Dagens namn: Jon, Jonna
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Äldreboendet drömde om sol och bad – då tog Tackis med dem till Grekland

”De ska inte känna sig uträknade på grund av ålder – kan vi uppfylla drömmar så ska vi försöka göra det”

När Dimitrios ”Tackis” Sahpekidis, 63, förstod att många av de äldre han kom i kontakt med i jobbet, aldrig varit utomlands och längtade efter sol och bad, bestämde han sig.
I fjol besökte 18 äldre från Västerviks särskilda boenden Grekland för en härlig semester full av aktiviteter. 
– Det går inte att beskriva med ord, att få se glädjen när de fick ligga på stranden och plaska i vattnet, säger Tackis.

Äldreomsorgen i Västervik har en lång tradition av att arrangera inrikesresor för sina boende. När aktivitetssamordnaren Tackis föreslog att man ju kunde ta med de äldre till Grekland, nappade kommunens socialchef direkt. Sommaren 2011 fick så 18 äldre från Västerviks särskilda boenden besöka Thessaloniki i Grekland för en vecka av sol och bad. 

– Många av dem blev nyfikna när de fick veta att jag kommer från Grekland och vissa hade aldrig varit utomlands, så det var självklart att resan skulle gå dit. Och så är det ett fint land, säger Tackis och skrattar.

– De ska heller inte känna sig uträknade på grund av sin ålder, att livet är slut. Kan vi uppfylla deras drömmar så ska vi försöka göra det.

Hyllar vårdpersonalen

När ett delvis nytt gäng sen i augusti förra året återigen stack i väg till värmen, resulterade resan i hyllade Svt-dokumentären ”Greklandresan”. Att se soldyrkaren Kurt få njuta på stranden, rullstolsburna Kerstin ta ett dopp i havet och levnadsglada Siv få åka ut på böljan blå, berörde många och tack-breven – och hjältenomineringarna – har öst in. Tackis är glad att resan visat en annan bild av äldrevården och att andra kommuner inspirerats till att ordna liknande resor, men är inte helt bekväm med att kallas hjälte. För honom är hjältarna all vårdpersonal som följde med till solen för att arbeta dygnet runt med varsin boende.  

– Och de sprider glädje och jobbar med det här året om – inte bara under en vecka i Grekland, säger Tackis.

Att han själv skulle jobba med just äldre var ingen självklarhet. Han växte upp i Thessaloniki i Grekland men förälskade sig i Västervik under en Sverigesemester 1974. I sitt nya hemland fick han jobb inom industrin men hoppade sen på ett sommarvikariat inom psykiatrin, vilket ledde honom till äldrevården.  

– Jag tycker om att jobba med människor och märkte hur mycket man får tillbaka av att jobba med äldre. Och de förtjänar det bästa. De har jobbat hela livet och byggt upp det här landet – de får inte glömmas bort. 

Men att ordna en sådan här resa var däremot självklart – och kanske typiskt Tackis, säger Jan-Inge Gustafson, områdeschef inom äldreomsorgen i Västerviks kommun, och den som hjälpte Tackis att planera resan.

– Tackis är populär hos de boende och ser möjligheter i stället för hinder. Visst hade någon kunnat bli dålig, det finns inga garantier, men det finns det inte hemma i Sverige heller, säger Jan-Inge.

Det var som julafton

Och vissa av de äldre var tveksamma – skulle kroppen orka, skulle man verkligen åka? Tackis gjorde sitt bästa för att lirka med dem han visste egentligen ville följa med, vilket i de flesta fall fungerade. Tillsammans planerade man sen den kommande semesterveckan vilket i sig var en upplevelse för de boende. Många fick skaffa pass och inhandla badkläder.

– Det var som att det var julafton när de sen fick packa sina resväskor, säger Tackis.

Väl framme i Grekland förbyttes krämpor mot glädje och personer som känt sig hängiga i den svenska värmen, tog sig till och med en svängom på det blåvita dansgolvet. Man ordnade grekisk afton och båtutflykt och det fanns tid till både shopping och sightseeing.  

– Det går inte att beskriva med ord, att få se glädjen när de fick ligga på stranden och plaska i vattnet, säger Tackis.

För Lennart Rickardsson, 83, Elva Andersson, 82, och Siv Crans, 81, var det självklart att följa med.

– Jag är nyfiken på allt så jag ville gärna åka, säger Siv.

Elva håller mer:

– Det var inget speciellt jag ville göra egentligen, utan det var själva upplevelsen av att få åka. Men jag tyckte särskilt mycket om att bada i havet.

Siv fortsätter:

– Folk trodde väl att vi inte var riktigt kloka som vi skrattade, vi var som ungtuppar.

Planerar repris

För Kurt Nilsson, 88, som har både bensår, pacemaker och stomi, var det inte självklart att tacka ja – trots att han dyrkar solen.

– Mig fick de tjata på, jag har ju en egen vilja, men till sist så bestämde jag mig ändå för att åka.

Att han fick bada, äta havsabborre två dagar i rad och ligga i solen så mycket han orkade, betyder mycket för honom.

Inte heller Hans Viktorsson, 86, som har amputerat ett ben, skulle följa med, men är mycket nöjd att han tackade ja till en reservplats.

– Att bara få flyga till Grekland vid 86-års ålder var toppen. Dessutom åt jag bläckfisk för första gången i livet!

– Vi åkte på utflykter också, och kom hem halv tolv på natten. Under vår grekiska afton spelade jag gitarr och sjöng ett par låtar.

Men resan var inte bara en stunds skön avkoppling – upplevelsen har svetsat samman de boende med sina vårdgivare på ett helt nytt sätt. Man har dessutom ordnat flera återträffar som både knyter samman och piggar upp de äldre. Och visst ska det bli fler resor. I sommar ordnas flera inrikesövernattningar men redan nästa år hoppas man kunna komma i väg till Grekland. 

– Till och med de som drabbats av demens kan komma i håg resan när vi påminner dem – glädjen får dem att stråla, säger Tackis.

SENASTE NYTT

Svenska Hjältar

Visa fler
Om Aftonbladet