”Åkte på läger fast jag inte fick för rektorn”

Vem var du när du gick i nian?

– Jag var den sportiga typen, det var bara fotboll som gällde redan då, hela tiden varje dag. Samtidigt kom killar in i bilden och man kombinerade det med fotboll, fotbollskillar. Jag åkte på mina första landslagsläger även fast jag inte fick tillåtelse av rektorn. Annars försökte jag kombinera skolan och fotbollen så gott det gick.

Vad önskar du att du hade vetat när du var 15?

– Egentligen allt som man vet i dag. I den åldern handlar allt om märkeskläder och om vem som är mest populär. Man vill bara gå tillbaka och säga att det där inte är det viktigaste utan att man ska vara sig själv och våga stå för den man är. Allt runt omkring spelar ingen roll utan det handlar om vem man är som människa. Jag var lite mer i min egen bubbla och hängde med andra sportiga människor men även jag kände pressen och började köpa märkeskläder bara för saken skull.

Har du gjort något modigt någon gång?

– Jag har varit kortast och smalast men har ändå alltid vågat stå upp för mina kompisar. När jag gick i trean kom en högstadiekille och började slå min kompis. Jag var ju skitliten men hoppade på honom bakifrån och fick honom att sluta. Jag fick ta skiten efteråt för den där killen väntade på mig och min lärare fick följa med mig ut. Sedan dess har det varit många sådana incidenter. Jag vågar säga ifrån när jag ser något som är fel, även om det är någon jag inte känner. Det måste man göra.

Vem är din hjälte?

– Då måste jag säga som så många andra, min mamma. Hon är den starkaste människan jag känner även fast hon har gått igenom mycket. Hon ställer alltid upp, inte bara för mig utan för alla i sin närhet och hon har mycket integritet. Mamma har alltid varit min stora förebild.

Om du kunde ha en superhjältekraft, vilken skulle det vara?

– Jag har alltid velat vara världens snabbaste, så att man bara kan springa vart som helst. Från Paris till Sverige på nolltid. Då skulle man hinna med så mycket.