Norska barnen hetsas till fusk

Foto: THINKSTOCK
SPORTBLADET

BEITOSTÖLEN, NORGE. En videofilm från i somras har hamnat i centrum för den klassiska längdåkningens framtid.

Tioåringar uppmanas av sina föräldrar att åka som världseliten – trots att det kan kräva att barnen fuskar.

– Det var ingen vacker syn, säger Vegard Ulvang till Sportbladet.

Fis längdkommittés ordförande Vegard Ulvang.
Foto: TT
Fis längdkommittés ordförande Vegard Ulvang.

Den klassiska skidåkningen har varit hotad i flera år. På motionärsnivå föredrar fyra av fem att åka klassiskt, men hos eliten har utvecklingen gått i en problematisk riktning.

I början av 2015 blev kazaken Aleksej Poltoranin den förste att vinna ett större lopp utan fästvalla, alltså genom att bara staka sig runt banan, vilket sedan dess har blivit vanligare. I årets norska säsongspremiär körde segraren Didrik Tönseth och de fem följande åkarna i topp på blanka skidor.

Ulvang visade film

Så vad är problemet?

För det första behålls den långsammare tekniken till viss del för att motionärer ska känna igen sig i elitens åkstil. Men få amatörer har den överkroppsstyrka som krävs för att inte använda benen ens i branta motlut.

För det andra sipprar elitens åkstil ner i åldrarna. Och barn är absolut inte starka eller tekniska nog för att klara av att köra ovallat. Därför måste de i branta backar fälla ut skidorna och ta skridskoskär, alltså skejta, vilket inte är tillåtet på tävling.

Internationella skidförbundets (Fis) längdkommitté träffas två gånger per år. Ovanstående bekymmer har diskuterats under lång tid, men till träffen i oktober i år visade kommitténs ordförande Vegard Ulvang en film som ställde saken på sin spets.

”Det klarar de inte”

Materialet var inspelat i norska Sognefjell i somras och visade tioåringar som stakade sig runt spåret. Videon, som Sportbladet inte kan visa av hänsyn till barnens integritet, är ännu ett steg åt fel håll enligt Fis.

– Tyvärr har vi sett en ökad andel barn och ungdomar utan fästvalla som använder benen på fel sätt på tävling. Det klarar de inte, säger Niklas Jonsson, som är Sveriges representant i Fis längdkommitté.

Vad händer då?

– Det är jättesvårt som tävlingsansvarig att diska småbarn, men det är också tufft för barn att se andra barn skejta och inte bli diskade. Det blir en soppa av alltihop.

Det är bara på högsta elitnivå som kameror eller funktionärer kan finnas längs hela spåret för att förhindra att någon skejtar i klassiska lopp. När Sportbladet pratar med Vegard Ulvang skräder han inte orden: på nivån därunder borde det hagla av diskningar.

– Bland juniorer och i Vasaloppet blir det mycket fusk, säger Ulvang.

”Huvudproblemet är fusket”

Men fuskar också de yngsta barnen?

– Ja. Jag var på en sprinttävling för två år sedan där barn utan fästvalla skejtade i alla backar. Det jag såg i Sognefjell i juni var ingen vacker syn.

Att barn medvetet härmat sina stakande idoler är en sak. Vad som gör frågan mer komplex är att det finns ett mellanled, vilket videon visade med tydlighet.

– Det är helt klart föräldrarna som säger till barnen att gå utan fästvalla för att de har sett eliten staka. Barn tar bara efter vad de blir tillsagda. Det är problemet, säger Ulvang.

Okej, vissa barn fuskar utan att bli fällda, det är besvärlig för enskilda tävlingar, men finns det något större problem med det?

– Helt klart. Huvudproblemet är fusket. Man är rädd för att inte skidåkning ska bli attraktivt för yngre. Ska en idrott bli bärkraftig och locka nya åkare kan det inte se ut så.

Fis längdjury står enade i att värna den klassiska stilen som kommer att finnas med på OS-programmet 2018. Men Niklas Jonsson pekar på ännu ett argument för att kedjan, som alltså går från elitåkare via föräldrar och ner till barnens ofta ofrivilliga fusk, måste brytas.

På vissa orter och i vissa backar kan barn och ungdomar trots allt behöva fästvalla. Det medför att en allroundåkare måste behärska tre sorters tekniken: skejt, diagonalåkning och stakning.

– Det blir extremt dyrt att köpa tre uppsättningar utrustning. En fjortonåring kan behöva sex-tio par skidor om året. Det kan kosta 40, 60 eller till och med 70 000 kronor. Det har vi inte råd med. Det är vi jätteoroliga för, säger Jonsson.

FAKTA

Problemen med stakning

1. Risk för fusk

På högsta nivå finns kameror längs banan. Systemet har ändå visat sig ha brister då juryn inte alltid hinner syna att åkarna inte tar fristilsskär. På lägre nivå där kontroll saknas kan det fuskas friskt.

2. Traditionen bryts

Klassisk stil finns kvar till stor del för att 80 procent av alla motionärer åker så – och för att tekniken är så traditionstyngd. Men få motionärer kan staka sig runt någon längre eller brantare sträcka, så de fördelarna håller på att försvinna.

3. Barn härmar sina idoler

På längdkommitténs möte i oktober visades en film från i somras där tioåriga barn stakade utan fästvalla för att ta efter sina vuxna idoler. En sådan inlärning kommer sannolikt att straffa sig under lopp då de – medvetet eller omedvetet – måste skejta upp för backar, vilket är fusk.