bergström: Jag grips av en annan fruktan

SPORTBLADET

Therese Johaug stängs av i två månader och vi verkar inte behöva oroa oss över att den kommande domen blir orättvis.

Jag grips i stället av en annan fruktan.

Tänk om det här är slutet på hennes karriär.

Sportbladets Kristoffer Bergström.
Sportbladets Kristoffer Bergström.

Kanske lägger norrmännen raketbränsle i brunosten. Kanske finns ett underjordiskt labb där skummisar i vita rockar förser skidåkarna med hemliga salvor. Kanske sträcker sig spåren hela vägen tillbaka till Björn Dählies tid, till Bente Skari och Thomas Alsgaard, kanske hela vägen tillbaka till Lars Bergendahls storslam i tidernas första skid-VM år 1937.

Kanske är hela Norge en enda fusknation, kroniskt prestationsförhöjd på astmamedicin och stormannsgalskap.

Behåll gärna de misstankarna.

Jag menar det, behåll dem, forska vidare.

Men håll tills vidare Therese Johaug-härvan utanför.

Samma om hon är ryska

I dag har Antidoping Norge beslutat att stänga av åkaren i väntan på dom. Hon får inte ens träna med landslaget de kommande två månaderna. En utredning inleds också mot den avhoppade landslagsläkaren Fredrik S Bendiksen medan det norska skidförbundet inför ett sjupunktsprogram som reglerar köp av medicin utomlands.

Så vad är förändrat, förutom att Johaug definitivt inte dyker upp i Ruka på världscupspremiären?

Mitt i alla motstridiga uppgifter har jag försökt hålla en konsekvent linje utifrån följande modell:

1. Läkaren må ha gjort grova misstag och bör ta konsekvenserna av det. Det fråntar inte åkaren ansvaret.

2. Hon ska behandlas som de knappa 2 000 andra idrottare som varje år åker dit i ett Wada-sanktionerat prov. Ingen större hänsyn ska tas till om hon är ryska, kenyanska eller norska, inte heller om förklaringen innehåller ord som läppsalva, kalvkött, tandkräm eller penisförlängande tabletter (samtliga exempel hämtade från verkligheten).

3. Sedan Wada höjde straffen för steroidbruk 2015, från två till fyra år med möjlighet till reducering under givna förutsättningar, är det skalan som åkaren bör dömas utifrån.

4. Innan du är dömd är du oskyldig.

Alla vet olika, alla är tvärsäkra

Så långt tror jag att många håller med, men det besvarar ändå inte knäckfrågan: varför tog Therese Johaug salvan som så uppenbart innehöll steroiden clostebol?

Aldrig förr har jag fått så många mejl med mer eller mindre plausibla teorier som den här veckan. Alla hör av sig, sakkunniga och skidfans, journalister och läkare, norrmän och polacker, privatdetektiver och stjärntydare. Alla vet olika, alla är tvärsäkra.

Om förklaringarna ska stolpas upp blir det ungefär så här:

A: Hon visste vad salvan innehöll och tog den för att bli en bättre skidåkare.

B: Hon har under längre tid använt steroider, men läppsalvan och läkarens avhopp var en flyktväg redo att använda vid ett framtida positivt prov.

C: Allt var ett misstag. Hon visste inte vad hon smetade på för att läka sitt sår.

Tidspunkten stämmer för alternativ A, det är på försäsongen du har nytta av att bygga upp dig med steroider, men i övrigt brister logiken. Varför i så fall skriva upp trofodermin på listan över använda preparat när Johaug testades i Oslo 16 september? Varför erkänna för att nu hävda sig oskyldig?

Dopar sig ALLA norrmän?

B är kittlande men svår att leda i bevis. Johaug har haft en stadigt stigande kurva, från utklassningssegern på VM-tremilen 2011 till världscupsdominansen förra vintern. Hon är 28 år i dag, vilket är åldern då exempelvis Thomas Wassberg stod på sin topp, så inget tyder på att hon behöver fuska för att slippa dala i resultatlistorna. Har hon alltid tagit anabola? Hon har inte testats på fyra månader i sommar, men skulle ett så mångårigt mygel gå att dölja i mer än 100 lämnade dopningsprov? Och varför ska landslaget sanktionera att just hon fuskar? Tar alla andra norska åkare också anabola så borde väl också de förse sig med munsår och tillhörande läppsalva snarast?

Jag står kvar på alternativ C, vilket har vissa medicinska belägg i att Antidoping Norge bedömer att halterna i hennes urin stämmer med de doser och den tidsperiod som Johaug uppgivit (4-15 september). Skulle det vara ett misstag är det astronomiskt klantigt med tanke på Johaugs vana att dubbel- och trippelgranska mediciner. Hur kunde hon missa varningsskylten och informationen på bipacksedeln?

Talar för lång avstängning

Egentligen spelar det ingen roll vad jag gissar. Faktiskt inte hur du spekulerar heller. För medan den moraliska domen varierar beroende på om Therese Johaug är en klantskalle eller en Mühleggmyglare, om hon är lurad eller luras, så är de faktiska påföljderna rätt lika.

I dag fastslog Antidoping Norge att Johaug inte står utan skuld för de steroider som hittats i hennes urin. Utredningen fortsätter, men mycket talar för att förslaget som lämnas till påtalenemnden drar samma slutsats, vilket utesluter den paragraf i Norges Idrettsforbund (12-9) som kan frikänna en idrottare som omedvetet fått i sig ämnet.

Därmed borde domsutvalget, de som avgör, utgå från fyra års avstängning minus en reducering på runt hälften.

I vinter arrangeras VM i finska Lahti. Där är Johaug troligen inte med. 2018 hålls OS i Sydkorea. Där kanske hon formellt får delta, men bara förutsatt att hon kunnat hålla uppe samma höga nivå utan sitt landslag och sina tränare. Det är tveksamt om hon kan. I så fall är nästa mästerskap VM 2019 i Österrike.

I december vet vi påföljden.

Jag hoppas i första skedet på en rättvis dom, allt under ett år låter utifrån befintlig information för lindrigt. I andra skedet hoppas jag att Johaug slipper kånka vidare på en moralisk skuld efter avtjänat straff. Hur domen än faller borde den inte behöva avsluta Therese Johaugs lysande karriär.

Men, och det här svider att skriva, det går inte längre att bortse från risken.

 PLUS Idrottens mörka baksida