2. Wassbergs hundradelsseger

      400 gram lättare skidor. Möjligen var det Thomas Wassbergs chansartade val av tävlingsredskap som avgjorde den mest infernaliska guldstriden i den olympiska längdåkningens historia.

Det var i Lake Placid 1980 som Wassberg, efter att ha tröttnat på 30 kilometer och tappat en medalj, inför den halva distansen valde att åka på ett par helt skidor som ännu inte var färdigtestade - men som vägde nästan ett halvt kilo mindre än hans vanliga.

Säregna kämpar

På 15 kilometer den 17 februari 1980 kroknade aldrig särlingen från Dalsland. Han låg hela tiden i ledningen i en sekundstrid med den inte mindre säregne finländaren Juha Mieto.

När Mieto gått i mål på tiden 41.57,64 var det bara Wassberg som kunde utmana honom. Känslan var att bjässen från Kurikka i slutskedet avgjort loppet, han såg mycket imponerande ut och Wassberg hade ju som sagt vikt ner sig på den dubbla distansen.

Men det blev aldrig så. När Wassbergs klocka stannade i skidstadion Mount van Hovenberg visade den på 41.57,63.

Mieto vägrade dela

Tidtagning med hundradelar hade införts till OS 1972 i Sapporo. Den gången förlorade Mieto bronsmatchen på samma distans, mot norrmannen Formo, med sex hundradelar. Nu tappade han guldet med EN hundradel. Mieto vägrade dessutom sturigt att nappa på Thomas Wassbergs förslag att man skulle såga isär och dela på medaljen. Sådant var inget som låg för den extremt korrekte Mieto.

”Inte bitter...”

Det kom heller ingen poetisk rättvisa i att Mieto senare själv fick vara med om att vinna med samma ynkliga material. Tidtagning med hundradelar togs bort efter spelen i Lake Placid, det ansågs allt för nyckfullt i en sport som skidor.

20 år senare sa Juha Mieto till Aftonbladet:

”Det finns ingen anledning att vara bitter. En del föds ju under lyckliga stjärnor. Andra gör det inte.”