Nu är det strid på kniven om kolhydraterna

Sällan har så många blivit så upprörda för lite kolhydrater.

Lågkolhydratdieterna, eller low carb som de också kallas, har blivit en succé. Bara Atkinsdieten har 40 miljoner anhängare i USA. Ytterligare ett tiotal miljoner människor följer andra, liknande metoder. Men även kritikerna är många.

Strikta low carb-dieter bygger på att man drar in rejält på kolhydrater, som finns i bland annat bröd, pasta och flingor. Även de populära GI-dieterna, där man äter enligt ett så kallat glykemiskt index, innebär att man drar in på vissa kolhydrater.

När kroppen inte får nya kolhydrater bränner den i stället lagrade kolhydrater och fett. När fettet förbränns bildas så kallade ketoner. Med mycket ketoner i kroppen minskar suget att äta. Från början är den ketogena kosten en medicinsk behandling.

- Den används vid behandling av epileptiska barn som inte svarar på medicin, förklarar nutritionisten Wulf Becker på Livsmedelsverket, som har granskat modedieterna.

De biverkningar man har sett vid ketogen kost är njursten, förhöjda blodfetter och näringsbrist. Även dödsfall har förekommit.

-Ketogen kost förutsätter att man tar tillskott av vitaminer och mineraler för att inte få näringsbrist.

Atkinsdieten förutsätter också tillskott. Jag tycker att man ska få i sig vitaminerna via maten.

Även om low carb-metoderna lanseras som nyheter är de allt annat än nya. Bantningens urfader, William Banting, var först ut med en diet med lite kolhydrater.

- Det finns en flora av metoder som återkommer i olika skepnad. The Zone, South Beach Diet och Atkins har vissa skillnader men är i stort sett lika. Jag skulle inte rekommendera någon av dem, säger Wulf Becker.

Kortsiktig lösning

En studie visar att bara fyra av tio orkar följa Atkinsmetoden mer än ett år.

- Det är ingen långsiktig lösning för den som vill gå ner i vikt och sedan hålla vikten. Det handlar om en ensidig kost och särskilt kvinnor brukar ha svårt att äta mycket kött en längre tid, säger Wulf Becker.

Ändå tycks low carb-anhängarna bara bli fler. I USA finns numera ett oberoende råd för lågkolhydratmetoder, Carbohydrate Awareness Council. Enbart Atkins har 250 egna livsmedel och skulle man bli sugen på variation finns även low carb-mat av märkena CarbSence och Keto Food. I Sverige finns hittills 18 olika Atkinslivsmedel.

- Det är bara början. Snart kommer det nog att finnas färdigrätter och bröd från Atkins i butikerna, säger Ola Lauritzson, talesman för Atkins i Sverige och författare till boken "GI-metoden".

Han tror att 100 000-tals svenskar har testat någon low carb-diet.

- När Vetenskapens värld sände ett tv-program om Atkins fördubblades tittarsifforna. Det finns ett jätteintresse och Atkins är här för att stanna.

Ola Lauritzson tycker inte att det är krångligare att räkna kolhydrater än att räkna prickar eller fett.

- Det finns många missförstånd om Atkins. Det vanligaste är att man aldrig mer får äta kolhydrater och att det är en extrem diet.

Han tillbakavisar att dieten skulle vara farlig:

- Det finns inga studier som visar att det är farligt att dra in på kolhydrater under en begränsad tid. Tvärtom har man sett att blodfetterna förbättras.

Kritisk bransch

Ola Laurtizson tror att den massiva kritiken mot low carb-dieter delvis kommer från livsmedelsindustrin.

- Men här i Sverige handlar det nog mest om att experterna är traditionalister som länge har predikat en lågkaloridiet. Då är det inte lätt att svänga om och säga att det inte är kalorierna som är det viktiga, utan kolhydraterna, säger han.

Nutritionisten Azriela Marmur på Centrum för tillämpad näringslära är i grunden kritisk till metoderna, men tycker att de har sina poänger - förutsatt att man gör rätt och inte står på dem för länge. Man ska också vara fullt frisk och inte ha problem med njurarna om man vill kolhydratbanta.

- Atkins och Montignac kan ge en snabb viktminskning i början. Men efter sex månader är resultatet jämförbart med andra dieter, säger hon.

Fördelen med Montignac och Atkins är att kosten innehåller mycket protein, som mättar. Nackdelen är att ingen vet hur stora mängder protein påverkar hälsan på sikt.