Claes-Göran Olsson överlevde tsunamin 2004 och för ett par år sen frontalkrockade han med en äldre man (påverkad av alkohol) som körde över i hans körbana när han var på väg hem från sitt sommarhus.
Efter olyckan kollade man hans nacke och hitta inget fel på den. Något år senare märker man att nacken är bruten och han måste opereras akut. Han hade alltså gått med bruten nacke i 1–2 år innan läkarna såg att nacken var bruten. Han är sedan olyckan rullstolsbunden och behöver assistans i princip dygnet runt.
Dessutom är Claes-Göran VD för ett av Sveriges största logistikföretag och hur han lyckas kombinera sitt företagande med att träna upp sin nacke otaliga timmar i veckan är för mig obegripligt.
Trots allt elände som hänt han så har jag aldrig träffat en människa som sprudlar av så mycket livsglädje. Jag menar han skulle ju lika gärna kunna lägga sig ner och skita i allt. Istället väljer han att se det positiva och leva efter de förutsättningar han har i nuläget.
På företaget är han den som alltid hälsar, den som alltid är mån om att de anställda ska kunna kontakta honom i alla lägen, goda som dåliga. Han har ju själv vart med om en del elände så är det någon som vet hur man ska tackla det så är det han.
Nyligen fyllde han 60 år och att se honom bland nära och kära var en fröjd.
Claes-Göran Olsson är alltså min hjälte för att han trots allt elände sprider så mycket glädje omkring sig.
Mikael Sjögren