En oäkting har vuxit sig störst

Jonathan Jeppsson om skidskyttets storhet som tv-sport

SPORTBLADET

Det finns väl få sporter som varit mer hunsade i krönikörsspalterna än skidskyttet. Sporten har varit en bastard, en ohelig allians mellan en anrik idrott och en hobbysysselsättning.

Jag vet inte hur många gånger jag har hört saker som att ”det kommer att dö ut när ’Magda’ slutar” eller ”vad blir nästa grej? Kanot och pilkastning?”.

Men skidskyttet har tagit emot smällarna. Nu har oäktingen vuxit upp och kräver uppmärksamhet.

Och det har sporten gjort sig förtjänt av.

Efter att ha sett Björn Ferrys genomklappning på sista stående häromdagen och guldloppet i mixedstafetten – kan det vara så att skidskytte är vår mest spännande tv-sport? Ja, jag tror faktiskt det.

Fotboll är naturligtvis en mer spännande sport rent generellt, men gör sig minst lika bra på plats som på tv. Detsamma gäller för ishockey, friidrott, tennis och handboll.

Cykelsporten däremot är ett utmärkt exempel på en usel sport på plats – som blir genial i tv.

Men i skidskytte finns det bästa från skidåkningen – och det är att man visar det mesta, men inte allt. I skidspåret kan någonting plötsligt ha hänt ”inne i skogen”. Ett försprång har hisnande snabbt ätits upp, någon har fallit eller ryckt ifrån. På skjutvallen duellerar skyttarna sida vid sida i ett rafflande psykkrig.

Konstruerad sport? Självklart.

Men hisnande nervdaller? You bet.

Men att säga att man tycker att skidskytte är spännande är inte riktigt fint nog. Det är som att säga att man gillar att titta på Big Brother. Att komma på sig själv med att skrika ett högt ”NEJ!” när Ferry missar sina skott är nästan lite pinsamt. Folk på jobbet kommer springande och undrar vad som står på: Har Anja brutit benet?

Nej, det är bara sporten som alla älskar att förlöjliga som har tagit sig in i våra hem. Där tänker den bli kvar.

Som den mest spännande tv-sporten av dem alla.

Teve-listan

Jonathan Jeppsson