Mathilda förlorade sina vänner – vittnade ändå

Det är över ett år sedan hon vittnade i rätten.

Det blev en skräckfylld resa, både för henne och resten av familjen.

Tiden före, under och efter rättegången blev en mardröm som ingen hade kunnat föreställa sig.

Ändå ledde det till något bra – till och med till något ännu bättre.

”Förlorade alla vänner”

– Jag har fått uppleva hur min dotter har växt – och det är fantastiskt, säger Mathildas mamma, Pia Sonridsdotter.

– Och jag ångrar mig inte en sekund, säger Mathilda.

I dag är hon en stark och stolt och glad 17-åring, på rätt väg i livet.

Kompisgänget som var så viktigt, vännerna som visade sig vara allt annat än vänner och på väg åt fel håll, har hon ingen kontakt med i dag.

– Jag förlorade alla vänner, men det var inga bra vänner i alla fall, säger Mathilda.

– Och jag har fått nya vänner nu.

Det var en natt i februari förra året det började.

Mathilda sov över hemma hos sin fem år äldre pojkvän, efter en kväll i tv-soffan.

Skallad i ansiktet

Tidigt på morgonen kommer två killar, 18 och 19 år, och knackar på.

Mathildas pojkvän öppnar dörren – och blir skallad i ansiktet.

Ute i köket fortsätter 19-åringen misshandeln – medan den andre, en 18-åring, sätter sig i soffan i rummet med Mathilda.

Han tar deras mobiler, så att de inte ska kunna ringa polisen.

Bakgrunden är banal: på nyår hade pojkvännen fest. En kvinnlig anhörig till 19-åringen ska ha blivit väldigt berusad och utsatt för sexuella trakasserier av någon annan.

19-åringen menar att allt är Mathildas pojkväns fel, eftersom det var hans fest.

Nu vill han hämnas.

Maktlös och skräckslagen hör Mathilda hur 19-åringen plågar pojkvännen i köket. Hon hör glas krossas – ett glas pojkvännen får i huvudet. Vad hon inte ser är att 19-åringen också håller en kniv mot hans hals.

”Han ska dö”

Han är också rädd, så rädd att han skakar av skräck.

Flera gånger ropar Mathilda på 19-åringen i köket, för att få slut på misshandeln.

Men det enda svar hon får är att hennes pojkvän ska dö den här natten.

Efter en och en halv timme får Mathilda lämna lägenheten.

Innan de två killarna också sticker tar de med sig en X-box, en dator och lite andra saker – och hotar att döda både pojkvännen och familj om han går till polisen.

Det gör han ändå.

Och Mathilda kallas som vittne.

Fick polisbevakning

Men det får hon sota för - inte av de två åtalade killarna, utan av ”svansen”, kompisgänget som hon också tillhör.

I skolan blir hon utfryst. Hon kallas ”horgolare”, ”fitta” – och allt möjligt annat.

När hon ska in i rättssalen och vittna sitter alla utanför och buar.

De smyger runt i buskarna utanför familjens radhus, följer efter Mathilda och hennes pojkvän och efter rättegången går det till och med så långt att Mathilda får hemundervisning och familjen polisbevakning.

I dag har allting lagt sig.

Mathilda, som har diagnosen adhd, har börjat andra året i gymnasiet – om två år är hon färdigutbildad målare.

Hon är fortfarande rädd att gå ut och går hos en psykolog, men allt beröm hon fått för sitt agerande – och framför allt, den inre vetskapen om att ha gjort rätt, att ha gjort något bra, väger trots allt tyngre.

”Skulle göra det hundra gånger”

– Det är en så himla skön känsla. Jag är stolt över mig själv, säger Mathilda.

Hon har fått medalj av polisen – och en av hennes högsta önskningar i dag är att få hjälpa andra i samma situation, andra som är rädda för att vittna.

– Jag vet hur det känns. Men jag skulle göra det hundra gånger till, om det behövdes, säger Mathilda.

– Annars hade jag levt med skuldkänslor hela mitt liv.