”Det är ett dygn som inte är redogjort för”

Luckan i historien många har missat: Naturligt att ställa frågor

Foto: TT/NRK
SPORTBLADET

Det dröjde ett dygn från att Therese Johaug bad om medicin till att hon fick den ödesdigra tuben med Trofodermin.

I skymundan försöker norska journalister nu få förbundet att svara på vad som hände under tidsluckan i Johaugs förklaring.

– Jag hoppas att vi får rätt fokus på det och svar på våra frågor. Det är i alla fall ett dygn där som inte är förklarat, säger VG-journalisten Even Braastad till Sportbladet.

Hur kunde både Therese Johaug och läkaren Fredrik Bendiksen missa den stora dopningsvarningen på asken till medicinen Trofodermin som skulle komma att fälla Johaug? Det är frågan som dominerat debatten efter den norska skidstjärnans positiva dopningsprov.

Kvittot bevisar tidpunkten

Men den stora oklarheten har också lagt en skugga över andra avgörande omständigheter som ännu inte fått ett svar. Frågor som rör dygnet mellan Bendiksen ankomst till landslagslägret i italienska Livigno och tidpunkten då Johaug försågs med den förbjudna substansen clostebol via medicinen.

– Kvällen den 1 september kom Fredrik ner och dagen efter (den 2 september) på frukosten pratade vi om vad vi skulle göra (åt brännsåren på Johaugs läppar) eftersom jag råkade sitta mitt emot honom. Han sa att han skulle gå och se om han kunde hitta en kräm men kom tillbaka och sa att han inte hade den med sig men att han skulle gå ut och se om han kunde hitta en, sa Therese Johaug på presskonferensen den 13 oktober.

Trots att Johaug själv uppger att hon bad om medicinering för problemen, som gjorde att hon hade svårt att både äta och sova, på morgonen den 2 september, dröjde det till den 3 september klockan 09.55 innan läkaren köpte medicinen Trofodermin på det aktuella apoteket (som enligt VG:s mätningar ligger under 100 meter från de aktivas hotell). Det visar det kvitto norska TV2 kommit över och är något Bendiksen också uppgav på presskonferensen.

– Jag sa till Therese att jag måste gå till ett apotek här i Livigno och se om jag kan få tag på något vi kan använda. Det gjorde jag den 3 september. Då var jag på apoteket i Livigno.

Fortfarande, en dryg vecka efter att Therese Johaug bekräftade att hon fastnat i ett dopningsprov, har ingen från Norges skidförbund förklarat vad som hände under de 24 timmar som hann passera från att Johaug bad om medicin till att läkaren köpte den. Ingen har heller kommenterat vad Johaug själv gjorde under veckan från att hon fick besked om det positiva dopingprovet till att norska skidförbundet gick ut med nyheten.

”Kan finnas en förklaring”

VG är en av Norges största tidningar och journalisten Even Braastad säger att frågorna har ställts till skidförbundet.

– Vi har fått väldigt få svar så här långt. Jag tror nästan inte vi fått något svar om dagen i Livigno då de säger att det här ärendet ligger hos Antidoping Norge nu och att de förhåller sig till den processen. De gömmer sig lite bakom det. Vi får se om de säger mer när Antidoping Norge är färdiga, säger Braastad.

Trots den märkliga omständigheten har dygnet i Livigno inte heller fått speciellt stor uppmärksamhet i Norge.

– I kommentarsfält och så är det många som ställer sig frågan hur det är möjligt att det här kunde hända efter att de hade köpt paketet. Väldigt många har hängt upp sig på hur paketet ser ut med dopningsvarningen på. Det är det misstaget de flesta inte förstår så det har inte varit så många frågor kring själva tidsförloppet.

Varför tror du att de här frågorna hamnat lite i skymundan?

– Jag vet inte, det kanske beror på att folk inte förstått tidsförloppet tillräckligt bra. Det kanske hade varit fler frågor om fler förstått det.

Tror du att det kommer få större uppmärksamhet?

– Jag hoppas att vi får rätt fokus på det och svar på våra frågor. Det är i alla fall ett dygn där som inte är förklarat. Det kan hända att det finns en förklaring, att åkarna åkte ut på en långtur tidigt den dagen och att läkaren därför inte var tillgänglig. Det kan hända. Men oavsett så är det inte redogjort för och då är det naturligt att ställa frågor.