I 12 år har Ewa Kierkegaard, 63, drivit Viltjouren från sitt hem på Ekerö utanför Stockholm.

I köket bor för tillfället en exotisk padda. På gården går getter, höns, katter, gäss, ankor och rådjur. I burar längre bort finns igelkottar, ekorrar, berguv, kattugglor, påfåglar och en 2 och en halv meter stor havsörn.

Ewa sköter om djuren vid sidan av sitt heltidsarbete som lärare, och hon får inget betalt.

– Jag älskar djur och har alltid gjort det. Jag är mer vän med djur än med människor, säger hon.

Och så tillägger hon:

– Har jag klarat att uppfostra tre tonårsdöttrar så klarar jag väl lite djur.

Målet är naturen

Viltjouren jobbar med att återföra skadade och övergivna vilda djur till deras naturliga miljö. Ewa betonar att djur hör till naturen och att det är farligt att försöka humanisera dem.

Tack och bock, Ewa! – Det är bara till skada för dem. Jag ger inte djuren här namn eller kelar med dem. Målet är att de ska ut i naturen så snart de kan.

Djuren hittar hem till Ewa genom privatpersoner som ringer Viltjouren. De kanske hittat en skadad fågelunge eller ett övergivet rådjurskid. Ewa och andra volontärer, som alla är utbildade i rehabilitering av skadat vilt, gör det de kan för djuren.

Ibland får de hjälp av en veterinär från stan som behandlar djuren gratis.

– Det enda jag betalar då är medicin och så mat så klart.

Slänger ut kaninerna

Ewa ser en ökning av vanvårdade djur från år till år.

– Folk är elaka mot djur. De slänger ut sina marsvin och kaniner och låter dem klara sig bäst de kan.

Hon ser inte sig själv som en svensk hjälte.

– Ensam skulle jag inte klara det här, det är många som hjälper till. Det funkar tack vare folks välvilja säger hon.