Ida Sjöstedts förtrollade land

Följ med bakom kulisserna och möt en av modeveckans veteraner

1 av 14
NÖJE

Vi pressar upp den tunga dörren som leder mot backstagerummet bakom Berns stora spegelsal, föser fösiktigt bort de tunga dunjackorna som blockerar entén och kommer in i retromode-Narnia, ett land som ligger långt bort ifrån minimalistiska mode-Sverige.

Klädstrecken är fyllda av färgsprakande paljetter, guldpärlor, vit tyll, tunn spets, och tjock päls. Runtomkring oss ställer en lång rad unga tjejer upp sig på rad för att stega ur på genrepets catwalk.

– Marlece Sandra, Amanda, Nike, Cecilia gå nu, ropar en man längst fram i raden.

Vi har hamnat mitt i ett glamouröst 1970-talsparty signerat Ida Sjöstedt. Modellerna bär vita höga stövlar, volangblusar, utsvängda byxor med hög midja, utkammade stora lockar, guldnaglar med svarta konturer, skjortor, pennkjolar och polokragar.

– Jag har alltid mycket retroinfluenser och den här gången var det 1970, 80-tal och disco. Lite Dallas-estetik, sådana kvinnor som jag själv tyckte var jättesnygga när jag var liten, säger Ida Sjöstedt.

En lek med det flickiga

Modellerna kommer inrusandes och får hjälp att dra av 1970-talsstövlarna och kjolarna för att hoppa i Idas egna favoritplagg, de glansiga organzaklänningarna som näst intill ser ut att vara gjorda i plast med vackra stora rosor tryckta på. Just det där ”flickiga”  som tyll, spets och blommor leker Ida med allt som oftast. Det är även en lek med olika kvinno- och tjejroller. Det finns alltid en berättelse om en kvinna eller tjej som ligger till grund för kollektionen. Medan hennes förra handlade om en yngre tjej och andades naiv glädje handlar hösten 2015 om en helt annan kvinna.

– Den här kollektionen är vuxnare, sexigare, har mer power och mer business. Inspirationen kommer från en vuxen kvinna som vill förverkliga sina drömmar som kan göra vad som helst. Men det handlar också om stressen i det, stressen kring åldrande och tankarna kring att man inte ska klä sig i vissa saker.

Lika nervös varje gång

En scarf är försvunnen och det blir plötsligt liv i det välordnade kaoset. Vi backar försiktigt ut med hopp om att få ätervända till det förtrollade landet. Under visningen står Ida och stirrar på skärmen bakom scenen och försöker att inte lägga sig i showen. Trots att hon är en veteran i sammanhanget med över 10 visningar på modeveckan i ryggen är det en anspänning.

– Det är lika nervöst varje gång. Modeveckan är det enda som jag gör och lägger resurser på rent marknadsmässigt. Vi gör ju ingen reklam så det är verkligen en satsning. Även kreativt, man vill presentera kollektionen och behålla sin plats på kartan.

Text: Rebecka Wållgren Foto: Frida Möller Studio Emma Svensson