Jag blundar – djungelns lag gäller här

NÖJE

Det är hype.

Det är ”Limited edition”.

Det är djungelns lag.

Jag har 2000 kronor i plånboken och siktet inställt på en duvblå, slinkig omlottklänning. Den syns från gatan, bara att kliva in och prova.

Trodde jag.

Dörrarna öppnas – och en hord skrikande kvinnor springer ned både vakter och staket på väg mot klädställningarna. De sliter kläderna från galgarna, skyltdockorna och ur varandras händer.

Jag skymtar den duvblå klänningen i vänstra ögonvrån. Det är omöjligt att ta sig dit. Istället sugs jag ofrivilligt ned för rulltrappan.

Där nere är det lika trångt, lika varmt, lika omöjligt hysteriskt.

Jag blundar och hoppas och greppar tag i en galge. Där hänger ett riktigt snyggt linne i min egen storlek. Och där, i en låda med mössor, har någon slängt ifrån sig ännu ett linne, och där: ett par byxor – säkert lagom!

Provrummen är bara att glömma, de flesta provar bakom sminkhyllorna.

Jag betalar mina kläder på darrande ben, håller hårt i min kasse på vägen ut.

Försöker komma ihåg att det bara är kläder.

Fast mördande snygga.

Läs mer:

Sara Haldert