”Med vilka ögon ska vi se på våra kroppar?”

Annika Marklund om en stor fet lögn

NÖJE

Daisy Lowe kommer inte från Nasaret. Men hon är Marc Jacobs nya ansikte. Och vår frälsare.

Den nittonåriga brittiska fotomodellen frälser oss från size zero-hysterin med sina kvinnliga former. Hennes sexiga kurvor ska

få oss att glömma skelettlooken och i stället tråna efter ett nytt, hälsosamt ideal.

Det är vad de säger.

Size zero-trendens död i och med Daisy Lowes framgångar basunerades ut av the Sunday times den 26 oktober. Dagstidningar, magasin och webbsajter världen över var inte sena att stämma in i lovsången.

”Hon har inte en typisk modellkropp – hon är lång men fyllig”, skriver the Observer.

”Kurvorna är tillbaka!”, utbrister the Irish times, och fortsätter: ”att Daisy ’kurvig-för-att-vara-modell’ Lowe bokats för en stor kampanj bevisar att vi går mot ett hälsosammare ideal”.

Det hade varit fantastiskt. Om det hela inte byggt på en enda stor lögn.

Jag läser om hennes uppseendeväckande kvinnliga kurvor i artikel efter artikel. Men jag ser dem inte. Är det jag som är blind? Vad är det jag missar? Jag bläddrar i magasinen, studerar Daisys annonser för Agent provocateur, Converse, Karen Millen – och allt jag ser är en späd tonåring med långa ben, vackra ansiktsdrag och noggrant bortretuscherade revben.

Till slut klickar jag mig in på Women managements hemsida. Här får jag svaret, svart på vitt:

Vår frälsare är 178 centimeter lång, har a-kupa och samma höft- och midjemått som resten av agenturens framgångsrika och utmärglade toppmodeller.

Daisy Lowes berömda kurvor existerar inte. De är en myt, en lögn, kollektivt skapad av journalister i jakt på den uppmuntrande story vi alla så gärna vill läsa.

Kanske menar de väl. Men att skriva att det är sensationellt att Daisy Lowe får modelljobb trots sin kurviga kropp är inget annat än sensationellt dålig journalistik. Med ödesdigra konsekvenser.

Den nittonåriga flicka vars ”kurviga, fylliga” kropp man menar tagit död på size zero-trenden är smalare än vad jag någonsin var som ätstörd tonåring.

Vad säger det om hur jag ser ut i dag? Om hur du ser ut? Om hur våra småsystrar ser ut? Med vilka ögon ska vi se på våra kroppar i spegeln?

Den kroppsbyggnad som i mer än ett decennium varit ett klassiskt – och ifrågasatt – modellutseende skapar i dag lyriska rubriker när den beviljas plats i en annonskampanj.

Det är sorgligt. Upprörande. Och mest av allt skrämmande.

Att påstå att Daisy Lowes kurvor bevisar att vi är på väg åt rätt håll bevisar i själva verket motsatsen.

Vi har aldrig varit så fel ute. ?

FAKTA

Krönikan Annika Marklund

Ålder: 25. Bor: I en etta på Kungsholmen. Gör: Frilansskribent, modell och krönikör i Sofis mode. Familj: Mamma, pappa, styvpappa och

tre syskon, vänner och kärlek. Överkonsumerar: Varm choklad, Tic tacs och Apotekets vaniljcerat. Läser: Jonas Gardells ”Frestelsernas berg”.

Är trött på: Mitt måndagsexemplar till kropp. Vart tog mitt immunförsvar vägen?