Jag är SD:s drömman

Dom skjuter raketer i husen runt omkring mig i Bromma under valnatten. Jag tror att det bara är rika, vita män som firar att det går så bra för Moderaterna. Men det var nått läskigt med att se en festande Jimmie Åkesson på tv, samtidigt som det exploderade gnistfontäner utanför fönstret.

Så medan häxpiporna ven i septembernatten stod jag på balkongen och undrade vad det här egentligen betyder.

Om det nu är så att Sverigedemokraterna inte vill ha invandrare, konstig kultur eller något som sticker ut så borde det betyda att det de vill ha är motsatsen.

Alltså svenska, traditionsbundna, vita, medelålders män med 2,0 barn och blonda fruar.

De vill alltså ha mig. Ett land till brädden fyllt av folk som mig. Kan ni tänka er något värre?

Så alla ni som röstade in Sverigedemokraterna i riksdagen i söndags: innan ni nu sätter igång och börjar rensa ut vårt land på allt och alla som är ”annorlunda” så skulle jag bara vilja berätta några grejer om mig ...

Jag kan ingenting.

Det jag är bra på är att roffa åt mig. Ingenting annat.

Jag säger att jag måste jobba och sen sitter jag och laddar ner jaktfilmer och googlar gamla flickvänner.

Såna som vi tänker mest på oss själva. Vi har svårt att engagera oss i allt som inte handlar om inskränkningarna i rätten att köra båt på fyllan och jobbiga parkeringsvakter.

Det går inte att bygga ett samhälle kring mig.

Om man stängde alla gränser och vi var tvungna att börja om, att det blev som i tv-serien ”Lost”, skulle jag inte kunna tillföra någonting. Jag kan inte rena vatten, jag kan inte slakta en höna. Jag skulle kanske kunna städa på ett ålderdomshem men jag skulle antagligen smita efter en kvart för att det var för tråkigt.

Skulle vi skriva en ny lagbok baserad på mina åsikter hade jag inte kunnat tillföra en enda originell tanke. Det enda jag kan är att säga sarkastiska saker som ”Om ni fattar vad jag menar” eller ”... sa pastorn” efter att någon annan har sagt något förnuftigt.

Jag behöver 5 550 kalorier per dag. Jag skiter i vad dom kommer ifrån och jag skiter i var jag skiter ur mig dom. När bajsgropen är full så flyttar jag. Det kommer väl nån och tömmer den, jag skiter i vem.

Jag är intresserad av status, att platta till folk jag inte känner och klaga på såna som vågar ta initiativ.

Jag är framavlad för att jobba som mellanchef i Keops pyramid.

Precis där i mitten bor jag – under dem som tar viktiga beslut och precis över dem som har ett riktigt jobb.

Så om er dröm är ett samhälle med bara såna som mig, så är min dröm ett Sverige där man kan blanda ut såna som mig med många andra människor.

Människor med andra infallsvinklar och andra kunskaper, människor som är så modiga att de faktiskt vågat bryta upp från alla de känner och allt de vet för att börja om någon helt annanstans. Människor som kan tillföra något.

Därför vill jag ha ett blandat samhälle, där alla slags människor finns. Där alla får plats.

Och är det så att ni andra ... dalkullor, uigurer, tanter som gillar afrikansk dans, orienterare, viktpendlande Sölvesborgskillar och tenorer vid Norrlandsoperan har ett möte där ni bestämmer att vi vita, medelålders snubbar med 2,0 barn ska hämtas i omärkta lastbillar och köras ut på Årstafältet mitt i natten för att gräva våra egna gravar så skulle jag faktiskt förstå er.

Om Sverige nu ska bli ett land av utrensningar och deporteringar så borde ni åtminstone ge er på de verkliga problemen.

Ni borde ge er på oss.