”Jag kröp in i brandröken”

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-09-15

Andreas räddade två pojkar ur det brinnande indiantältet

LYSEKIL. Mitt i natten började

indiantältet brinna. Och där inne låg två små barn och sov.

– Jag kröp in i den svarta

röken, tog pojkarna i handen och drog ut dem, berättar

Andreas Ericsson, 14 år.

”Han är som stålmannen” Filiph, 9, och Jeremiha, 6, kramar om sin räddare. Andreas Ericsson, 14, drog ut pojkarna när indiantältet fattade eld mitt i natten.

De vackra indiantälten på High Chaparral, så kallade

tipis, stod trevligt grupperade i en egen liten by under westernträffen sista helgen i juni.

Cirka 300 entusiaster från hela Norden fanns på plats för att leva naturnära precis som indianer och pälsjägare gjorde på 1850–talet i Amerika.

– Vi bor familjevis, vuxna och barn tillsammans och vi älskar verkligen det här livet, säger Ulla Thorsson,41, som varit medlem i Union Western Club så länge hon minns.

Tände brasa i tipin

Att så plötsligt mitt i natten se sitt eget tält stå i ljusan låga – det hade hon aldrig, aldrig väntat sig. Inte det ofattbara att hon på ett ögonblick höll på att mista sina söner Jeremiha, 6, och Filiph, 9.

Ulla och pojkarna hade gått och lagt sig efter en lång rolig dag i byn. På westernvis hade de tänt en brasa för att hålla värmen i tipin.

– Eldandet är rutin, men självklart är säkerheten viktig. Man har

superkoll så att inget brännbart finns i närheten av själva eldstaden, förklarar Ulla.

Vid tvåtiden på natten behövde

Ulla gå ut för att kissa. Hon noterade att brasan glödde, inget verkade konstigt.

Lågor och rök

När hon kom tillbaka en kort stund senare rådde totalt kaos bland tälten. Lågor och rök slog upp, grannfamiljer kom springande.

– Någon skrek att Andreas fått ut barnen, jag rusade fram och tog båda ungarna i famnen.

Andreas kommer heller aldrig att glömma den dramatiska natten.

Han älskar också trapper- och indiansättet att leva, har hängt med sin familj på träffar sedan han var liten. Kanske var det därför han handlade så modigt – och moget.

Av en ren händelse var han

vaken.

– Jo, jag behövde faktiskt också gå ut och kissa. På väg tillbaka fick jag se att det sprakade till i Ullas tipi, ett starkt sken lyste upp tältduken.

– Dom ligger och sover därinne, dom måste ut, tänkte jag och sen gick allt jättefort.

”Svårt att andas”

14–åringen kröp in genom tältöppningen, såg de sovande små pojkarna, grep en i varje hand och började dra.

– Usch, röken var alldeles svart så det var svårt att

andas, berättar Andreas.

– Men jag fick ut både Jeremiha och Filiph. Fast sedan hände nåt konstigt; Jeremiha lyckades smita tillbaka in igen.

Vad gjorde du då?

– Kröp in och drog ut honom en gång till.

Filiph som är äldst av bröderna minns mest av händelsen. Han tittar med beundran på Andreas (för dagen iklädd en riktig indiandräkt och egensydd trappermössa).

”Som Stålmannen”

Tycker du att Andreas är en riktig hjälte?

Filiph funderar lite, sedan säger han:

– Ja, nästan lika mycket som Stålmannen.

Anledning till branden tros ha varit att veden som tillhandahölls på lägret var gammalt byggvirke som börjat spraka och bilda gnistor.